Efterfrågan på fetmaoperationer ökar stadigt, berättar Ingmar Näslund, vid Örebros universitetssjukhus för SR. Han berättar också att det är mycket positivt. Fetmaoperationer är säkra och ger gott resultat. Fetma ger många följdsjukdomar som värk, diabetes och högt blodtryck. Operationerna kan därför avlasta övriga vården.

Tyvärr har inte alla landsting samma inställning till operationerna. Värmland, Örebro och Stockholm genomför många, medan Dalarna, Kalmar och Östergötland är det få som opereras för fetma. Det gör att siffrorna för väntetider för betyder lite olika i olika landsting. Sjukhusen i Dalarna, Kalmar och Värmland har kortast väntetider i Sverige. Att väntetiderna är korta i Dalarna och Kalmar beror på att det är mycket svårt att få remiss till fetmaoperation i dessa landsting.

Nu funderar SKL på att samordna riktlinjer och resurser för fetmavården. Det skulle innebära att kriterierna för att få operationen skulle vara samma över hela landet, och att de resurser som finns skulle kunna utnyttjas bättre.

Det är rimligt, det ska inte hänga på vilket landsting man bor i om man får den vård man behöver. Det ska heller inte gå att få fina väntetidssiffror genom att undanhålla människor vård.

Också Sydsvenskan skriver om kirurgernas önskan att skapa fetmacentrum.

Idag är det en intervju i DN med Henrik Hallberg som är verksamhetschef för Liljeholmens vårdcentral i Stockholm. Liljeholmens vårdcentral har 26 000 listade patienter, vilket alltså innebär ungefär 50 000 vaccineringar (om alla skulle vaccinera sig) under några få månader. Han vill börja planera för detta, men är full av frågor, bland annat om det finns en prioriteringsordning, om det ska prioriteras inom de prioriterade grupperna, avgifter, tidsbokning, drop-in, personalresurser och mycket mer. Sammanfattningsvis verkar hans frågor handla om ansvarsfördelning – kommer han att få en stor extrauppgift som det är upp till honom att lösa på bästa sätt, eller kommer lanstinget eller någon annan instans att ta hand om planeringen?

Samtidigt pågår en diskussion mellan landstingen och staten vem som ska stå för kostnaderna: staten, landstingen eller de som väljer att vaccinera sig. Folkhälsominister Maria Larsson har sagt nej till att staten ska betala – Birgitta Rydberg och andra landstingspolitiker i Stockholm protesterar i bland annat DN och på Birgitta Rydbergs blogg.

Henrik Hallberg berättar att han dagligen går in på myndigheternas sidor och försöker hitta information och riktlinjer, men den mesta informationen har han ändå fått via media. Till exempel är det från tidningar som han har fått veta att vaccinet väntas komma i slutet av september.

Därför började jag titta på vilken information landstingen och Socialstyrelsen har lagt ut på sina webbsidor. Det jag hittade var att Socialstyrelsen har gjort en prioriteringslista över riskgrupper. Några landsting har lagt ut denna:

Till riskgrupper räknas personer med:

• kronisk lungsjukdom
• kronisk hjärt-kärlsjukdom
• svårinställd diabetes
• nedsatt immunförsvar (ärftliga immundefekter, pågående behandling, leukemi m.m.)
• neuromuskulära sjukdomar
• hiv
• gravida
• barn med vissa kroniska sjukdomar och utvecklingsstörningar
• barn under två år

Örebro läns landsting skriver:

Finns det prioriterade grupper som får vaccin först?
I ett första steg planerar landstinget för att vaccinera all sjukvårdspersonal, och personer med risk att få svår sjukdom p.g.a. kroniska sjukdomar. Det gäller främst sjukdom i hjärta-lungor enligt Socialstyrelsens riskbedömning.
Det är i dagsläget inte klart om också andra grupper ska vaccineras tidigt.

Landstinget i Västernorrland har lagt upp konkreta råd till sjuka och anhöriga på sin sida.

Annars är det inte helt lätt att hitta information om just ansvarsfördelningen. Så ska Henrik Hallberg börja planera in tider för vaccinering från och med slutet av september, eller är det någon annan som gör det?

Jag tittade också på Norge, som vi tidigare berättat har gjort upp en prioriteringslista. På Helsedirektoratets hemsida går det att hitta en Plan for massevaksinasjon som är framtagen av deras folkhelseinstitutt. I planen kan man bland annat hitta vad kommunerna respektive staten har ansvar för och ett antal olika strategier för vilka som ska vaccineras. Varje kommun ska ha en ansvarig person, som också är kontaktperson mellan myndigheter och vårdgivare. Förhoppningsvis kommer det gå att följa om planen används och fungerar bra.

Det vore intressant att se en liknande plan för Sverige, och att den gjordes lättillgänglig för vårdcentralerna. Och om den inte finns, borde det vara ett prioriterat område både inför massvaccineringen och andra större samordnade aktioner i Sverige.

Andra som har bloggat om statens nej till tillskjutna medel är Kent Persson och Peter Andersson.

En priolista är på gång i Norge, skriver Dagens Medicin. Den handlar om vilka som ska få vård när/om influensaepidemin slår till med full kraft. Troligen kommer till exempel personer med lättare besvär inte få besöka vårdcentral. Det blir spännande att se hur den är utformad.

Prioriteringar är en av de svåraste frågorna sjukvården brottas med. Det finns nästan oändliga behov, samtidigt som resurserna definitivt är ändliga. Efter att lyssnat på P1:s dokumentär ”Det svåra valet” om MS-vården började jag titta på hur prioriteringar görs i vården. Programmet handlade om patienter som inte får den bästa behandlingen, eftersom den är för dyr. Vem som fattar beslutet och på vilka grunder är oklart, ansvaret skyfflas mellan sjukhus, landsting, enhetschefer och administrativa chefer. Samtidigt som behandlingar stoppas kan dispenser utverkas för vissa personer, vilket gör läget ännu mer oklart. Längst ner i näringskedjan sitter patienten som inte vet vem som fattar beslut, på vilka grunder eller vad den kan göra för att påverka situationen.

Ytterst få landsting redovisar sina prioriteringar öppet. De flesta lutar sig mot den etiska plattformen, som delar in sjukdomstillstånd i olika prioriteringsgrupper. Problemet är att det mesta hamnar inom prioritering 1, alltså det som måste göras. Landstingen kan inte göra allt detta – i slutändan blir det ändå godtyckliga val, där en enskild läkare eller sjukhuschef blir tvungen att bestämma vad som görs eller inte.

Idag gick Eva Nilsson Bågenholm, ordförande för läkarförbundet, tillsammans med kommunals ordförande Ylva Thörn och representanter för patientgrupper ut med en debattartikel i DN där de kräver öppenhet och tydlighet i prioriteringar och framför allt gemensamma regler för hela Sverige. Det ska inte vara skillnader i vilken vård du erbjuds oavsett var i landet du bor.

Det är skrämmande att behöva prioritera och välja bort vård. Det är också alltid impopulärt – ingen vill att just deras sjukdom eller behandling ska vara nerprioriterad. Men värre är att välja och välja bort utan att patienten får veta på vilka grunder och vad det innebär. Otydlighet ger osäkerhet. Otydlighet gör det också omöjligt att förändra eller påverka.

Så för alla som väntar och undrar och hoppas – gör prioriteringarna öppna och tydliga.