Var tredje anställd på Södersjukhusets akutmottagning tycker att det är kvinnans eget fel om hon blir misshandlad av sin partner. Det rapporterade i alla fall Ekot igår. Upprördheten var med rätta stor.

Idag nyanserar en av forskarna bakom studien, Maaret Castrén, bilden av resultatet hos Second Opinion. Det siffrorna handlar om är att 28 % av respondenterna tycker att det kan vara personens ”passiva och beroende personlighet” som gör att de utsätts för våld av sin partner.

I sammanfattningen av resultatet som publicerades i NCK-antologin ”Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen” i våras skriver hon ändå att attityderna hos vårdpersonalen behöver förändras. Förutom ovanstående så tyckte 17 % att ”man bara är offer om man själv väljer att vara det” och 21 % ansåg att det som regel ”inte är en persons fel att två träter”.

Vilka effekter det får i omhändertagandet och vården av våldsutsatta kvinnor framgår egentligen inte. Själva kopplar de attitydproblemen med att för få utskrivna har orsakskoden kvinnomisshandel från vad det borde vara.

Även om Maaret Castrén nyanserar bilden är siffrorna ändå oroande. Därför är det glädjande att Södersjukhuset tar allvarligt på studiens resultat. De skriver på sin webb hur de arbetar med attitydfrågor och ökad medvetenhet bland sina anställda. De deltar bland annat i SLL:s stora satsning på bildandet av ett Kunskapscentrum för våld i nära relationer.

Diskussionen om mammografiscreening blossar upp då och då, där värdet av screeningen ställs mot risken för falska positiva besked, rädsla och överbehandling. Nu har holländska forskare, som senaste i en lång rad av forskare, visat att mammografiscreening räddar liv.

Forskarna granskade 755 kvinnor som dött av bröstcancer och matchade dessa med knappt 4000 kontrollkvinnor. I de grupper som inte hade genomgått screening var det fler som hade dött av bröstcancer. Det var också betydligt vanligare med tumörer i fas IV, vilken är den allvarligaste nivån.

För de kvinnor som genomgått minst tre mammografiundersökningar innan sin diagnos var risken att avlida av bröstcancer halverad. Ännu bättre var det för kvinnor mellan 70-75 år, där risken minskade med 84%.

Därför är det extra glädjande att läsa att Stockholms läns landsting har bestämt att slopa avgiften för mammografiundersökningar i screeningprogrammet. För närvarande hoppar var tredje kvinna över undersökningen, vilket SLL vill ändra. De kommer också att höja den övre åldersgränsen, från 69 år till 74 år.

Troligen kommer förändringarna i screeningprogrammet att spara pengar för landstinget, eftersom det är bättre att upptäcka och behandla cancer innan det har gått för långt. Men det väger ändå oändligt lätt jämfört med att förändringarna kommer att kunna rädda liv.

Läs mer i DN om SLL:s satsning och hos SVT och HeathImaging om den holländska studien

Förra hösten avled en hjärtopererad kvinna på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Några dagar efter sin operation placerades hon på en lättintensivavdelning utan personlig övervakning. Där avled hon av ett hjärtstopp som ingen upptäckte.

Nu ska Statens Haverikommission utreda händelsen. De berättar för ABC att de länge funderat på att utreda en olycka i vården. Nu fick de kännedom om dödsfallet tillräckligt snabbt för att hinna sätta igång en utredning, och har också resurser att genomföra.

Vårdförbundet är redan frustrerade över att flera fall i vården har tagits till domstol, skriver Vårdfokus. De anser att domstolarna saknar sakkunskap om det som ska utredas, utan anser att den finns hos bland annat Socialstyrelsen som har tillsynsansvar i vården. Pia Arndorff är rädd för att om många aktörer kommer in och granskar, och om fokus ligger på att hitta syndabockar, kommer anmälningsviljan hos personalen att minska.

I det aktuella fallet gjorde sjukhuset en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen. Bemanningen nattetid ökades och sjukhuset höjde kompetensnivån. Troligen anser sjukhuset att ärendet är utrett och åtgärdat redan.

Samtidigt är det intressant att Haverikommissionen gör en egen utredning. De har stor erfarenhet att granska olyckor av alla slag. Det finns möjlighet att de kommer in med friska ögon och kan bidra med ett nytt perspektiv. Deras huvudfokus verkar inte vara att hitta syndabockar, utan att reda ut vad som egentligen ledde fram till olyckan. Deras rapport kan nog bidra med ny värdefull information för sjukvården.

Sydsvenskan, Dagen, Expressen

Idag är det Europeiska Antibiotikaresistensdagen. I samband med denna skriver Göran Hägglund i Sydsvenskan att ”Hotet från bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika är i många avseenden jämförbart med klimathotet; det är en ödesfråga för mänskligheten – och det känner inga nationsgränser.”

Det är helt sant. Om inte antibiotikaanvändningen minskar kraftigt och om inte nya mediciner tas fram kommer möjligheterna för vård vi tar för given idag att bli omöjlig i framtiden. Det handlar bland annat om höftprotesoperationer och cancerbehandlingar. Risken vid förlossningar kommer att öka. Den förut så vanliga barnsängsfebern kommer återigen att bli ett hot.

Förutom att ta fram nya läkemedel måste också vårdhygienen förbättras. Det måste bli färre patienter som smittas i vården. Vården måste också ha möjligheter att ta hand om patienter med resistenta bakterier i den takt som detta blir vanligare.

Sverige ligger bra till, både vad gäller användningen av antibiotika och förekomst av resistenta bakterier. Som Göran Hägglund skriver jobbar vi hårt för att vara en förebild i området.

Trots det används fortfarande antibiotika i Sverige som produceras i fabriker i Indien med stora och farliga utsläpp. Koncentrationen av antibiotikarester i vattendragen nedanför fabrikerna är extremt högt. Förutom att det förorenade vattnet skadar lokalbefolkningen är det också en perfekt grogrund för bakterier att utveckla resistens mot all antibiotika.

Överanvändningen av antibiotika är också stor i Indien. Det finns småskaliga projekt för att minska antibiotikaanvändningen, vilket bland annat Vårdfokus skrivit om. För att arbetet ska bli riktigt effektivt måste det indiska hälsoministeriet och det internationella samfunden göra mer.

Även i USA finns en överanvändning av antibiotika. DN skriver om en studie som genomfördes mellan 2006 och 2008 visar att barnläkare skriver ut 10 miljoner fler doser av antibiotika än nödvändigt. De har bland annat förskrivit antibiotika mot både astma och influensor, vilket är helt verkningslöst.

Förutom att hålla på vår antibiotika och uppmuntra andra att göra det samma måste vi verka för bättre tillverkning av antibiotika. Sverige kan inte sätta begränsningar på tillverkningen av de läkemedel vi importerar. Därför måste vi arbeta ännu hårdare för att EU bestämmer sig för att ställa krav på tillverkarna och de indiska myndigheterna.

Läs mer i Läkartidningen 1, 2, Bloomberg och hos Strama

Idag skriver DN om att Nicaragua kommer att hålla fast vid sin restriktiva abortlagstiftning. Abort är inte tillåtet ens när moderns liv är i fara. En läkare som utför en abort riskerar upp till 10 års fängelse.

I artikeln intervjuas Leslie Briseño, som var nära att dö på grund av ett utomkvedshavandeskap. Vårdguiden skriver om utomkvedshavandeskap. Ett foster kan inte överleva. Ungefär hälften av alla utomkvedshavandeskap avslutas av att den gravida får missfall av sig själv. Annars måste embryot tas bort eftersom risken är att hon skadas eller till och med avlider på grund av inre blödningar. Leslie hörde till den gruppen, och var oerhört dålig när slutligen en läkare valde att ingripa och rädda hennes liv.

Det går inte att förstå logiken bakom abortförbud där man riskerar en kvinnas liv för ingenting. Abortlagstiftningen har alltid varit hård i Nicaragua, men 2006 skärptes den ytterligare. Sedan dess har över hundra kvinnor dött till följd av graviditeter som hade kunnat avbrytas. Man tror också att flera hundra kvinnor utöver dessa har dött till följd av illegala aborter.

I artikeln står det också om ett uppmärksammat fall där en 12-årig flicka födde ett barn med kejsarsnitt. Flickan hade blivit gravid genom våldtäkt. Nicaragua Hoy skriver om händelsen, med betoning på det rätta och viktiga i att flickan inte tilläts göra abort.

Hos Human Rights Watch går det att läsa mer om effekterna av abortförbudet. Här finns deras rapport Over their dead bodies. Hos Women on Waves finns en karta över abortlagstiftningar världen över.

Landstinget i Västerbotten inför fotoförbud, medan ljudupptagningar kan tillåtas, skriver it i vården. Ett av skälen är att skydda andra patienters integritet, en viktig fråga.

Den andra skälet handlar om ”att vår personal ska kunna fullgöra ett förtroendefullt samtal och behandling utan obekant risk för publicering på exempelvis publika medier”, enligt landstingsdirektören Jonas Rastad.

Att det är synen från landstingshåll är bekymmersamt. Förtroendet skapas inte genom förbud. Motiven till att filma kan vara flera, som jag har tagit upp tidigare. Det kan handla om minnesstöd, och det kan handla om att dokumentera en viktig händelse, till exempel en förlossning. Men det kan naturligtvis också handla om patienten faktiskt inte litar på vården. Om det är fallet, så blir patienten antagligen inte alls tryggare när den inte får filma eller dokumentera.

Medievärlden tar upp flera viktiga poänger i en kommentar till förbudet. För det första är filmning och fotografering redan reglerade på en rad sätt, bland annat av Datainspektionen och i Yttrandefrihetsgrundladen. För det andra måste det gå att dokumentera eventuella brister och misstag. Flera missförhållanden i vård och omsorg har avslöjats av personal, anhöriga och medier. Koppargården i Vällingby är ett rykande färskt exempel, där både personal och anhöriga under lång tid slog larm om missförhållanden. Där hade det behövt mer dokumentation, mer filmande och fotograferande, inte mindre.

Vård bygger på förtroende, dialog och tillit. Foto- och filmförbud hjälper ingendera.

Uppdatering: Medierna i Västerbotten protesterar mot film- och fotoförbudet. Läs mer hos VK och it i vården.

Uppdatering: En frilansjournalist har JO-anmält fotoförbudet skriver Sveriges Radio.

Idag blev jag slumpvis utvald av SKL för att svara på frågor om stroke. Det fungerade fint tills jag fick frågor om det viktiga AKUT-testet. Testet är ett stöd för att upptäcka om någon har drabbats av stroke så att man snabbt kan kontakta vården. Jag hade helt och hållet lyckats glömma bort vad bokstäverna står för.

Därför lägger jag upp illustrationen igen, och sätter mig att plugga in Ansikte-Kroppsdel-Uttal-Tid.

Sjukvården borde uppmuntra fler patienter att spela in sina vårdmöten. Alla som har varit hos en läkare eller annan vårdpersonal har nog någon gång efteråt funderat över vad som egentligen sades under mötet. Vad var det doktorn sa att jag skulle göra? Vilka frågor kom jag ihåg att ställa? Vad fick jag för svar på dem?

Det här är något vården är medveten om. Till exempel uppmanas personer som lider av svåra sjukdomar att ta med en anhörig till läkarbesök, eftersom det är svårt att ta in och minnas allt som sägs under ett vårdmöte. Men också när det handlar om mindre allvarliga sjukdomar är det svårt att komma ihåg allt som sägs. Många är dåliga på att följa vårdpersonalens instruktioner. Det borde till viss del bero på att de glömt bort vad som sägs. Eller missuppfattar det de fick höra.

Därför vore det en bra idé om fler patienter spelade in sina vårdmöten. De som har tät kontakt med vården borde i synnerhet vinna på att använda verktyg för att komma ihåg allt som händer.

Vården ser uppenbarligen helt annorlunda på frågan. Dagens Medicin har ett stort uppslag i sitt senaste nummer om de stora problemen med att allt fler patienter filmar och spelar in sina vårdmöten. ”-När patienten känner att de måste spela in så har vi misslyckats med att skapa det förtroende som vi vill ha i relationen med patienten” säger bland annat Christophe Pedroletti från Akademiska Barnsjukhuset. Jens Larsson, som är jurist vid Landstinget i Uppsala län har börjat ta fram ordningsregler för inspelning i vården. I Landstinget i Värmland finns redan ett generellt förbud mot att fota, filma och ta upp ljud, om man inte har ett särskilt tillstånd. Förbud verkar vara vägen framåt enligt sjukvården.

Dagens Medicin målar i sina artiklar upp inspelningarna som ett stort problem. De lyfter fram vårdens önskan att skapa förbud, utan att problematisera utifrån patientens perspektiv. Det är förståeligt på sitt sätt, eftersom tidningen riktar sig till vårdpersonal. Tyvärr plockade TT upp artiklarna utifrån exakt samma perspektiv och skrev om ”Filmande patienter ett växande problem”. Ett flertal tidningar publicerade TT:s artikel rakt av.

De borde problematisera vårdens inställning. Vården borde välkomna inspelningar, för patientens skull och för sin egen. Patienter vinner på att få en bättre koll på sin vårdsituation. Om något fel görs är dokumentation bra att ha. Om någon upplever sig felbehandlad utan grund är dokumentation också bra att ha.

Sen måste självklart patienten tänka sig för. För det första genom att aldrig, aldrig filma, fota eller på annat sätt spela in en medpatient. För det andra att tänka sig för hur inspelning genomförs, så att det inte är påträngande eller på annat sätt störande.

DN, SvD, GP, VLT, Dagen, UNT, Aftonbladet

Och en kritisk röst: rfhl

Det finns brister inom den kliniska mammografin i Stockholms län, vilket TV4 Nyheterna har rapporterat om. Landstinget måste vara tydliga med vilka förbättringar som genomförs nu, för att inte skapa oro och osäkerhet kring hur tillförlitlig mammografin är i Stockholm.

Den kliniska mammografin i Stockholms läns landsting har granskats. Brister har upptäckts, men de är inte så allvarliga att de har äventyrat patienternas rätt till en god och säker vård, skriver revisorerna. Undantaget är att MRAB/Skärholmen omedelbart borde upphöra med sin verksamhet.

Revisionen tar ändå upp åtgärder som måste genomföras. Bland annat måste röntgensköterskorna få mer vidareutbildning. Deras kunskap påverkar hela kedjan av granskningar, eftersom det är de som tar de ursprungliga bilderna. Nästan alla enheter genomför för få granskningar per år för att radiologerna ska få tillräcklig rutin och erfarenhet. Radiologerna arbetar i för hög grad på egen hand, istället för i team. Viktiga synpunkter, som måste tas på allvar.

SLL har haft en dialog med enheterna sen revisionen kom, som nu tar fram åtgärdsprogram att genomföra. MRAB/Skärholmen har bett att få remittera sina patienter till andra enheter och sluta med mammografiverksamheten. Det verkar som att vården är på rätt väg.

Så varför har SLL trasslat så när TV4 har kontaktat dem för att få revisionsrapporten? Först ville de inte låtsas att den fanns, sedan lämnade de ut den med stora partier överstrukna. Nu finns den tillgänglig, både hos SLL och hos TV4. Innehållet i den ursprungliga rapporten är i och för sig väldigt tekniskt. Så länge man inte har några jämförbara siffror eller expertkunskap är det svårt att se vad som är anmärkningsvärd information, eller riskabelt för patienterna. Slutsatserna är dock tydliga. Patientsäkerheten har inte äventyrats, men kan komma att göra det om inga förändringar görs. Det finns brister som måste åtgärdas. MRAB/Skärholmen bör läggas ner på en gång.

Det verkar inte som att kvinnor som har genomgått mammografiundersökningar i Stockholm behöver oroa sig för att ha blivit feldiagnostiserade. Men SLL måste vara bättre på att kommunicera vad som görs för att förbättra verksamheten, varför det genomförs och vad det innebär. Att lämna ut överstrukna revisionsrapporter är en dålig idé, nu och i framtiden. Nu borde de istället lämna ut de åtgärdsprogram enheterna ska genomföra och regelbundet uppdatera hur det går med förbättringarna.

Socialdemokraterna kräver besked om vem som bär ansvaret.

Idag rapporterar bland annat Sveriges Radio och DN om en kinesisk studie som visar att det kan vara svininfluensaviruset som orsakar narkolepsi, inte vaccinet. Forskarna berättar att  narkolepsi-fall ökade sex månader efter influensaepidemin, trots att få barn vaccinerades. Frågan verkar dock vara långt från färdigutredd. Vad som kommer att hända vid nästa influensepidemi verkar vara svårt att svara på.

Mats Reimer tar upp en annan vaccin-relaterad frågeställning som blivit aktuell i och med influensavaccineringen. Han berättar att vanligt influensavaccin innehåller dött influensavirus, och inga hjälpämnen som triggar igång immunförsvaret. Enligt en källa funkar det som booster för de som redan har haft influensa. Däremot ger det inget skydd för de som inte tidigare haft influensa, till exempel små barn. Så känsliga barn som behöver extra skydd mot influensa verkar ha fått vaccin som inte har hjälpt dem ett dugg.

Det mest uppseendeväckande är att vaccin framtaget för friska, unga män har använts på äldre och sedan på känsliga barn utan att rätt forskning verkar ha genomförts. Så någonstans måste vaccinet utvärderas, och nya varianter behöver tas fram för de som behöver det extra skyddet.