Förra veckan berättade SVT om forumet Terapisnack, där diverse ”terapi-experter” ger råd till hjälpsökande människor. Förutom att ge vad de kallar allmänna råd på forumet hänvisar de också till de terapisessioner de tar bra betalt för.

Experterna på Terapisnack har utbildning som ”Master Powerthinking” och ”Marital Therapy Powerlove”, vilket är företagets egna utbildningar, framtagna av grundaren Jonas Gåde.

Förutom forumet har Terapisnack slarvigt skrivna texter om olika problemområden:

Apropå depression hos kvinnor:

Denna frihet att anförtro kan utsläpp och bidrar till att minska uppkomst av negativa känslor och spänningar innan de har möjlighet att utvecklas till en stämning sjukdom. Denna ytterligare kostnader som depression hos kvinnor.

Apropå alkoholproblem:

Kvinnor blir alkoholhalt på grund av deras fysiska och känslomässiga grym man.

Apropå depression hos unga:

Att ditt barn är i tonåren reducera  alkohol om det förekommer.

Titeln terapeut är tyvärr inte kopplad till en yrkeslegitimation, som till exempel titeln läkare är. Vem som helst får idag behandla personer med psykiska sjukdomar, berättar SVT. Men experterna på Terapisnack har också behandlat barn yngre än åtta år för bland annat tvångstankar och beteendestörningar. Det är inte tillåtet, och Socialstyrelsen har öppnat ett tillsynsärende som troligen kommer att leda till en polisanmälan enligt kvacksalverilagen, skriver Dagens Medicin.

Psykologförbundet vill ha en ny lagstiftning, där endast legitimerad personal ska få behandla psykisk ohälsa. En förändring i lagstiftningen är under utredning, där det i alla fall ska skapas register över personer som arbetar med olika former av terapi och alternativa behandlingar. Det är viktigt att underlätta för människor som söker hjälp att enkelt utvärdera vilka de vänder sig till.

För de som söker hjälp för psykiska problem finns bland annat Sjukvårdsrådgivningen 1177, dit du kan ringa för hjälp. På phir.se går det att söka efter verksamheter runt om i landet. Där finns också telefonnummer till Nationella hjälplinjen. Det ska också gå att få hjälp på den vårdcentral där man är listad.

Socialstyrelsens nya (och första) riktlinjer för behandling av ångest och depression har precis presenterats. Liksom i det utkast som kom för ett år sen anges KBT som primär behandling vid mild depression. De poängterar dock mycket noga i riktlinjerna att behandlingsform ska väljas i samråd mellan läkare och patient.

Depression och ångestsyndrom är bland de vanligaste sjukdomarna i Sverige. 25 % av alla kvinnor kommer någon gång i sitt liv behandlas för depression liksom 15 % av alla män. 25 % av alla i Sverige kommer drabbas av ångestsyndrom någon gång i livet. Första kontakten med vården sker främst med primärvården, och mycket av behandlingen görs också i primärvården.

Trots att det här är så vanliga sjukdomar, med risk för funktionsnedsättning, långvarig sjukdom, återinsjuknande och självmord, finns ingen nationell uppföljning av behandling och resultat. Bara en bråkdel av de som får antidepressiv medicin har en depressionsdiagnos visar Socialstyrelsen i en fördjupad genomgång av medicin och journaler i Skåne.

Uppföljning och utvärdering måste bli bättre, både för den enskilda patientens skull och för vården i stort. Eftersom så mycket av vården sker i primärvården blir det därför nödvändigt att allmänläkarna börjar registrera behandlingar och resultat. Hittills har ingen lyckats få läkare i vare sig primärvård eller psykiatri att samlas i gemensamma uppföljningsregister. Att få både primärvården OCH psykiatrin att jobba med gemensamma nationella uppföljningar känns i det perspektivet som en ouppnåelig utopi. Men vem vet, kanske de nya rekommendationerna kan föra med sig en ny insikt i värdet av nationell uppföljning?

Här kan du hitta Socialstyrelsens riktlinjer. Dagens medicin, Läkartidningen och Sveriges Radio har skrivit mer om själva behandlingsförslaget. Intressanta bloggar om förslaget är bland annat Wemind-bloggen.

För några veckor sen publicerade vi intervjuer med Thérèse och Sofia i artiklarna Sjukpensionär vid nitton och Stöd på nätet. Både Thérèse och Sofia har tidigare lidit av självskadebeteende och ätstörningar, och arbetar idag i organisationen SHEDO för att hjälpa andra med samma problem. En av de frågor de jobbar mycket med hur Rättspsykiatrin i Sundsvall vårdar personer med självskadebeteende som är tvångsinlagda där.

SHEDO har kritiserat Rättspsykiatrin bland annat för hur de använder tvångsmetoder, med tvångshandskar, tvångsinjektioner och bältesläggning. Rättspsykiatrin i Sundsvall  använder också metoderna Aktivt ointresse och Kärleksfull cynism, vilket SHEDO ifrågasätter. Rättspsykiatrin upplever att de med sina metoder har uppnått mycket bra resultat. Flera kvinnor upplever tvärtom att de möjligen slutar att skada sig så länge de är inlagda, främst för att undkomma bestraffning, men att de mår psykiskt sämre och att de återfaller i skadebeteende när de är kommer ut igen.

För ungefär ett år sen gjorde SVT flera inslag om kritiken mot Rättspsykiatrin i Sundsvall och behandlingen av unga självskadande kvinnor. Det handlade dels om vilka metoder som användes, dels om att kvinnorna satt på samma avdelning som dömda brottslingar, bland annat våldtäktsmän och mördare. Socialstyrelsen granskade efter detta avdelningen och riktade kritik mot den.

En av följderna blev att en särskild avdelning för kvinnor med den här problematiken skapades och att tvångshandskarna förbjöds. Nu är Rättspsykiatrin i Sundsvall åter aktuell. Representanter för rättspsyk anser att de har goda behandlingar, men att läget försämrades av de förändringar som gjordes. Sofia från SHEDO anser att vården som ges på rättspsyk är mycket dåligt för patienterna.

Sofia från SHEDO intervjuas i en uppföljningsintervju.

Vad som är givet är att att vård bara kan bli bättre om den är validerad och evidensbaserad. Det förutsätter att vårdgivarna dokumenterar och följer upp behandlingar som görs, inklusive tvångsmetoder. Det räcker inte med att vårdgivarna känner eller tror att vården de ger är bra. Om de tycker sig se goda resultat av tvångshandskar, aktivt ointresse och isolering borde de kunna visa det i behandlingsresultat. Kan de inte göra det borde de troligen omvärdera sina behandlingsmetoder.

Det här är särskilt angeläget då allt fler unga människor skadar sig och fler behandlas i slutenvården. Det visar en studie från KI, vilket går att läsa i Läkartidningen. SR har också intervjuat Karin Beckman, en av författarna till rapporten, och Gunilla Wagersten, från barnpsykiatrin i Göteborg, om unga kvinnor som skadar sig.

Bristerna är stora i den psykiska vården för barn och unga, skriver Socialstyrelsen i sin första tillsynsrapport för vården. Här är några grundfakta om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom, från Socialstyrelsens tillsynsrapport och från Mia Ramklints presentation Barn med psykisk ohälsa:

• Minst hälften av alla som behöver hjälp söker ingen hjälp över huvud taget.
• 2/3 av de som söker hjälp vänder sig inte till den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP-vården).
• 100 000 barn och ungdomar (5 %) söker vård vid de barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna.
• Ju tidigare insjuknandet sker desto komplexare blir symptombilden.
• Ju längre tid med symtom desto större risk för fortsatt sjukdom och för låg funktion

Vården på BUP-enheterna i Sverige skiljer sig mycket åt i Sverige. I tillsynsrapporten tar Socialstyrelsen upp ett exempel med två sexåringar med samma symtombild, de var bråkiga och hade svårt i kontakten med andra barn. De sökte tillsammans med sina föräldrar  vård på två olika barnspsykiatriska enheter. Den ena fick omedelbart diagnos (ADHD) och bästa tänkbara stöd och hjälp. Den andra fick samma diagnos, men det tog fyra år innan behandling och stödåtgärder kommit igång.

Läkare är alldeles för lite delaktiga, påpekar Socialstyrelsen. När de granskade patientjournaler upptäckte de att 60 % av patienterna inte fått träffa läkare under vårdtiden. Läkarkontakten är viktig för att barnet/ungdomen ska få en fullständig bedömning av sina behov och rätt insatser.

Slutligen kritiserar Socialstyrelsen journalföringen, framför allt inom öppenvården. Det kan finnas sida upp och sida ner med text utan att det framgår varför barnet kom dit, vilken vård som har ordinerats och om den har hjälpt.

Under 2010 kommer Socialstyrelsen fortsätta granska ”första linjens vård”, alltså primärvård, BVC:er, skolhälsovård och liknande.

Några länkar för barn och ungdomar som söker hjälp:

• BRIS, Barnens rätt i samhället. Här kan du ringa eller maila och få hjälp och stöd
• Hjälplinjen. En telefontjänst för både barn och vuxna.
• PHIR, vägar till psykiskt hälsa. Här finns länkar till några organisationer som jobbar med barn och ungdomar som mår dåligt
• BUP.nu. En sida främst för ungdomar som söker information om BUP i Stockholm. Du kan skriva anonymt och få råd och tips om svårigheter och psykiska problem.
• Självhjälp på vägen. Ett samarbete mellan Attention och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där finns information, stöd och hjälp vid olika funktionshinder.

Psykiatrivården kritiseras gång på gång för stora brister och dåliga resultat. Nu senast i Ruben Anderssons debattartikel i DN, där han beskriver hur hans bror tvångsvårdades i långa perioder och hur han bröts ned av en vård som aldrig fokuserade på hans friska sidor, som var utan rehabilitering eller framtidsfokus.

Jag träffade i våras Gunilla Alenfelt, som är arbetsterapeut och jobbar med psykiatrisk rehabilitering. Hon berättade samma saker som Ruben, hur människor bryts ner och fastnar i livslånga handikapp genom att aldrig få lyfta sina starka sidor.

Hon kämpar för att föra in rehabiliterande sysselsättning i psykiatrin, och har under sitt långa arbetsliv kunnat visa stora framgångar med de patienter hon kommit i kontakt med.

Det hon gör är egentligen inte så komplicerat, det kan vara regelbundna aktiviteter i slöjdsal, språkkurser, gemensamma promenader eller matlagning, vad som passar patienten. Syftet är att hitta den egna kraften hos patienten, precis det Ruben Andersson efterfrågade och saknade i vården av hans bror. Patienten återfår sin självkänsla när fokus läggs på de friska och aktiva delarna av sig själv.

Hon jobbar i motvind, men det finns många som vill arbeta som hon. Jag tror att hon och hennes kollegor kan vara en viktig nyckel i psykvården.

Och förhoppningsvis sker förbättringarna i hela landet. Rakel Lundgren, ordförande i Schizofreniförbundet, berättar i DN att olikheterna är stora i Sverige. I delar av landet är personalen uppdaterad och engagerad, i andra är problemen stora.

Andra bloggare som har skrivit intressanta inlägg om Ruben Anderssons debattartikel är 1000 chanser, ordinationer och Peter Andersson.

Brittiska forskare har gjort en stor tvärstudie på sammanlagt 50 000 patienter, vilket rapporteras i the Lancet. Deras slutsatser är att av 100 patienter har 20 stycken en depression, men bara hälften av dessa får diagnosen depression. Däremot får 15 andra patienter felaktigt diagnosen depression. Studien visar också diagnosen blir bättre när läkaren träffar patienten vid upprepade tillfällen än diagnosen sätts efter bara ett möte.

Resultatet är allvarliga, det är många patienter inte får den hjälp de behöver. Följderna kan bli mycket svåra för de som felaktigt diagnostiseras med psykisk sjukdom. Bara tidigare i somras avled en 27-årig kvinna som fick diagnosen panikångest vid sin vårdcentral i Göteborg när hon egentligen hade svår blodbrist. I Surahammar blev en kvinna 2006 diagnostiserad med depression och järnbrist, men hade egentligen en cancertumör i grovtarmen.

Det är också mycket allvarligt för de personer som lider av depression men inte får den hjälp de behöver. Socialstyrelsen kritiserade bland annat Västmanlands läns landsting för att två män som haft kontakt med psykiatrin tog sina liv. I de här fallen låg bristen hos psykiatrin snarare än hos primärvården, men visar riskerna med en bristfällig psykiatrisk vård.

Det som förhoppningsvis är positivt i Sverige är att nya riktlinjer är på väg från Socialstyrelsen som ska hjälpa läkare i primärvården att ställa mer korrekta diagnoser. Dessutom har svenska specialister inom allmänmedicin större kunskap om psykiska sjukdomar än många av deras kollegor i Europa. Allmänläkaren Settergren berättar i sin blogg att svenska allmänläkare har fem års specialistutbildning efter grundutbildning där psykiatri är obligatoriskt, vilket är relativt unikt för Sverige.

Så det som spelar roll för att patienterna ska få rätt hjälp är en god kunskap hos vårdpersonalen, kontinuitet i mötet med patienterna, rätt provtagning och att det finns en psykiatrisk vård som kan ta över vården av deprimerade patienter. Hur ser det ut i Sverige?

Artiklar som refererats: VLT 1, VLT 2, AB 1, AB 2, GP, DN, Dagens Medicin, the Lancet

Behoven och bristerna i psykiatrin har blivit uppmärksammade den här veckan. I måndags lovade landstinget i Stockholms län att satsa på barn- och ungdomspsykiatrin. Pengarna kommer från regeringens särskilda psykiatrisatsning. DN rapporterade om satsningen här.

Idag skickade Socialstyrelsen ut ett pressmeddelande där de skarpt kritiserade bristerna i psykiatriämnet för läkar- och sjuksköterskestudenter. Den utbildning som ges vid högskolorna och universiteten motsvarar inte alls vårdens behov. Socialstyrelsen vill se en ökad central styrning av upplägget på utbildningarna, särskilt inom psykiatriområdet.

Det är angeläget att psykiatrin får mer utrymme. Särskilt som den psykiska ohälsan ökar, framför allt bland yngre, samtidigt som psykiatrivården går på knäna. Så jag hoppas att SLL:s satsningar och Socialstyrelsens krav får effekt!