Som vi har skrivit om, och använt oss av, har SKL genomfört en enkätundersökning bland landets patienter för att ta reda på vad de tycker om sin vårdcentral. Resultatet pekar på att det finns skillnader. En del patienter är toppnöjda med sin vårdcentral, medan andra har mycket att anmärka på.

När man jämför vård och läser andras omdömen är det naturligtvis viktigt att tänka på vad som är viktigt för en själv. En del människor tycker att det är mycket viktigt att få utförlig information om sin sjukdom och behandling, andra tycker att det är mycket viktigare att få ett gott bemötande. Därför går det inte att säga vad som är den bästa vården.

Men kanske är det värt att leta efter vårdcentraler med dåliga patientomdömen, om man får tro en kommentar i Läkartidningen. Under rubriken Kundtillfredsställelse; viktigt, men hur mycket? skriver Gustaf G:son Trolin, leg läkare, med dr, Median Ind. Com., Brasilien:

Till vilken grad skall man värdesätta patientens omdöme?
OK att patientens förtroende är mkt viktigt, men själv behandlas jag hellre av en kompetent knöl än av en sympatisk klåpare.
Och Du?
Hur bedömer patienten det?
Relevantare att se till resultaten?

Staffan på Tankesmedjan allmänmedicin håller inte med Gustaf G:son. Jag går på Staffans linje, jag föredrar alla gånger en kompetent sympatisk läkare, jag är rätt övertygad om en god patient-vårdteams-relation är förutsättningen för en god behandling. Det är inte helt lätt att prova sig fram till rätt läkare, om vi inte börjar med vårdcentrals-speeddejting. Där kan andra patienters omdöme vara en bra guide till en bra vårdcentral.

För ett par veckor sen skrev jag om att patienter borde få tillgång till sina egna journaler. I Östergötland har man i några år kört ett försök där patienter får se sina journaler via nätet. Läs den ansvarige Anders Bernholtz intressanta debattartikel i Dagens Medicin om hur försöket har fallit ut så här långt. Och läs också de rätt förutsägbara kommentarerna till artikeln.

Regeringens vallöfte med ett oberoende institut som ska granska vården börjar nu ta form. Institutet är tänkt att utvärdera och följa upp vården på systemnivå, beskriva och jämföra vårdens kvalitet på vårdenhetsnivå, sprida informationen till allmänheten samt utveckla metoder för att förbättra vården ännu mer.

Vi är nöjda med att det här börjar bli verklighet. Efter att ha arbetat intensivt med kvalitetsinformationen för vården inser vi att det ser mycket olika ut med hur vården granskas och följs upp. Psykiatrin, till exempel, har ingen nationell uppföljning, trots att så många i Sverige drabbas av olika psykiska sjukdomar. Det finns heller ingen nationell uppföljning av bröstcancervården, även om det är på gång. Däremot är uppföljningen av höftprotesoperationer och förlossningar mycket omfattande, fast med helt olika tänkta användningsområden.

Det är lovvärt att förslaget hela tiden återkommer till att patienten ska sättas i centrum och att patienten måste informeras.

Vi vill dock göra två kommentarer till förslaget.

OmVård.se är idag den enda nationella jämförelsetjänsten för vård. Vi omnämns flera gånger i förslaget tillsammans med SKL som en part som INTE kan stå för patientinformationen. Förslaget vill att informationen ska komma från en oberoende aktör, vilket varken vi eller SKL räknas som. Det kan vara rimligt, SKL är kommunernas och landstingens intresseorganisation och vi finansieras av Svenskt Näringsliv.

Däremot är det inte rimligt att vi inte tillfrågas som samtalspartner under utredningens gång. Under tiden vi har arbetat med OmVård.se har vi kommit långt kring hur man presenterar data på ett enkelt sätt och vad patienter vill ha, vilket borde vara av högsta relevans för den fortsatta arbetet med institutet.

Det andra är att institutet måste göra icke sekretessbelagd information tillgänglig för externa aktörer. Det är inte valbart. Sverige har förbundit sig att följa PSI-direktivet. Det säger i korthet att information som är insamlad med offentliga medel måste göras tillgängligt för externa aktörer, företrädesvis i digital form. EU-kommissionen har redan hotat dra Sverige inför EU-domstolen eftersom regelverket inte följs.

Därför bör institutet redan från början utgå från att de enkelt ska kunna dela med sig av den data som samlas in.

Peter Andersson har också uppmärksammat att vi omnämns i utredningen. Läkartidningen har skrivit om myndigheten.

Nu finns resultatet från den Nationella Patientenkäten på OmVård.se! Sedan SKL igår släppte resultatet har vi arbetat idogt med att göra resultatet tillgängligt även hos oss.

Sök efter den Vårdcentral eller Hälsocentral som du är intresserad av och jämför med andra vårdgivare i ditt landsting. Du kan till exempel enkelt jämföra vårdgivare i din hemkommun med vårdgivare i kommunen där du arbetar!

Den Nationella Patientenkäten genomfördes hösten 2009 av företaget Indikator på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting. Ungefär 100 000 patienter fick svara på frågor om sitt senaste besök på vårdcentralen, och ungefär 830 av Sveriges vårdcentraler har blivit bedömda. På det stora hela blev resultatet gott, framför upplever patienterna att de har blivit bemötta med respekt och på ett hänsynsfullt sätt. Ett gott betyg för läkarna och sjuksköterskorna i primärvården!

Det är också föredömligt att SKL genomför den här typen av undersökningar. Att låta patienterna själva berätta om sin upplevelse av vården är en förutsättning för att vården ska kunna utvecklas på rätt sätt. Förhoppningsvis tar nu landsting och vårdgivare till sig av både goda och mindre goda resultat.

Nästa steg är att presentera informationen på ett lättåtkomligt och förståeligt sätt för patienterna, som ju i allra högsta grad påverkas av vårdgivarens kvalitet. Oavsett vårdval är det viktigt att veta hur den egna vårdgivaren är jämfört med andra. Är den vård och det bemötande jag får rimligt? Borde jag kunna ställa andra krav på min vårdgivare?

För tillfället presenteras informationen på undersökningsinstitutet Indikators webbplats i en tillfällig lösning. Så småningom vill SKL själva erbjuda en jämförelsefunktion på sin webbplats 1177.se. Vi har tidigt uttryckt intresse för att visa upp datat på OmVård.se, eftersom vi har en färdigutvecklad webbplats med i princip samtliga vårdcentraler i Sverige och ett gränssnitt som är utvecklat för enkla och lättförståeliga jämförelser.

Tyvärr har inte SKL utnyttjat den möjligheten på det sätt de hade kunnat göra. I december stoppades utvecklingen av 1177.se upp när Logica hoppade av samarbetet. Redan då borde det ha varit tydligt att resultatet från patientenkäten skulle komma så mycket snabbare än de själva skulle kunna ta fram en väl fungerande lösning.

Att SKL inte har hoppat på ett samarbete med oss har naturligtvis inte hindrat oss från att presentera datat på OmVård.se. Bara ett drygt dygn efter att siffrorna blev tillgängliga hos Indikator kan vi nu stolt visa upp patientomdömen om knappt 1000 vårdcentraler. Se om du hittar din!

Läs SKL:s pressmeddelande och titta på deras vd Håkan Sörman. Du kan också läsa om patientenkäten i DN, SvD, Läkartidningen och hos SR. I Dagens Medicin kan du läsa om hur Indikators hemsida kraschade på grund av det hårda trycket. Vårdföretagarnas Hans Dahlgren har skrivit en debattartikel i Newsmill. Du kan också läsa hur det ser ut ur en läkares perspektiv hos Tankesmedja Allmänmedicin.

Debatten om patientsäkerhet har tagit fart i och med lagrådsremissen som bygger på patientsäkerhetsutredningen som Göran Hägglund lämnade in förra veckan. Göran Hägglund vill, som vi tidigare har skrivit om, få ner fel och misstag i vården och rensa bort olämplig vårdpersonal.

Något som det pratas om alldeles för lite är vikten av uppföljningar. Det finns ingen chans att systematiskt upptäcka fel, brister och misstag om det inte finns något sätt att sammanställa händelser. De måste också följas upp gemensamt och åtgärder måste genomföras. Oavsett om det är att ta ifrån läkare legitimationen eller lägga om rutinerna för vårdavdelningen.

Sydsvenskan skrev i torsdags om att sjukvården i region Skåne saknar ett gemensamt system för att sammanställa vilka misstag som sker. De har ingen strategi för patientsäkerhetsarbete och de har ingen överblick över hur många patienter som felbehandlas varje år. Det gör det lätt att missa sådant som är viktigt för patientsäkerheten.

Samtidigt får Stockholms Läns Landsting kritik av sina revisorer för att det inte finns något bra sätt att följa upp kvaliteten hos vårdgivarna i primärvården och framför allt för att det inte finns några rutiner för att avsluta samarbetet med vårdgivare som inte sköter sig eller håller tillräckligt hög kvalitet. För en patient är det svårt att bedöma kvaliteten på vårdcentralerna eftersom primärvården ytterst sällan deltar i kvalitetsuppföljningar. Revisorerna tycker att många fler kvalitetsindikatorer borde följas upp för primärvården och att konsekvenserna av otillräcklig kvalitet borde bli mycket tydligare.

För att kunna förbättra vården behövs ett öppet klimat där problem och misstag kan diskuteras och åtgärdas. Vårdgivarna måste våga stå för och diskutera misstagen med patienter som har råkat ut för dem. De allra flesta som råkar ut för fel i vården vill få bekräftelse på att det faktiskt var ett fel och få bekräftelse på att det inte kommer att hända igen. Uppdragsgivarna måste också ha en plan för vad som ska hända när en vårdgivare inte når upp till en tillräcklig kvalitetsnivå. Patientens säkerhet och hälsa måste vara det centrala, alltid, hela tiden.

Läs mer i Läkartidningen och Dagens medicin.

Det är inte bara i Sverige det är svårt för patienter att välja. I Storbritannien har man statsat hårt på att möjliggöra patienters val av vårdgivare, något man hoppas ska höja kvaliteten på sjukvården generellt. Vi har i månadens tema här på OmVård.se skrivit om en del av det system som finns till för att möjliggöra ett patientval i Storbritanninen. En färsk undersökning visar dock att det är få som faktiskt utnyttjar sin valmöjlighet att välja sjukhus. Om detta beror på att man som patient inte vill välja, eller inte vet att man har rätt att välja, eller hur man väljer ger undersökningen inte svar på. Däremot visar det sig att de viktigaste anledningarna till att man väljer ett visst sjukhus för sin behandling är egna tidigare erfarenheter samt rekommendation från sin husläkare.

Att jämföra olika dimensioner av vårdkvalitet ligger fortfarande ganska långt bort för de allra flesta, trots att det engelska sjukvårdssystemet NHS har lagt ner mycket arbete på att möjliggöra jämförelser för patienter. Utredningen är en del av en större studie som kommer att presenteras under våren som också kommer att innefatta vård vid vårdcentraler. Vi ser med spänning fram emot resultatet.

I torsdags höll vi tillsammans med Svenskt Forum för Vårdkvalitet och Svenskt Näringsliv konferensen Kvalitetsredovisning ur ett patientperspektiv på Polstjärnan i Stockholm. Till vår stora glädje kunde vi samla spännande talare från Storbritannien, Kalifornien, Nederländerna och Danmark samt från SKL, Vårdföretagarna och Socialdepartementet. Det perspektiv de gav på hur kvalitetsredovisning kan fungera var tankeväckande. Det finns mycket vi i Sverige kan lära oss av både goda och dåliga exempel runt om i världen.

I temat Vård i världen kan du utforska konferensen på alla möjliga sätt. Det finns intervjuer med talarna: Benno van Beek (European Society for Quality in Healthcare), Simon Jones (dr Foster), Adams Dudley (CalHospitalCompare) och Morten Freil (Danske patienter). Du kan också se de svenska talarnas och de internationella gästernas presentationer.

Några citat från dagarna var extra minnesvärda. Simon Jones är Chief Statistician vid dr Foster, en brittisk webbplats för vårdjämförelser. Dr Foster är en av de mest pedagogiska och genomarbetade jämförelsesidorna, som har kommit allra längst med att presentera svår data på ett förståeligt sätt. Det är ändå inte det Simon Jones är mest stolt över. Han berättade att det han var nöjdast med, det var att de låtit patienterna skriva kommentarer om vårdgivarna direkt på dr Foster. Vårdpersonalen och sjukhusledningarna hade naturligtvis blivit upprörda när de införde kommentarsfunktionen, men det visades sig att kommentarerna som kom in var kloka, konstruktiva och värdefulla. ”Ha förtroende för patienterna” var hans slutsats.

Simon Jones berättar om dr Foster

Morten Freil från Danske Patienter varnar för vad som händer om man inte involverar patienterna. De danska webbplatserna för att jämföra vård, Sundhed och Sundhedskvalitet, togs fram i all hast utan att patienterna tillfrågades. Resultatet blev webbplatser som å ena sidan var alldeles för förenklade, å andra sidan alldeles för komplicerade. Få patienter använder sidorna. Han hoppas därför på en vidareutveckling, där patienterna får en mycket större plats i utformningen av sidorna.

Morten Freil berättar om läget i Danmark

Konferensens gäster kom från alla möjliga vårdrelaterade områden, bland annat patientföreningar, Socialstyrelsen, landsting, vårdföretag och läkemedelsföretag. Tråkigt nog var de få av de som verkligen har möjlighet att påverka kvalitetsredovisning eller datainsamling där, vilka annars hade kunnat dra nytta av den information som gavs. Vi i Sverige har goda kvalitetsregister, och det finns planer på att från offentligt håll skapa offentliga redovisningar av sjukvårdsdata. Det finns ändå stora möjligheter att tänka annorlunda, och framför allt öppna upp för patienterna i mycket högra omfattning än vad som görs idag.

Nu kan du titta på Dagens medicins privatvårdsdagar på SVT24. Dagen behandlade vårdvalet ur många olika aspekter, vilket gör det intressant för alla som är nyfikna på privat vård och vårdval.

Klippen är ganska långa, men sevärda.

Klipp 1 – Dagens medicins nya chefredaktör Mikael Nestius hälsar välkomna

Regeringens utredare Toivo Heinsoo som berättar om slutbetänkandet i vårdvalsutredningen.

Klipp 2 - Fyra landstings berättar om sina erfarenhet av att införa vårdval

Filippa Reinfeldt – Stockholms läns landsting

Mats Eriksson – Landstinget Halland

Jonas Andersson – Västra Götalandsregionen

Ingrid Lennerwald – Region Skåne

Klipp 3 - Lagen om valfrihetssytem – Magnus Ehn, konkurrensverket

Strategier för en långsiktig hållbar utveckling av vårdvalssystem – Dag Fagerholm och Roine Gillingsjö, Öhrling PricewaterhouseCoopers

Klipp 4 – En kavalkad av talare om kvalitetsredovisning, verksamhetsperspektiv och hur man kan bedriva vård utan vinstintresse. Klippet inleds med Johan Calltorp, ordförande i vård medicinska råd som berättar om internationella erfarenheter av kvalitetsredovisning.

Övriga talare: Bo Nyström, Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs, Björn Zackrisson, Praktikertjänst, Leif Karnström, Stockholms läns landsting, Elisabeth Wennlund, Stockholms sjukhem.

Tyvärr finns inte hela eftermiddagen på SVT24, bland annat filmades inte politikerdebatten som avrundade privatvårdsdagen. Den som vill veta mer om partiernas syn på vården och vad de vill göra efter nästa val får än så länge vända sig till respektive parti.

I några dagar håller de nationella kvalitetsregistren konferens med tema ”Patientupplevelse som grund för kvalitetsredovisning”.  Bakom namnen döljer sig idén att låta patientens upplevelse bli en del av registren. Utvecklingen är egentligen rätt enorm – från att bara titta på faktorer som ”Överlevde patienten eller inte” eller ”Höll protesen eller inte” börja lyssna på vad patienten egentligen tyckte om vården de fick.

Det har funnits en ganska stor skepsis mot att släppa in patienten i registren, de har setts representera ”mjuka, subjektiva” värden, till skillnad från läkarnas ”hårda, objektiva” bedömning. Därför ses patienternas berättelser inte som lika trovärdig.

Nu börjar allt fler inse att det ändå går att fråga patienter om deras uppfattning om vården och resultat på sätt som faktiskt gör det möjligt att dra vettiga slutsatser. Några eldsjälar går före, som Margareta Kristensson vid universitetssjukhuset i Linköping. Hon anser att självrapporterade utfall borde vara en självklarhet i de nationella kvalitetsregistren, att det är enda sättet att verkligen veta hur bra en behandling är.

OmVård.se har gjort avtryck i sjukvårdsvärlden. Håkan Sörman från SKL pratade om att det är dags att utnyttja kvalitetsregistren i högre grad. Han pratade också en del om OmVård.se, att han och andra delar vår ambition och att det måste matchas med en utveckling av datat.

En suddig bild på Håkan Sörman som pratar om OmVård

Annat som har hänt under dagen är att Socialstyrelsen har gjort färdigt sin undersökning av barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus och kommit fram till att inget fel i vården begåtts (se pressmeddelande). Åklagaren anser dock att Socialstyrelsens undersökning inte svarar på frågan som ligger till grund för brottsmisstanken, nämligen varför det lilla barnet hade så höga doser av narkosmedlet tiopental, och brottsmisstanken kvarstår. Socialstyrelsens utredning förklarar nämligen inte de höga doserna, skriver SvD. Någonstans har alltså något dåligt hänt, antingen det är en medveten överdos, en injektion efter det att flickan dött, eller en förorening av blodprovet innan det analyserades, och vad och hur måste ju förklaras. Särskilt som hela historien dragit med sig att läkare inte vågar ge tillräckligt smärtstillande till döende patienter, enligt en artikel i gårdagens DN. DN skriver också om Socialstyrelsens uttalande.

Sverige är duktiga på att ta hand om barncancer. Dessutom ser vården för barn med cancer lika ut över hela landet. Det spelar ingen roll om du bor i Östersund eller i Växjö, vården ser i stort sett likadan ut överallt, berättade Sveriges Radio i slutet av sommaren. Ett verktyg som barncancervården har är ett gemensamt nationellt kvalitetsregister, där diagnos, behandling och resultat redovisas i detalj. Genom detta register har läkarna möjlighet att välja ut den bästa behandlingen för alla sjuka barn.

Cancervården för vuxna ser däremot mycket olika ut i landet. Tidigare i somras visade en studie i Skåne att det finns stora skillnader i överlevnad beroende på var i länet du bor. Göran Hägglund har lagt fram ett förslag för att höja kvaliteten och utjämna skillnaderna. 227 miljoner ska under de närmaste åren satsas på att genomföra en nationell cancerstrategi, med mer central styrning som ska utgå från några regionala cancercentra, skriver SvD.

Förslaget har fått mothugg från flera håll, framför allt för att det påminner starkt om förslag som Cancerfonden har drivit under många år. SvD:s Inger Atterstam ställer sig frågan om inte Göran Hägglund har gett efter för ett omfattande lobby-arbete, som läkemedelsföretagen ligger bakom. Borde man inte snarare satsa på hjärtsjukdomar, undrar Inger.

Det finns definitivt sjukdomar som har mer skickliga lobbyister och lyckade kampanjer bakom sig än andra. Cancerforskningen och cancervården omsätter enorma summor varje år. Men att Göran Hägglunds förslag sammanfaller med Cancerfondens strävanden medför inte att idén automatiskt är dålig. Det finns självklart också stora behov i andra vårdområden än bara inom cancervården – det medför heller inte att förslaget självklart är dåligt. Däremot skulle det vara intressant om det går att ta fram verkliga invändningar mot en nationell cancerstrategi – om man till exempel kan misstänka att vården blir sämre, mindre effektiv, mer kostnadskrävande eller om färre sjuka skulle få vård på grund av den här typen av satsningar. Eller om man visar att satsningen skulle finansieras genom nedskärningar i till exempel hjärtvården.

Rimligare vore väl snarare att uppmuntra flera satsningar av det här slaget, för att vården ska se lika ut över landet och för att kunskapsutbyten över landet ska kunna öka. Förhoppningsvis tjänar vi alla på det.

Det brittiska sjukvårdssystemet, NHS, ligger ständigt i framkanten vad gäller att redovisa information om sina vårdenheter. Utöver att man driver sidan NHS Choices där patienter kan ta del av en mängd olika mått för att skaffa sig en bild av kvaliteten på enskilda vårdenheter, och att kunna jämföra dessa mot varandra, har två förslag på senaste tiden väckt viss uppmärksamhet. I augusti rapporterades det att Department of Health planerar att utöka patienters möjligheter att kommentera och dela med sig av sina erfarenheter inte bara om sjukhus, utan även om allmänläkarpraktiker (motsvarande svenska vårdcentraler). Förslaget har väckt uppmärksamhet då många allmänläkarpraktiker har få anställda doktorer, och att man menar att det är stor risk att enskilda doktorer kommer att kunna identifieras via patienternas feedback, vilket det brittiska läkarfacket British Medical Association inte tycker är en bra idé. Tjänsten ska lanseras i oktober.

Nu kommer nästa förslag kring information för jämförelser för patienter. Hälsominister Andy Burnham vill att läkare och övrig personal inom sjukvården ska få säga sitt om sin arbetsgivare och att detta data ska publiceras. Han menar att det behövs ett större fokus på medarbetartillfredsställelse, och att detta ska analyseras tillsammans med patienttillfredsställelsen för samma vårdenheter. Chefsekonomen vid King’s Fund, en organisation som arbetar med förbättringar av det brittiska sjukvårdssystemet, John Appleby, svarade ministern att han helst av allt skulle vilja se hur villiga anställda på sjukhus och vårdcentraler skulle vara att själva vårdas på den enhet där de arbetar. Snacka om dynamit.

Samtidigt berättade minister Burnham att man planerar att låta brittiska patienter fritt välja allmänläkare i hela landet. Vårdval är alltså långt ifrån enbart en svensk företeelse. Återstår att se vilket land som hittar den bästa modellen.