Allt fler unga skadar sig själva. Samtidigt verkar vården ofta stå handfallen inför problemet. De flesta verkar vara eniga om att det är en svår grupp och att det är svårt att hitta riktigt fungerande behandlingar. Gruppen tvångvårdas ofta, och utsätts ofta för tvångsåtgärder under vårdtiden.

Rättspsykiatriska mottagningen i Växjö är numera de enda som tar emot de riktigt svåra fallen. De har bara 17 platser, som ständigt är överbelagda. Sedan Rättspykiatrin i Sundsvall slutade ta emot patientgruppen har kön till Växjö fördubblats, och en kvinna har tyvärr redan tagit livet av sig i väntan på vård.

En diskussion har börjat föras om det inte behövs ett nationellt centrum, kanske till och med i form av rikssjukvård, som samlar kompetens om vård av självskadande unga människor. Ett resurscenter och en plats dit de allra svåraste fallen kan få vård verkar finnas med i planerna.

Det är svårt att förstå varför det har dröjt så länge innan diskussionen äntligen har börjat hamna här. Frustrationen över att kompetensen saknas har funnits länge. Förhoppningsvis inser landstingen, Socialdepartementet och Socialstyrelsen att det är hög tid att ta tag i frågan, och att det behöver hända något snabbt. För många unga människor väntar på hjälp idag.

DN:s ledare i dag handlar om att välja bort och prioritera i vården. Vården får inte bli för kundstyrd, där patienten exakt kan bestämma när, var och hur de ska få vård. En patient som förväntar sig vård för enkla åkommor på udda tider bör betala för det själv, tycker de.

Det är ett självklart resonemang. Det går inte att ha en nattöppen akutmottagning dimensionerad för varje hosta, urinvägsinfektion eller eksem som människor kan lida av under natten. Har man haft problemet ett tag går det ofta att vänta tills vårdcentralen öppnar.

Bloggaren (S)ebastians tankar visar varför det ändå är så viktigt med tydlighet. Han skriver: ”Vad är en enkel åkomma? Är det när din gammelmormor på 95 år fallit illa? Är det när din son/dotter på 7 år drabbats av svåra andningssvårigheter på grund av en oupptäckt allergi? Är det när du själv drabbats av svåra buksmärtor trots att du aldrig tidigare haft det minsta problem med den delen av din kropp?” Det tål uppenbarligen att upprepas att akuta åkommor faktiskt hör hemma på akutmottagningarna.

För att de olika vårdnivåerna ska fungera måste det dock vara god tillgänglighet i primärvården. Vårdgarantin ger en rätt att träffa läkare inom sju dagar från det att man har fått tag på vården och de har godkänt din rätt till ett läkarbesök. Om du inte lyckas förklara i telefon varför du behöver träffa läkare kan det ta ännu längre tid. Om trösklarna är för höga till primärvården kommer akuten att vara ett lockande alternativ.

Därför är det nog dags att se över vad som är acceptabla väntetider i primärvården. Det är också läge att granska hur bra vårdcentralerna egentligen är på att leva upp till sin utlovade tillgänglighet.

Vänteläget blir bättre i vården, nio av tio får vård inom 90 dagar, utropar Göran Hägglund och SKL i pressmeddelanden och debattartiklar. Göran Hägglund vill fortsätta att förbättra, han säger sig inte vara nöjd förrän vården är helt fri från köer. Något han skulle kunna titta på nu är operationer som ställs in när patienterna ligger tvättade och klara och väntar på att rullas in i operationssalen.

En ny studie visar att operationer som ombokats med kort varsel ger mer komplikationer än de som utförs som planerat, skriver SvD idag. Depression, urinvägsinfektioner och infekterade sår är några exempel på negativa följder. Det här är rykande aktuellt eftersom halkan den senaste tiden har tvingat sjukhus över hela landet att ställa in planerade ortopediska operationer.

Det är svårt att dimensionera vård. En del vårdbehov är relativt förutsägbart. Det går på ett ungefär att veta hur många som behöver en höftprotes eller som kommer att drabbas av cancer. Annat är förutsägbart, men mer flytande. Någon gång under vintern blir det oundvikligen halka, men den kan komma i mars likväl som i januari.

Det här är ett dilemma för vården. Det är svårt att ta höjd för alla oförutsedda omständigheter. Några förbättringar kan dock göras. Olika team för akutvård och planerad vård ett exempel som läkaren Leif Ryd föreslår för SvD.

En ombokningspeng kanske vore något för Socialdepartementet. Om de ska sätta upp en sådan bör de dock fundera över kriterierna innan de börjar dela ut pengar. Tydliga regler från början behövs så att inte kategorier som ”frivilligt tvångsombokade” eller ”vi hann verkligen inte för det var halt” räknas bort.

För incitamentsprogram kan ge effekt, så länge de inte går att manipulera. Förhoppningsvis har Socialdepartementet lärt sig att sätta upp kloka regler, för landstingen kommer troligen att fortsätta utnyttja alla kryphål de kan.

Nu håller nya, fräscha kömiljardpengar att delas ut till landstingen. 250 miljoner kronor delas ut för resultatet av årets första tre månader. Återigen får alla landsting ta del av pengarna, med undantagen Västernorrland och Dalarna. Dalarna har för många köande till operation/behandling, och går därmed miste om en del pengar till följd av det. Västernorrland blir helt utan pengar den här gången.

Precis som i höstas räknas de ”frivilligt köande” bort från antal som väntar. Enligt pressmeddelandet har gruppen som väntar frivilligt minskat, men tyvärr får man inte veta med hur mycket. Så minskningen kan vara betydlig eller bara marginell.

I höst träder nya skärpta regler äntligen i kraft. Då försvinner undantaget för frivilliga köer, så till dess måste landstingen ha fått ordning på köerna. Dessutom kommer köerna att beräknas på ett snitt av tre månader, inte bara på hur läget var en viss dag. Slutligen måste landstingen rapportera in 95 % av fallen, inte bara 90 % som det varit hittills.

Det är synd att det skulle ta 1250 miljoner kronor innan förändringarna gjordes. Det blir också intressant att se hur väl landstingen lever upp till de nya reglerna.

Dagens Medicin skriver om pengautdelningen. Läs också om de nya reglerna på regeringens hemsida.

Efterfrågan på fetmaoperationer ökar stadigt, berättar Ingmar Näslund, vid Örebros universitetssjukhus för SR. Han berättar också att det är mycket positivt. Fetmaoperationer är säkra och ger gott resultat. Fetma ger många följdsjukdomar som värk, diabetes och högt blodtryck. Operationerna kan därför avlasta övriga vården.

Tyvärr har inte alla landsting samma inställning till operationerna. Värmland, Örebro och Stockholm genomför många, medan Dalarna, Kalmar och Östergötland är det få som opereras för fetma. Det gör att siffrorna för väntetider för betyder lite olika i olika landsting. Sjukhusen i Dalarna, Kalmar och Värmland har kortast väntetider i Sverige. Att väntetiderna är korta i Dalarna och Kalmar beror på att det är mycket svårt att få remiss till fetmaoperation i dessa landsting.

Nu funderar SKL på att samordna riktlinjer och resurser för fetmavården. Det skulle innebära att kriterierna för att få operationen skulle vara samma över hela landet, och att de resurser som finns skulle kunna utnyttjas bättre.

Det är rimligt, det ska inte hänga på vilket landsting man bor i om man får den vård man behöver. Det ska heller inte gå att få fina väntetidssiffror genom att undanhålla människor vård.

Också Sydsvenskan skriver om kirurgernas önskan att skapa fetmacentrum.

Idag presenterade socialminister Göran Hägglund stolt resultatet från väntetidssatsningen. Alla landsting får godkänt av regeringen och SKL. 17 av 21 landsting ger 90 % av patienterna vård inom vårdgarantin. Övriga landsting ger i alla fall 80 % av patienterna vård i tid. En fullkomlig succé, ser det ut som.

Halland var allra bäst, 99 % fick behandling inom 90 dagar, vilket ger dem 15 978 970 kronor från behandlingsdelen av kömiljarden. Västmanland hamnade på nionde plats, 95 % av alla patienter får behandling inom 90 dagar. De kommer att få 13 536 548 kronor från samma pott.

Problemet är bara att de presenterade siffrorna inte är hela sanningen. Landstingen minskar delvis köerna genom att få patienterna att ställa sig i en kö för ”frivilligt väntande”. I den kön finns inte längre några garantier att du kommer att få vård i tid.

Frivilligköarna tas inte med i den statistiken över väntetider, och har inte påverkat utdelningen av kömiljarden. Eftersom det har uppstått frågor om frivilligt väntande gjorde SKL en särskild utredning om hur många som står i de här köerna i varje landsting.

I vinnarlandstinget Halland väntar 19 % av patienterna i frivillig kö till operation/åtgärd. Genom frivilligkön har minst 15 % väntat mer än 90 dagar på behandling totalt sett. Västmanland är allra värst i det här sammanhanget, frivilligkön till operation/åtgärd består av 48 % av patienterna. I Västmanland är det 27 % som har väntat mer än 90 dagar på sin behandling.

Landstingen har heller inte varit tydliga med information till patienterna. I Skåne placeras du i frivillig kö om du inte aktivt säger ifrån. SVT tar upp ett liknande exempel i Stockholm. Ann-Sofi Andersson behövde få tid till hörselläkare. Hon fick veta att väntetiden skulle bli ungefär 12 månader, vilket är 9 månader längre än vårdgarantin. Hon fick också veta att hon skulle höra av sig till vårdgarantienheten om hon hade några synpunkter på väntetiden. Hon uppfattade detta som att hon kunde klaga till enheten, vilket hon inte var intresserad av. Eftersom hon inte hörde av sig, hamnade hon i frivilligkön. Om hon hade vänt sig till vårdgarantienheten hade hon förhoppningsvis fått veta att hon har rätt till att söka vård på ett annat sjukhus eller i ett annat landsting, eftersom vårdgarantin inte uppfyllts.

Det är lovvärt att försöka korta köerna. Men om ett resultat är att landstingen skyfflar runt sina patienter i olika köer borde nog regeringen hålla inne sin generösa utdelning av 1 000 000 000 kronor. Eller belöna de landsting som faktiskt står för sina köer och jobbar aktivt med att förkorta de riktiga köerna.

Om kömiljarden i DN, SvD, SVT

Om Ann-Sofi Andersson i SVT

Om frivilligt väntande i Dagens Samhälle

SKL:s utredning om frivilliga köer.

Exportrådet föreslår att Sverige börjar exportera vård, precis som vi tidigare har exporterat miljöexpertis. Förslaget innehåller allt från att svenska vårdföretag utvidgar sin verksamhet i Europa, att svenska kliniker vidareutbildar specialistläkare till att svenska sjukhus tar emot patienter från andra länder.

Kommentarerna till SvD:s artikel är genomgående negativa, både till idén i sig och till svensk sjukvård i allmänhet. Framför allt trycker många på den dåliga tillgängligheten i svensk vård. De har en poäng, det är svårare att få vård i Sverige än i många andra länder. Om det känns som att konkurrensen blir ännu större om vårdplatserna och köerna blir längre är det risk för att missnöjet med vården växer och förtroendet sjunker.

Samtidigt finns det fördelar med vårdexport. Som de framhöll i artikeln: det är många områden där svensk vård är av mycket hög klass. Att exportera det kunnandet vinner på Sverige och mottagarländerna på. Om specialiserade kliniker i Sverige får större patientunderlag får vårdpersonalen mer erfarenhet och kan bli ännu bättre. Exporten kommer också att ge intäkter till vårdgivare i Sverige, vilket utan tvekan är positivt.

Dessutom finns det möjlighet att rädda liv. Tänk bara på den gravida, skotska kvinnan som vårdas med konstgjord lunga på Karolinska just nu. Om hon kan överleva tack vare den vården är det underbart.

Läser i dagens DN två artiklar om att situationen på landets Universitetssjukhus är mycket tuff. Socialstyrelsen har varit och inspekterat, och de blev så tagna av vad de såg att de utökade sin granskning. Sedan verkar det som om DN kör sin egen granskning, vilket säkert inte lugnar personalen heller.

Överlag har många sjukhus i Sverige det väldigt tufft med vårdplatser, men på sommaren och under perioder av vinterkräksjuka blir situationen nästan ohållbar. Anledningen är att hela vårdavdelningar stängs för att låta smittospridningen dö ut (vintern) och för att låta personalen gå på semester (sommaren). Frågan man måste ställa sig är givetvis i vilken omfattning man faktiskt kan ha sommarstängt. Att låta alla elektiva (planerade) operationer vänta till semestern är över är väl inte så konstigt, men det svåra är att dimensionera resurserna för de akuta patienter som kommer oavsett om personalen är på semester eller ej. Och om det går åt skogen år ut och år in så måste man se fundera på dimensioneringen.

Under tiden vill Arbetsmiljöverkets generaldirektör se kraftigt höjda bötesbelopp för landstingen så att de tar sitt ansvar och förbättrar såväl patientsäkerhet som arbetsmiljö. Den tuffa vårdplatssituationen leder till att patienter tvingas placeras tätt tillsammans, i bland i rum som inte är avsedda för patientvård, och stressen på personalen leder till att risken för att man missar basal handhygien ökar. Allt detta ökar givetvis risken för vårdrelaterade infektioner. Karolinska sjukhuset, som DN har besökt för sina artiklar, ligger redan väldigt högt vad gäller vårdrelaterade infektioner bland sina patienter i de två senaste mätningarna som Sveriges Kommuner och Landsting gjort. Tur för KS-ledningen, men olyckligt för patienterna, att mätningarna inte görs på sommaren. Då skulle resultatet antagligen vara ännu sämre.