Prisjakts har en ny jämförelsetjänst för receptfria läkemedel, vilket är en strålande idé. Det går till exempel att följa prisutvecklingen för receptfria mediciner, och se hur stor spridning det är bland priserna. Förhoppningsvis kommer fler av apotekens priser att dyka upp. Apotek Hjärtat och Kronans Droghandel saknas, bland annat. Dessutom vore det schysst att kunna jämföra med hur priserna såg ut före avregleringen, men jag vet inte om Prisjakt kan gå tillgång till den informationen.

Det är spännande att kunna se statistik och jämföra. Saker och ting kan bli mer tydliga då. Till exempel insåg jag att alla smärtstillande mediciner med Paracetamol, alltså Alvedon, Reliv, Curadon och Panodil, kommer från det gigantiska läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline. Så även om patentet har gått ut och nya läkemedelsföretag får göra generika finns det ändå ingen verklig konkurrens för Paracetamol på den svenska marknaden.

Konkurrensverket har granskat GSK-dominansen, men tycker inte att det borde hämma effektiv konkurrens, enligt Dagens Medicin. Det är svårt att förstå hur det inte skulle påverka.

Läs också i DN om prishöjningen av receptfria läkemedel. Och använd Prisjakts jämförelsetjänst!

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst – skriver vi idag på Newsmill.

Idag presenterade SKL, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet den första rapporten om Öppna jämförelser på folkhälsoområdet. Ett lovvärt initiativ som kan stimulera smart utveckling inom folkhälsoområdet, om mottagarna kan se möjligheterna med jämförelserna och inte tar dem som något hotfullt eller orättvist.

Rapporten går igenom tre olika områden som är möjliga för kommuner och landsting att påverka: levnadsvillkor, levnadsvanor och hälsoeffekter, fördelat på kön och utbildningsnivå. Rapporten kan vara en guldgruva för kommuner som vill använda sina resurser smart och satsa på områden där de har lägre resultat än andra kommuner och landsting.

Genomgången erbjuder också möjlighet att hitta de kommuner och landsting som kan föregå med gott exempel och som kan ha metoder värda att titta på. Ett exempel är Arjeplog som har extremt låg andel gravida kvinnor som röker. De har jobbat aktivt med frågan, och tagit fram en fungerande metodik, men en Skånekommun skulle troligen inte komma på att fråga dem om råd utan en jämförelse som den här. Västerbotten är det landsting högst sammanräknat betyg, vilket Västerbottens-kuriren uppmärksammar. De har Vision 2020 – världens bästa hälsa, världens friskaste befolkning, som kanske kan vara intressant för andra landsting att kasta en blick på.

Öppna och publika jämförelser kan ses som råd och stöd för utveckling, i det här fallet för kommuner och landsting, i andra fall kan det vara sjukhus och kliniker som kan hitta förbättringsområden med hjälp av jämförelser. Tyvärr verkar rädslan för att orättvist bli ”sämst i klassen” ta över insikten att först med jämförelser går det att se vad som vinner mest på att förbättras.

Öppna jämförelser får en hel del kritik, bland annat i artikeln ”Kvalitetsregister och styrningen av de professionella” på Newsmill. Artikeln tar upp risker med att göra professionella till ”vanliga anställda”, faran med att förlora mjuka värden och det skadliga med skapande av nya maktrelationer. Det är också många ansvariga som väljer att förklara bort resultatet: ”Vi har svåra patienter”, ”En del grupper är mer missnöjda än andra” och så vidare.

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst.

Och för enskilda individer är det smart att utvärdera sin vårdcentrals, sjukhus, kommuns och landstings resultat och fundera över hur man själv vill ha det.

Kent Persson skriver om rapporten bland annat utifrån Örebro-perspektiv och Christer Jonsson om läget i Kalmar.

I dagens Svenska Dagbladet dyker vi upp igen. Denna gång är det vice ordförande i Svensk Förening för Allmänmedicin, Björn Nilsson som uttalar sig kritiskt om det vi vill göra. Återigen tar man upp att ranking är någonting negativt. Detta kan ju inte tyda på annat än att man inte ens varit inne på vår sida och läst. Jag postade nämligen ett ganska tydligt inlägg både på förstasidan och bloggen som talar om att vi inte ska genomföra någon form av ranking. Desto roligare är det att Nilsson menar att man ska jämföra kvalitet och kontinuitet. Vad är det han tror att vi ska jämföra egentligen? Vi håller med om att detta är mycket viktiga variabler för patienten och detta är givetvis någonting vi vill lyfta fram.

Att döma av de kommentarer som lämnats på artikeln verkar patienterna tycka att det är bra att kunna skaffa sig en bild av service- och vårdkvaliteten på en enhet innan man besöker den, medan företrädare för professionen är mer tveksamma. Vi håller med om att lanstingen har ett ansvar i att erbjuda information om de olika vårdgivarna, inte bara basunera ut att vårdval är bra, sätt igång och välj (men lycka till med att hitta information)! Hittills är det bara Stockholm och Östergötland som verkar ha fattat galoppen. Förhoppningsvis sätter vi dock rejält eld i baken på övriga landsting/regioner. För alla är väl ändå överrens om att patienterna har rätt att veta?

I samma nummer av Svenskan står att läsa att nio av tio äldre får inte den tandvård de behöver. Skulle inte du som anhörig vilja veta vilka äldreboenden det är som klarar av det de ska och vilka som inte gör det, när det är dags att hjälpa din gamla mamma att hitta rätt ställe att bo på de sista åren av hennes liv?

Blev idag intervjuad av Fredrik Mellgren på Svenska Dagbladet om vårt arbete och vår lansering. Jag anser att Mellgrens rubriksättning var lite väl aggressiv och vill här i bloggen poängtera att OmVård.se inte kommer att ranka varken läkare eller vårdenheter. Däremot kommer vi att presentera information som vi samlar in från offentliga datakällor kring enskilda vårdenheter, men inte i syfte att tolka detta åt vårdkonsumenter i någon slags ranking. Jag har gjort Mellgren uppmärksam på detta och publicerar här mitt mail till honom. Misstänker att artikeln kommer att röra upp en del känslor och vill på en gång tala om vad det är vi vill åstadkomma. Hoppas givetvis att Mellgren ändrar sin rubriksättning innan morgondagens läsare får nyheten.

Pontus

Hej Fredrik,
Läste precis din artikel om vårt initiativ och vill bara påpeka att tjänsten inte kommer att ranka läkare, som rubriken lyder, utan att vara ett verktyg för att jämföra vårdgivare på enhets-/kliniknivå. Detta är en väsentlig skillnad då vi inte kommer att ranka i den meningen att tala om vilken enhet som är bäst, då detta är mycket vanskligt, om ens möjligt, eftersom vi inte ställer nyttan av t.ex. en kort väntetid emot ett bra patientomdöme eller bra medicinska resultat. Vidare hade vi ju ett samtal om varför vi inte vill göra jämförelsen på individnivå, något som din rubriksättning knappast reflekterar och som heller inte tas upp i artikeln. Jag skulle därför gärna se att du ändrade rubriksättningen för att inte ge en felaktig bild av vad det är vi vill åstadkomma. I övrigt tycker jag att du skrivit en intressant artikel.

Pontus Österberg