OmVård.se drogs en gång i tiden igång av Peter Arvai, efter att han haft en besvärlig upplevelse med vården hemma i Karlskoga. Peter, som sedan några år bor i Kalifornien där han leder sitt företag Prezi.com, fick i september förra året möjligheten att presentera sin syn på transparens inom sjukvården på det prestigefulla TEDx som samlar innovatörer, designer, forskare och filosofer från hela världen. I klippet (som är på engelska) kan du höra Peter jämföra Sverige med USA och prata om sin vision om ”en innehållsdeklaration för vård” samt hur vi som medborgare borde vara måna om att veta hur mycket olika behandlingar faktiskt kostar hos olika vårdgivare.

Varje år dör miljontals människor av sjukdomar som egentligen är lätta att förebygga, bota och behandla. Läkare utan gränser har därför startat kampanjen Plåstra om en sjuk värld, där de samlar in pengar för att kunna vara på plats och hjälpa de drabbade. Genom att köpa ett plåster kan du hjälpa människor som riskerar att dö av vanliga, behandlingsbara sjukdomar.

Många barn dör av mässling, trots att det finns verkningsfulla och billiga vaccin. Läkare utan gränser massvaccinerar barn i sina undernäringsprojekt, i flyktingläger och vid större mässlingsutbrott. Tack vare vaccinet dör färre barn av mässling idag än för bara tio år sen. 2000 dog 757 000 barn i världen av mässling, sex år senare var det 242 000.

Malaria drabbar flera hundra miljoner människor varje år och varav över en miljon dör varje år. Även malariabehandlingen är billig, den kostar så lite som fem kronor. Ändå dör två barn varje minut. Läkare utan gränser behandlar drabbade, men jobbar också förebyggande så att färre ska smittas. En enkel och viktig åtgärd är att dela ut impregnerade myggnät.

Bristen på rent vatten medför att många drabbas av diarrésjukdomar. Var femtonde sekund dör ett barn i en diarrésjukdom. Att rena vatten är billigt och sjukdomen behandlas genom socker och saltlösning för att förhindra uttorkning. Om Läkare utan gränser kan vara på plats med behandlingscenter och mobila kliniker och med att bygga upp sanitetsanläggningar kan många få hjälp.

195 miljoner barn under fem år är undernärda, 20 miljoner av dem lider av grav akut undernäring som leder till döden utan behandling. Behandlingen består av särskild näringslösning. Undernäringen leder till försämrat immunförsvar, som i sin tur ökar risken att drabbas av infektionssjukdomar som de ovan. Det kostar 125 kronor att behandla ett undernärt barn. På 45 dagar botas de allra flesta med rätt behandling.

Luftvägsinfektioner som lunginflammation är mycket farligt för små barn, de behöver snabbt rätt behandling. Mässling och undernäring ökar risken för att drabbas för luftvägsinfektioner och gör dem farligare.

För att hjälpa till kan du köpa ett plåster i plåstershoppen. Det finns en mängd världsplåster att välja mellan för att göra en insats. Passa på att plåstra om din profilbild eller designa ett eget plåster!

Igår uppmärksammades jag på den alternativmedicinska besvikelsen på Martin Ingvar och Osher Centrum vid Karolinska Institutet. Dagens Homeopati ifrågasätter att Barbro Oshers doneration på 43 miljoner kronor till KI för forskning om alternativmedicin har använts som de ska.

Mycket riktigt har pengarna inte använts till forskning om homeopati. Martin Ingvar tar också tydligt avstånd från alternativmedicin. Osher Centrum forskar om integrativ medicin och inget annat. Så här står det på Osher centrums webbplats:

”Integrativ medicin syftar till att främja hälsa och motverka sjukdom genom utveckling och integration av evidensbaserad kunskap från olika discipliner och traditioner för att komplettera den etablerade medicinen. Genomgående tillämpas strikt vetenskaplig metodik för att utvärdera mekanismer, behandlingseffekter, effektivitet och användning i samhället.”

Den forskning som bedrivs handlar bland annat om smärta, placebo, nocebo och sömnsvårigheter. Några studier har också gjorts på akupunktur och akupressur. Forskningen har bland annat kunnat visa att Acceptance and commitment therapy (ACT) är verkningsfullt vid kronisk smärta. Det verkar alltså vara viktig och värdefull forskning och det verkar också uppfylla både Osher-donationen och kraven på vetenskaplighet.

Avståndet mellan forskarna vid Osher centrum och representanter för alternativmedicin verkar ändå vara stort. En förklaring kan vara att många alternativmedicinare saknar förståelse för vad forskning och vetenskap är och hur det fungerar. På webbplatsen News Voice kan man läsa en mailväxling mellan Martin Ingvar och alternativmedicinaren Ronny Rydström. Mailen är en ganska bra illustration av deras skilda uppfattningar men pengar donerade till ett universitet måste användas till forskning som följer vetenskapliga principer.

Idag är det Europeiska Antibiotikaresistensdagen. I samband med denna skriver Göran Hägglund i Sydsvenskan att ”Hotet från bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika är i många avseenden jämförbart med klimathotet; det är en ödesfråga för mänskligheten – och det känner inga nationsgränser.”

Det är helt sant. Om inte antibiotikaanvändningen minskar kraftigt och om inte nya mediciner tas fram kommer möjligheterna för vård vi tar för given idag att bli omöjlig i framtiden. Det handlar bland annat om höftprotesoperationer och cancerbehandlingar. Risken vid förlossningar kommer att öka. Den förut så vanliga barnsängsfebern kommer återigen att bli ett hot.

Förutom att ta fram nya läkemedel måste också vårdhygienen förbättras. Det måste bli färre patienter som smittas i vården. Vården måste också ha möjligheter att ta hand om patienter med resistenta bakterier i den takt som detta blir vanligare.

Sverige ligger bra till, både vad gäller användningen av antibiotika och förekomst av resistenta bakterier. Som Göran Hägglund skriver jobbar vi hårt för att vara en förebild i området.

Trots det används fortfarande antibiotika i Sverige som produceras i fabriker i Indien med stora och farliga utsläpp. Koncentrationen av antibiotikarester i vattendragen nedanför fabrikerna är extremt högt. Förutom att det förorenade vattnet skadar lokalbefolkningen är det också en perfekt grogrund för bakterier att utveckla resistens mot all antibiotika.

Överanvändningen av antibiotika är också stor i Indien. Det finns småskaliga projekt för att minska antibiotikaanvändningen, vilket bland annat Vårdfokus skrivit om. För att arbetet ska bli riktigt effektivt måste det indiska hälsoministeriet och det internationella samfunden göra mer.

Även i USA finns en överanvändning av antibiotika. DN skriver om en studie som genomfördes mellan 2006 och 2008 visar att barnläkare skriver ut 10 miljoner fler doser av antibiotika än nödvändigt. De har bland annat förskrivit antibiotika mot både astma och influensor, vilket är helt verkningslöst.

Förutom att hålla på vår antibiotika och uppmuntra andra att göra det samma måste vi verka för bättre tillverkning av antibiotika. Sverige kan inte sätta begränsningar på tillverkningen av de läkemedel vi importerar. Därför måste vi arbeta ännu hårdare för att EU bestämmer sig för att ställa krav på tillverkarna och de indiska myndigheterna.

Läs mer i Läkartidningen 1, 2, Bloomberg och hos Strama

Det känns som en nätskröna: Amerikanska föräldrar som beställer hem spott och slickade klubbor av barn med vattkoppor för att deras barn ska bli sjuka. Men enligt flera amerikanska medier har en grupp föräldrar som skickar vattkoppsvirus via brev upptäckts i veckan.

Förutom att det är olagligt att skicka smittsamma ämnen via post är det helt ofattbart. Vem vill ge sitt barn en slickad klubba eller lite spott skickat från en fullkomlig främling, för att medvetet smitta barnet med en obehaglig sjukdom? Dessutom är det uppenbarligen inte ett särskilt effektivt sätt att sprida viruset, eftersom det snarare behöver andas in för att spridas. Däremot kan andra sjukdomar, till exempel hepatit, spridas via salivet.

Vattkoppor är oftast en ofarlig sjukdom som går över av sig själv, men varje år drabbas några barn av otrevliga följdsjukdomar. Det är oerhört smittsamt, så ungefär nio av tio kommer att få den under sitt liv. I USA är det ett krav i samtliga stater att barn är vaccinerade mot vattkoppor innan de får börja i skola eller på dagis. Att smitta barnen blir ett sätt att slippa vaccinet. Några föräldrar frågade också efter ännu värre sjukdomar, som mässling, påssjuka och röda hund, för att smitta ner sina barn.

Den Facebook-sida som användes för att förmedla spott mellan barnfamiljer verkar ha släckts ner. Frågan är om det medför ett slut på en äcklig idé, eller om förmedlingen av spottklubbor kommer att hitta nya vägar.

ABCNews, CBS 5, WMSV

Idag skriver DN om att Nicaragua kommer att hålla fast vid sin restriktiva abortlagstiftning. Abort är inte tillåtet ens när moderns liv är i fara. En läkare som utför en abort riskerar upp till 10 års fängelse.

I artikeln intervjuas Leslie Briseño, som var nära att dö på grund av ett utomkvedshavandeskap. Vårdguiden skriver om utomkvedshavandeskap. Ett foster kan inte överleva. Ungefär hälften av alla utomkvedshavandeskap avslutas av att den gravida får missfall av sig själv. Annars måste embryot tas bort eftersom risken är att hon skadas eller till och med avlider på grund av inre blödningar. Leslie hörde till den gruppen, och var oerhört dålig när slutligen en läkare valde att ingripa och rädda hennes liv.

Det går inte att förstå logiken bakom abortförbud där man riskerar en kvinnas liv för ingenting. Abortlagstiftningen har alltid varit hård i Nicaragua, men 2006 skärptes den ytterligare. Sedan dess har över hundra kvinnor dött till följd av graviditeter som hade kunnat avbrytas. Man tror också att flera hundra kvinnor utöver dessa har dött till följd av illegala aborter.

I artikeln står det också om ett uppmärksammat fall där en 12-årig flicka födde ett barn med kejsarsnitt. Flickan hade blivit gravid genom våldtäkt. Nicaragua Hoy skriver om händelsen, med betoning på det rätta och viktiga i att flickan inte tilläts göra abort.

Hos Human Rights Watch går det att läsa mer om effekterna av abortförbudet. Här finns deras rapport Over their dead bodies. Hos Women on Waves finns en karta över abortlagstiftningar världen över.

Årets kvalitetsregisterkonferens visade tydligt att mätningar av vårdens kvalitet alltmer blir en angelägenhet för alla. Tidigare år har konferensen varit en ganska intern tilldragelse, men nu är kvalitetsregistren på väg ut i samhället.

Patientens medverkan och delaktighet var en röd tråd i konferensen. Tyvärr lyste patienterna med sin frånvaro större delen av tiden. Den patientrepresentant som skulle vara med i paneldiskussion på onsdagen var tvungen att ställa in med kort varsel. Hon var tråkigt nog en av  få patienter i en annars massiv uppslutning från utredningar, myndigheter, SKL och professionen. Kompetenta och intressanta, men tyvärr utan patientens perspektiv.

Glädjande nog är patienten allt mer självskriven som deltagare. Många register involverar patienterna både i att rapportera sina egna mätvärden och att få ta del av resultatet från mätningarna. De nyare registren har där en stor fördel framför de äldre registren. De kan starta upp med de bästa idéerna från de befintliga registren.

En del var tyvärr oförändrat. Till exempel tycker Soffia Gudbjörnsdottir fortfarande att patienter inte klarar av att använda information från det nationella diabetesregistret för att jämföra enheter. Patienter tros inte klara av att förstå case mix-problematiken, medan vårdpersonalen på något sätt kan förstå vilka skillnader som beror på patientunderlag och vad som är faktiska skillnader. Snart är det dags att patienten får möjlighet att jämföra likartade grupper. Att sortera ut mindre grupper borde definitivt vara möjligt i ett så stort register som NDR.

Ett positivt inslag var Patrik Sundström, som är jurist på SKL. Han tog upp den senaste tidens debatt om oro för integritetskränkande register, farhågorna för att ”läkemedelsbolag” ska forska på registrerade och rädsla för att ”allt ska börja registreras”.

Patrik Sundström berättade att regelverket kring registren går mycket långt för att skydda patientens integritet.  Så länge regelverket ser ut som idag och kvalitetsregistren följer reglerna kan varje patient vara trygg. Som patient har man bland annat rätt att få information om registrering i kvalitetsregister och rätt att avstå från att delta.

Glädjande nog finns också flera satsningar på kvalitetsregistrering i primärvården. Kjell Lindström pratade bland annat om att det är klokt att jämföra vård som berör stora grupper där det finns enkla mätningar att göra. Han tog upp läkarkontinuiteten och behandling av urinvägsinfektion bland kvinnor samt tonsillit som vettiga jämförelser.

Hans Rosling var konferensens avslutningstalare. Han utmanade våra fördomar, berömde kvalitetsregistren och underströk att datan måste göras tillgänglig för att andra ska kunna bygga tjänster kring den. OmVård har visat ett sätt att göra det. Förhoppningsvis kommer fler att följa efter.

Här finns presentationerna från konferensen.

Varje år får ungefär 30 000 kvinnor i Sverige besked om att de har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det finns vaccin som skyddar mot humant papillom-virus 16 och 18 (HPV) som ligger bakom 70 % av cancerfallen. Staten har bestämt sig för att vaccinationen av flickor i 11-årsåldern ska ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Allt skulle vara väl om vaccineringen kunde komma igång. Men den har redan blivit rejält försenad eftersom den första upphandlingen överklagades. Upphandlingen gjordes om. Vinnare blev då Sanofi Pasteur MSD, som förlorade första gången.

I dagarna överklagade Glaxo Smith Kline det nya resultatet. De skriver i DN att deras vaccin, Cervarix, ger bäst skydd mot HPV. Trots det verkar det som att upphandlarna i den andra upphandlingen lade mycket större vikt vid att Gardasil, det andra vaccinet, också skyddar mot kondylom.

Det är än så länge oklart om upphandlingen kommer att göras om igen. Självklart är det också okänt vilket vaccin som skulle vinna en ny upphandling. Det som däremot är klart är att flickor får vänta på en potentiellt livräddande vaccination. En del kommer inte att hinna vaccineras.

Upphandlingar behövs, liksom möjlighet att överklaga. Men det måste finnas någon rimlighet i vad som kan medföra att en upphandling görs om. Att resurser är låsta i oändliga överklagandekaruseller är dåligt för alla. Särskilt när väntan innebär att några kvinnor i framtiden kommer att drabbas av cancer, trots att det hade gått att undvika.

Uppdatering: I Sverige har fallen av livmoderhalscancer begränsats, främst  tack vare screeningprogrammet med gynekologiska cellprover. 2007 diagnostiserade 466 kvinnor med sjukdomen. 2006 avled 125 kvinnor. (Cancerregistret) Årligen får dock 30 000 kvinnor besked om att de har cellförändringar som kan vara förstadier till cancer (Cancerfonden).

Läs mer: Dagens Medicin, Sveriges Radio 1, 2, SVT Debatt, SVT, SvD, SvD igen. Stockholm läns landsting undersöker möjligheten att komma igång med vaccinering, trots att SKL:s upphandling inte är färdig.

Homeopati har varit ett ovanligt aktuellt ämne i sommar. Diskussionen handlar bland annat om att Socialdepartementet ska utreda altenativa läkemetoder för att se om de ska integreras i hälso- och sjukvården.

Den jämtländska Länstidningen intervjuade i samband med detta den klassiska homeopaten Ann-Chatrine Strömlund, en intervju som säger mycket om homeopatins trovärdighet. Hon vill helst inte att det blir för mycket diskussion om homeopatin, eftersom risken är att de inte får hålla på alls. ”– Jag tror det blir svårt att få fram en forskning som gör oss rumsrena. Men i dag går vi under kvacksalverilagen vilket inte heller är så kul.” säger hon bland annat. En tröst för henne är dock att de läkemedel hon förskriver inte ger några biverkningar.

Det jämtländska landstingsrådet Robert Uitto vill däremot gå vidare med homeopatifrågan berättar Länstidningen, med en legitimation för homeopater och en utbildning fastställd av staten. Som ofta annars tas övriga Europa upp som ett exempel på att Sverige ligger i bakvattnet vad det gäller homeopati och annan alternativa medicin.

Synen på homeopati skiljer sig mycket åt i Europa, från den tyska inställningen där homeopati säljs bredvid riktiga läkemedel i apoteken, till Frankrike där homeopatiska läkemedel enbart får skrivas ut av läkare och slutligen Storbritannien där man slutade finansiera homeopati förra året, eftersom inget tyder på att det faktiskt är verksamt, skriver SvD.

Flera grupper lobbar för att homeopatika bör integreras i EU:s hälsopolitik. ”– Det är dags att se till att EU:s hälsopolitik reflekterar kraven och behoven från över 100 miljoner homeopatipatienter runtom i Europa”, sa Europaparlamentarikern Marian Harkin på EU-dagen för homeopati i år.

Det är orimligt att homeopati skulle jämställas med läkemedel på apotek och i sjukvården utan att ha de krav på sig som läkemedel har idag. Att många vill ha homeopatika betyder inte att det fungerar. Stora studier som kan bevisa effekt av homeopatika verkar inte finnas. Att de saknar biverkningar smäller inte särskilt högt. Det gör inte kranvatten heller (om man räknar bort Östersund i vintras).

Anna Bäckgren (@AnnaBackgren) twittrade idag om e-Patient Dave och hans sevärda föredrag från TEDx Maastricht i våras. Han drabbades av njurcancer 2007, och har sedan dess kämpat för att patienter ska bli mer delaktig i vården.

”Låt patienter hjälpa till” är hans motto. Viktiga beståndsdelar är att ge patienter tillgång till sin data och utnyttja det kunnande och det engagemang patienten kan erbjuda.

Dave är ju inte ensam om att kräva mer möjligheter till delaktighet och tillgång till den egna datan. I Sverige vill bland annat Folkpartiet att den medicinska informationen ska vara patientens. De vill att patienten får avgöra vilken information som ska göras tillgänglig, och för vilka. Läs bland annat Anna Starbrink och Birgitta Rydbergs debattartikel i SvD från tidigare i sommar.

Här finns fler föredrag från samma TEDx-konferens om hur vården kan förbättras med hjälp av patienten.