Nu har vi ett spännande år bakom oss, där mycket har hänt både med OmVård och med tillgången till vårdinformation.

Fler funktioner

OmVård.se har gått igenom stora förändringar sen lanseringen. Bit för bit har vi designat om webbplatsens alla delar.

Vårt senaste tillägg är Vårdcentralsguiden, där du genom att svara på ett fåtal frågor får förslag på vårdcentraler som kan passa dig. Vi har också testat om vårdcentralerna vill kunna använda OmVård för att berätta mer om sig själva, som Vårdcentralen Familjedoktorerna i Strängnäs. Många använder OmVård för att hitta väntetider till vården. För några sjukdomar visar vi upp samtliga väntetider, så att det går att jämföra väntetider för hela processen.

Vi vill dessutom att andra ska kunna använda vårt data, så vi har skapat ett API där man kan hämta kontaktuppgifter till vårdcentraler. API:et används idag av iPhone-app som hjälper dig att hitta närmaste vårdcentral.

Mer data

Vi kunde redan i september lägga till data från Astma- och allergiföreningen i Stockholms län, vilket har möjliggjort jämförelser av astmavården i Stockholm. I december kunde våra användare börja jämföra förlossningsvård. Dessutom har vi lagt till dialysvård, stroke och öron-, näsa-, hals.

I februari kom det efterlängtade resultatet från den nationella patientenkäten, där patienter från hela landet hade fått ge omdömen om sina vårdcentraler. Äntligen fanns det jämförbar information för alla vårdcentraler i Sverige. I samband med detta skapade vi patienttoppen, där vi listade vårdcentralerna efter snittbetyg, för att göra det ännu enklare för våra användare.

Priser

Till vår stora glädje vann OmVård två fina priser i slutet av året. Dels blev vi korade till Sveriges bästa sajt av Internetworld, dels fick vi Sjukvårdens IT-pris i kategorin Digitala patienttjänster av IT i vården.

Vårdinformation på andra platser

Under året har vi också arbetat med att påverka tillgången till öppet data och de offentliga institutionernas inställning till att ge allmänheten tillgång till kvalitetsinformation. Vi anordnade bland annat en konferens med internationella experter på området. Vi har på mässor och i möten med SKL och landsting upprepat att det måste finnas jämförbar information om vården, och att den måste vara lättillgänglig och lätt att använda. Idag kan man jämföra vårdcentraler på SKL:s webbplats 1177.se, vilket var långt bort för ett år sen.

Blogg, artiklar och twitter

Från start har OmVård granskat vården i artiklar och blogginlägg. Under hösten kom vi också igång med twittrandet. Sammanlagt har vi skrivit över 200 blogginlägg, 800 twittrar och nästan 50 artiklar om vården i Sverige och världen. I och med har vi fått kontakt med och följt en stor mängd bloggare och twittrare som har gett oss nya tankar och kunskaper om friskhet, sjukdom, vård och allt annat än vård. Där finns bland annat Vimmelmamman, George Schottl, Sofias tänkta tankar, Tankestormar, Astmaliv och Citronfjärilen samt flera politiker, till exempel Peter Andersson, Kent Persson, Ilijas vårdforum och Birgitta Rydberg. Och en stor mängd andra som delar med sig av sina tankar och erfarenheter.

Våra användare

Något av det bästa med OmVård har varit kontakten med alla användare, oavsett om det har varit via vårt Kundo-Tyck till eller kommentarer på bloggposter och artiklar.

Ibland blir det tydligt hur svårt det är att få kontakt med den svenska vården. Det är inte sällan vi får mail och telefonsamtal där människor berättar om sina eller närståendes problem och åkommor och ber om hjälp, kontakt, stöd eller svar. När ska svenska vården bli kontaktbar? Det behövs nya tankar!

Vid en hjärtinfarkt finns det nio rekommenderade behandlingsåtgärder som sänker dödligheten. Universitetssjukhuset i Linköping genomför i snitt 7,5 av åtgärderna på sina patienter. Får man däremot en hjärtinfarkt på Gotland eller i Eksjö är risken stor att man bara får ta del av två av åtgärderna. (Se OmVårds jämförelse). SVT rapporterade i lördags att också hjärtflimmervården skiljer sig stort över landet.

På Gotland kostar p-piller upp till 300 kronor per år, det finns bara en ungdomsmottagning och andelen tonårsaborter är högst i Sverige, medan det i Kalmar är p-piller subventionerat, det finns fler ungdomsmottagningar . I Jämtland, Västerbotten, Västernorrland och Östergötland får lesbiska par betala för insemination, medan det är landstingsfinansierat för heterosexuella, enligt RFSU:s Sverigebarometer.

Västra Götalands-regionen har ett helt eget centrum som bedömer vetenskapliga bevis och därmed vilka behandlingar som ska ges. Det har bland annat lett till att reumatiker i Västra Götaland inte får en form av biologiska läkemedel som Socialstyrelsen rekommenderar och som ges i andra delar av landet, berättade Dagens Apotek tidigare i år.

Både alliansens sjukvårdsgrupp och de rödgröna närmar sig problemet. Alliansen skriver bland annat att ”Vård måste ges på lika villkor. Så är det tyvärr inte alltid i dag. En av de viktigaste utmaningarna är att säkerställa en rättvis och jämlik vård.” I dagens rödgröna regeringsplattform står: ”Vi vill lagstifta om att alla ska få vård efter behov – oavsett inkomst, var man bor, vilket kön man har, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning.” I Läkartidningens valenkät har partierna utvecklat sina tankar.

Alliansens lösning är en patienträttighetslagstiftning, som ska reglera vad en patient kan förvänta sig av vården. Alliansen vill dessutom ha ökat fokus på öppna jämförelser, dels genom att ta in aspekter som kön och utbildningsnivå för att hitta skillnader i vården, dels genom att göra jämförelserna mer tillgängliga så att de kan stötta patientens eget val.

De rödgrönas förslag handlar mer om att ställa krav på vårdgivarna att följa nationella riktlinjer. Socialdemokraterna vill ha en kvalitetscertifiering av vårdgivare. De vill att lagstiftningen inom hälso- och sjukvården även fortsättningsvis fokuserar på landstingens skyldigheter att ge vård istället för patienternas rättigheter att få vård.

Det här borde vara en viktig grund för en politisk diskussion. Vill vi att vården ska handla om patientens val och rättigheter eller vill vi att den ska handla om vårdens och landstingens erbjudanden och skyldigheter? Vad leder skillnaderna till om fem år eller om tio? Och kanske den viktigaste frågan – kommer politiker på riksnivå att ta diskussionen med landstingen om hur mycket staten ska lägga sig i vården.

Den här bloggposten är också publicerad på Second Opinion.

Det är lite svårt att jämföra Vårdval Stockholm, som ändå har hållt på i fyra år, med Hälsoval Stockholm, som för närvarande är en tankekonstruktion. Mycket är lika mellan systemen, men något som skiljer mellan systemen är synen på var patienten hör hemma – hos den vårdcentral de har valt att gå till eller i det område de lever.

De rödgröna utlovar ett nytt grepp på vårdvalet, Hälsoval Stockholm. Där finns bland annat satsningar på förebyggande hälsoarbete i vårdcentralens närområde. Vårdcentraler ska få ersättning både för antal besök och utifrån vårdtyngden i området.

Alliansen har lovat förändringar i ersättningssystemet om de vinner valet. Mer resurser ska gå till vårdtunga patienter, till exempel multisjuka äldre. Det berättar folkpartistiska landstingsrådet Birgitta Rydberg i DN och i sin blogg. Det är förhoppningsvis en lösning på att flera vårdcentraler vägrat ta upp mer än ett problem i taget vid läkarbesök.

Det rödgröna förslaget utgår därför mer från områdesuppdelning och generell hälsa, medan alliansen snarare vill fokusera individens behov och egna val. Valet i höst kommer att få konsekvenser i vilket synsätt som kommer att råda.

Vilket det än blir arbetar förhoppningsvis vinnarna vidare med information till patienterna. Bloggaren Astmaliv, som förgäves sökt efter en vårdcentral där hon får en god behandling för sin astma. En av svårigheterna som hon har stött på är att i förväg veta vilken vård hon kan få på de olika vårdcentralerna. Vårdguiden saknar i stort sett information om kompetenser och specialiteter, vilket inte är hållbart för alla de som söker vård.

Vi börjar med det röd-gröna förslaget att förbättra barnvården i Stockholm. Förslaget innehåller bland annat satsningar på att rekrytera mer personal med hög kompetens, avskaffa patientavgifter i barnsjukvården och hjälpa infektionskänsliga barn att hålla kontakt med kompisar, vänner och släktingar via till exempel Skype.

Dessutom vill de införa jourläkarbilar som ska åka hem till barn som inte är så allvarligt sjuka, så att de ska slippa åka in till akutmottagningen. Hembesöken ska bland annat vara en hjälp för ensamstående föräldrar med flera barn som annars hade behövt dra med sig alla sina barn till akuten. Lite senare utökade de röd-gröna förslaget till att omfatta även äldre.

Jourläkarbilarna har fått kritik från flera håll, bland annat för att det är en felanvändning av läkare och för att det inte går att ta prover vid ett hembesök. Bland annat har barnläkaren Jonas Ludvigsson kritiserat förslaget på Newsmill.

Samtidigt är det ett tilltalande löfte. Det är lätt att se utmattade ensamstående med ett sjukt barn och ett par sovande, friska som ringer till Vårdguiden och får höra en vänlig röst som säger ”En läkare kommer hem till dig om en halvtimme, hon ringer när hon står utanför porten”.

Men hur lockande det än låter måste det alltid finnas en tanke på vad satsningen innebär. Om några läkare tillbringar nätterna med att susa runt i Stockholms alla delar, hur kommer det att påverka situationen på sjukhusen? Barnsjukvården är ansträngd i Stockholm, men är det just i vården av vardagsåkommor som de största bristerna finns?

Även om pengarna ska skjutas till och inte tas från landstingets befintliga budget är det ändå en prioritering att satsa på det här området istället för andra. Är det verkligen väl använda pengar?

SvD, Dagens medicin 1 och 2, DN och de rödgröna skriver om förslaget. Idag publicerade DN också en debattartikel från de rödgröna vårdföreträdarna i Stockholm.

Därför har vi skapat en vårdcentralsguide. Genom att svara på några enkla frågor får du tips på vårdcentraler som kan vara intressanta för just dig. Varje lista med tips är unik och bygger helt på de svar du har gett.

Orsakerna till skillnaderna i livslängd är flera, säger Karin Melinder på FHI. Det är bland annat högre självmordsfrekvens och fler olyckor bland män i glesbygdsområden. Man äter mindre grönsaker där än i övriga Sverige, och får i högre utsträckning diabetes och hjärt/kärl-sjukdomar. Alkoholkonsumtionen är högre. Många lever i ekonomisk utsatthet. Å andra sidan mår människor i de här områdena påtagligt psykiskt bättre, enligt sin egenskattade hälsa.

Intressanta frågor i det här sammanhanget är hur mycket av hälsa och välmående varje person kan påverka själv och vad samhället kan göra för att hjälpa alla individer. Det går att hävda att ansvaret är helt statens eller helt människans, men det är inte särskilt givande.

En intressant del av rapporten handlar om sociala relationer – hur mycket man litar på människor, deltar i aktiviteter och hur mycket man till exempel röstar. I glesbygdskommunerna litar man på människor och deltar i aktiviteter – vilket skulle kunna vara en förklaring till den godare psykiska hälsan.

Däremot är människor i glesbygdskommuner mindre delaktiga i till exempel val. Förtroendet för det offentliga verkar inte vara så stort. För att hjälpa människor i glesbygd till bättre hälsa, till exempel genom bättre matvanor, går kanske inte med folkhälsokampanjer eller påbud från vårdcentralen? Kanske finns det andra vägar, att det personliga initiativet får driva det egna ansvaret för hälsa?

MS-vården är otillräcklig i stora delar av landet. Vårdgarantin, som gör att nybesök värderas högre än återbesök, brist på neurologer och prioriteringar av andra grupper gör att sjukdomsförloppet hos många MS-sjuka blir långt mer skadligt än det hade behövt bli. SVT berättar om Charlotta Sundqvist som var tvungen att flytta från Östersund till Stockholm för att få tillräcklig vård för sin sjukdom. Den vård Charlotta fick i Östersund, eller snarare inte fick, gjorde att hon var tvungen att sitta i permobil och hade förlorat talförmågan. Nu kan Charlotta tala och gå igen, tack vare behandlingen i Stockholm.

Både MS, allergier och astma är kroniska sjukdomar som bryter ut rätt tidigt i livet. En fungerande behandling innebär att de som har sjukdomen kan leva relativt besvärsfritt i många år.

Tyvärr är kroniska sjukdomar inte särskilt heta i sjukvårdspolitiken. En sökning på partiernas webbplatser ger ynkligt få resultat. Inom vårdområdet dyker ”kronisk” främst upp i samband med att HIV och cancer i många fall är kroniska sjukdomar snarare än dödliga sjukdomar.

Att skillnaderna i vård är så stora i landet som beskrivs i SVT-reportaget är förfärligt. Att personer, som med rätt behandling hade kunnat klara sig själva, tvingas in i rörelsehinder är skandalöst. Röd-gröna efterlyser en Lex Gulli, en Lex Maria för felbehandlingar av läkemedel. Alliansen förespråkar en samlad patienträttighetslagstiftning.

Kommer något av förslagen hjälpa de som får otillräcklig vård och medicinering? Kommer de hjälpa de som hade kunnat ha fungerande liv, men som inte får det på grund av brist på kunskap eller brist på resurser? Som är tvungna att flytta till ett annat landsting för att få den vård de behöver?

Alla som väntar på akuten borde inte vara där. En del borde gå till primärvården istället, andra borde vänta och se om det inte blir bättre. Ytterligare andra borde redan ha fått så bra vård att de inte ska behöva gå till akuten. Lösningen är inte tidsgräns på akuten. Lösningen är att ge rätt vård i rätt tid, vilket inbegriper många andra steg.

Några exempel:

- Primärvården ska vara tillgänglig. Sju dagars väntan till primärvården är alldeles för lång tid. (Fem dagars väntan är också för lång tid, särskilt om man vet att man bara behöver vänta fyra timmar på akuten). Dessutom behövs det tillgång till jourtider på kvällar och helger, så att patienter har någonstans att vända sig om akuten inte är rätt plats.

- Patienter med kroniska sjukdomar ska få hjälp att inte behöva uppsöka akuten. Ett exempel är det amerikanske sjukvårdsföretaget Kaiser Permanente. De har ett fokus på patienter med kroniska sjukdomar, och arbetar främst med att hålla sina patienter friska.

- Göran Hägglund tar ofta upp gruppen äldre som en prioriterad grupp. Ett intressant projekt som de borde titta på istället för att bestämma tidgränser håller på att starta upp i Uppsala. Ett team läkare och sjuksköterskor ska åka till de äldre för att bedöma vilken vård de behöver, istället för att de äldre ska behöva vänta på akuten. Dessutom ska det finnas en direktvårdsenhet på geriatriken där äldre kan läggas in direkt.

Självklart kan det kännas lockande att fatta kraftfulla och lättköpta beslut om vården. Kaos och långa väntetider på akuten är ett problem. Lösningen heter inte väntetidsgaranti. Däremot måste planer finnas så att akutmottagningarna kan fortsätta ge den specialiserade och högkvalitativa vården de är bra på. Och inte få överbelastning som på SÖS i Stockholm, på Sahlgrenska i Göteborg eller på Akademiska i Uppsala.

Hanne Kjöller skriver en mycket bra ledare i DN om tidsgränser på akuten kontra hur vi överhuvudtaget ska ha råd med välfärden.

Veronika Palm påstår i ett märkligt blogginlägg att man kan köpa sig förbi köerna i Stockholm, apropå köerna på akuten. Det går inte att köpa sig förbi köer på akuten.

Det var intressant att ta del av utspel och löften som gavs under veckan. Vi fokuserade särskilt på vården, naturligtvis. Effekterna av vad som kommer att hända med respektive regeringsalternativ blir allt tydligare.

De röd-gröna kom med ett utspel om vården som bygger på en mer omfattande rapport.

De tre huvudfrågorna i utspelet var, enligt DN:

• Man ska inte kunna köpa mer vård inom den offentliga vården
• Ta bort etableringsfriheten
• Stoppa försämringen av infrastrukturen av medicinsk forskning

Enligt Sveriges radio var huvudfrågan snarare förslaget på stopplag kring försäljning av universitets- och regionsjukhus. Där tas även upp stopp för etableringsfrihet eftersom ”I dag är det så att vilken aktör som helst kan dra igång en privat vårdcentral och landstingen är skyldiga att betala ut pengar till den.” Påståendet är mycket märkligt. Aktörerna kan dra igång privata vårdcentraler först efter att ha blivit godkända av landstinget. Sen får de pengar om patienter väljer dem.

Den fråga i rapporten som vi självklart är mest engagerade i, är frågan om IT i vården. Det är en ordentlig del av de röd-grönas rapport, men innehåller inte mycket nytt.

De vill både ha stora nationella satsningar på vård-IT, bland annat med ett gemensamt journalsystem, samtidigt som de inte vill låsa in sig i monopolsituationer. Därför vill de ha öppna lösningar. Strålande att tänka på aktörer utanför de stora, etablerade, men är de beredda att satsa på små, innovativa aktörer också?

Dessutom vill de satsa på personliga hälsokonton, där medborgarna ska kunna samla all information om sig själva och sin hälsa. Det är bra, som de skriver är det svårt att hålla rätt på allt vård- och hälsorelaterat man går igenom under en livstid. Tyvärr landar förslaget i att patienterna via 1177 ska kunna göra interaktiva saker, som att boka tider och förnya recept. Något som redan är verklighet i många landsting, via just 1177 och Mina vårdkontakter.

En uppdaterad nationell IT-strategi inom vården vore absolut bra, men då ska den vara uppdaterad på riktigt.

I relation till den belåtenhet som SKL utstrålar är det extra intressant att följa Astmalivs försök att hitta en vårdcentral som kan ta hand om hennes astma. Astma är en av de absolut vanligaste kroniska sjukdomarna. Tidigare var astma ett påtagligt handikapp men tack vare medicinsk utveckling går det idag att leva bra med en välinställd astma. Det kräver dock kontinuitet och kompetens hos vårdcentralen för att patienten ska kunna nå dit.

Astmaliv tidigare, mycket bra läkare har gått i pension. Nu är hon på jakt efter en ny vårdcentral som kan erbjuda den vård hon behöver. Hon är precis den aktiva, initierade patient som både SKL säger sig uppskatta. Hon vill dra nytta av det vårdval som sägs vara till för henne.

Hittills har sökandet varit fruktlöst. Försök att få information via mail från vårdcentralerna gav resultatet: av 15 vårdcentraler hade 7 mailadresser, av dessa svarade 3 på mail, bara 1 av svaren var relevant för frågan. Nu har Astmaliv gått vidare med att fråga landstingspolitikerna hur tanken är att vårdval egentligen ska gå till för en astmatiker som hon. Svaret hittills har varit ungefär ”Alla mottagningar ska erbjuda astma-vård, men titta gärna på resultatet från den nationella patientenkäten för att se vilka vårdcentraler som är populära”. Ingenting om att det faktiskt kan finnas medicinsk skillnad mellan vårdcentraler. Inget konkret stöd för hur vårdvalet egentligen ska gå till.

Det är mycket bra om man som patient kan hitta den vård som passar ens behov, men det måste finnas information att utgå ifrån. Om vårdcentralerna inte använder Vårdguiden, 1177 eller OmVård till att beskriva sin kompetens måste de öppna upp för kommunikation med medborgarna. Det ska gå att ställa frågor till vårdcentralerna via kanaler som är praktiskt möjliga att använda, till exempel mail. Mina vårdkontakter är naturligtvis en möjlighet, men de säkerhetskrav Datainspektionen sätter upp skapar extra hinder för medborgare att enkelt använda tjänsten.

Astmalivs problem är inte unika. Vi får ofta in frågor till OmVård som visar att det är fler än hon som letar efter rätt vård, efter mailadresser, efter hjälp på vägen. SKL:s visioner är fina, men mycket går att förverkliga redan idag. Vi välkomnar alla vårdcentraler och sjukhus som vill berätta mer om sig själva och som vill lägga upp mailadresser som en kontaktväg.