Från och med i fredags är det obligatoriskt för alla landsting att erbjuda vårdval, vilket också har skett. Vad som nästan genomgående saknas är tillgänglig och god information om vilka valmöjligheter som finns. Vi tror att öppna jämförelser är viktiga för vårdens utveckling.

I samband med vår internationella konferens i höstas gjorde Sveriges Radio ett inslag om öppna jämförelser som nu går att lyssna på på SR.se. Adams Dudley har grundat Cal Hospital Compare där man kan jämföra 246 sjukhus i Kalifornien. Han berättar att jämförelserna leder till att patienterna blir frågvisare och ställer högre krav på sina sjukhus, snarare än att de byter sjukhus. Johan Calltorp, ordförande i OmVård.se medicinska råd, lyfter fram en annan positiv aspekt med öppna jämförelser. Han påpekar att öppenheten i sig leder till förbättrad kvalitet i vården, både därför att det sporrar vårdgivarna att förbättra sina resultat och för att patienterna blir mer engagerade.

Problemet är att det än så länge inte finns särskilt mycket information om primärvården, där ändå den mesta vården sker. Håkan Sörman, vd på SKL, bekräftar i en annan SR-intervju att det främst finns information om sjukhusvård. Någon lösning på det problemet är inte i sikte, vilket kritiseras i annan media.

Norrans Mikael Bengtsson kritiserar de Öppna Jämförelserna i en ledare, det måste finnas enklare och tydligare sätt att jämföra. DN:s Malin Siwe lyfter fram behovet av rättvisa ersättningssystem, och vill samtidigt avdramatisera det kvalfyllda med valfriheten. Stina Morian, ledarskribent på Liberala nyhetsbyrån, vill också avdramatisera de fruktade effekterna av vårdvalet, där sjukhus skulle vara tvungna att lägga ner på grund av patientflykt. Det viktiga är att ökade krav från patienterna leder till högre kvalitet i vården, skriver hon i bland annat Sundsvalls tidningar.

Förhoppningsvis kan OmVård.se kan stödja patienter som letar efter god vård i Sverige, både för patienternas skull och för att kvaliteten på vården i Sverige ska höjas ytterligare. Det förutsätter att det finns information att tillgängliggöra, och förhoppningsvis kommer vårdcentralerna vara delaktiga i att dela med sig av sina vårdresultat. Det är till godo för alla!

Nu kan du titta på Dagens medicins privatvårdsdagar på SVT24. Dagen behandlade vårdvalet ur många olika aspekter, vilket gör det intressant för alla som är nyfikna på privat vård och vårdval.

Klippen är ganska långa, men sevärda.

Klipp 1 – Dagens medicins nya chefredaktör Mikael Nestius hälsar välkomna

Regeringens utredare Toivo Heinsoo som berättar om slutbetänkandet i vårdvalsutredningen.

Klipp 2 - Fyra landstings berättar om sina erfarenhet av att införa vårdval

Filippa Reinfeldt – Stockholms läns landsting

Mats Eriksson – Landstinget Halland

Jonas Andersson – Västra Götalandsregionen

Ingrid Lennerwald – Region Skåne

Klipp 3 - Lagen om valfrihetssytem – Magnus Ehn, konkurrensverket

Strategier för en långsiktig hållbar utveckling av vårdvalssystem – Dag Fagerholm och Roine Gillingsjö, Öhrling PricewaterhouseCoopers

Klipp 4 – En kavalkad av talare om kvalitetsredovisning, verksamhetsperspektiv och hur man kan bedriva vård utan vinstintresse. Klippet inleds med Johan Calltorp, ordförande i vård medicinska råd som berättar om internationella erfarenheter av kvalitetsredovisning.

Övriga talare: Bo Nyström, Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs, Björn Zackrisson, Praktikertjänst, Leif Karnström, Stockholms läns landsting, Elisabeth Wennlund, Stockholms sjukhem.

Tyvärr finns inte hela eftermiddagen på SVT24, bland annat filmades inte politikerdebatten som avrundade privatvårdsdagen. Den som vill veta mer om partiernas syn på vården och vad de vill göra efter nästa val får än så länge vända sig till respektive parti.

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst – skriver vi idag på Newsmill.

Idag presenterade SKL, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet den första rapporten om Öppna jämförelser på folkhälsoområdet. Ett lovvärt initiativ som kan stimulera smart utveckling inom folkhälsoområdet, om mottagarna kan se möjligheterna med jämförelserna och inte tar dem som något hotfullt eller orättvist.

Rapporten går igenom tre olika områden som är möjliga för kommuner och landsting att påverka: levnadsvillkor, levnadsvanor och hälsoeffekter, fördelat på kön och utbildningsnivå. Rapporten kan vara en guldgruva för kommuner som vill använda sina resurser smart och satsa på områden där de har lägre resultat än andra kommuner och landsting.

Genomgången erbjuder också möjlighet att hitta de kommuner och landsting som kan föregå med gott exempel och som kan ha metoder värda att titta på. Ett exempel är Arjeplog som har extremt låg andel gravida kvinnor som röker. De har jobbat aktivt med frågan, och tagit fram en fungerande metodik, men en Skånekommun skulle troligen inte komma på att fråga dem om råd utan en jämförelse som den här. Västerbotten är det landsting högst sammanräknat betyg, vilket Västerbottens-kuriren uppmärksammar. De har Vision 2020 – världens bästa hälsa, världens friskaste befolkning, som kanske kan vara intressant för andra landsting att kasta en blick på.

Öppna och publika jämförelser kan ses som råd och stöd för utveckling, i det här fallet för kommuner och landsting, i andra fall kan det vara sjukhus och kliniker som kan hitta förbättringsområden med hjälp av jämförelser. Tyvärr verkar rädslan för att orättvist bli ”sämst i klassen” ta över insikten att först med jämförelser går det att se vad som vinner mest på att förbättras.

Öppna jämförelser får en hel del kritik, bland annat i artikeln ”Kvalitetsregister och styrningen av de professionella” på Newsmill. Artikeln tar upp risker med att göra professionella till ”vanliga anställda”, faran med att förlora mjuka värden och det skadliga med skapande av nya maktrelationer. Det är också många ansvariga som väljer att förklara bort resultatet: ”Vi har svåra patienter”, ”En del grupper är mer missnöjda än andra” och så vidare.

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst.

Och för enskilda individer är det smart att utvärdera sin vårdcentrals, sjukhus, kommuns och landstings resultat och fundera över hur man själv vill ha det.

Kent Persson skriver om rapporten bland annat utifrån Örebro-perspektiv och Christer Jonsson om läget i Kalmar.

I några dagar håller de nationella kvalitetsregistren konferens med tema ”Patientupplevelse som grund för kvalitetsredovisning”.  Bakom namnen döljer sig idén att låta patientens upplevelse bli en del av registren. Utvecklingen är egentligen rätt enorm – från att bara titta på faktorer som ”Överlevde patienten eller inte” eller ”Höll protesen eller inte” börja lyssna på vad patienten egentligen tyckte om vården de fick.

Det har funnits en ganska stor skepsis mot att släppa in patienten i registren, de har setts representera ”mjuka, subjektiva” värden, till skillnad från läkarnas ”hårda, objektiva” bedömning. Därför ses patienternas berättelser inte som lika trovärdig.

Nu börjar allt fler inse att det ändå går att fråga patienter om deras uppfattning om vården och resultat på sätt som faktiskt gör det möjligt att dra vettiga slutsatser. Några eldsjälar går före, som Margareta Kristensson vid universitetssjukhuset i Linköping. Hon anser att självrapporterade utfall borde vara en självklarhet i de nationella kvalitetsregistren, att det är enda sättet att verkligen veta hur bra en behandling är.

OmVård.se har gjort avtryck i sjukvårdsvärlden. Håkan Sörman från SKL pratade om att det är dags att utnyttja kvalitetsregistren i högre grad. Han pratade också en del om OmVård.se, att han och andra delar vår ambition och att det måste matchas med en utveckling av datat.

En suddig bild på Håkan Sörman som pratar om OmVård

Annat som har hänt under dagen är att Socialstyrelsen har gjort färdigt sin undersökning av barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus och kommit fram till att inget fel i vården begåtts (se pressmeddelande). Åklagaren anser dock att Socialstyrelsens undersökning inte svarar på frågan som ligger till grund för brottsmisstanken, nämligen varför det lilla barnet hade så höga doser av narkosmedlet tiopental, och brottsmisstanken kvarstår. Socialstyrelsens utredning förklarar nämligen inte de höga doserna, skriver SvD. Någonstans har alltså något dåligt hänt, antingen det är en medveten överdos, en injektion efter det att flickan dött, eller en förorening av blodprovet innan det analyserades, och vad och hur måste ju förklaras. Särskilt som hela historien dragit med sig att läkare inte vågar ge tillräckligt smärtstillande till döende patienter, enligt en artikel i gårdagens DN. DN skriver också om Socialstyrelsens uttalande.

I dagens huvudledare på DN skriver Hanne Kjöller (?) om vår sida. På det stora hela är hon glad över att initiativet har kommit till och att det nu är enklare för patienter och allmänhet att ta del av viktig statistik. Dock menar hon att en del barnsjukdomar på sidan gör att intrycket är att sidan inte är färdig.

Vi bestämde oss för att ta in data från några av de nationella kvalitetsregistren på OmVård.se, eftersom de har mest omfattande information om det faktiska resultatet från behandlingen. Andra mätningar och information som redovisas handlar mer om upplevelsen av vården och väntetidsläget, vilket är nog så viktigt. Men det räcker inte att veta att väntetiden är kort om det senare visar sig att många får opereras om.

När vi började arbeta med kvalitetsregistren insåg vi snabbt att de är svåra att ta till sig. De innehåller värdefull information, men eftersom det är profession som kommunicerar med profession är mycket av förklaringar och texter kryptiska för utomstående. Vår ambition är att göra dessa siffror och begrepp begripliga, men vi är införstådda med att det kommer att bli svårt och att vi har en bit kvar att gå.

Vi kommer inte på egen hand att göra om siffror, räkna ut index eller skapa listor utifrån vårt huvud. Utöver att det finns människor med bättre utbildning och förutsättningar än oss för att göra detta, skulle det helt förstöra trovärdigheten i vår sida om det inte längre var offentligt publicerad statistik, utan ”nästan” samma sak som offentligt redovisad statistik, som vi visar upp.

Däremot vill vi presentera materialet för allmänheten och fråga dem – är det det här ni vill ha? Det finns både enklare och mer avancerade vyer av för vissa av våra data – stapeldiagram med förklarande rubriker och texter som beskriver vad måttet handlar om. Går det att förstå måtten då? Eller är det så att patienter och deras närstående vill ha annan information än den som går att få ut från kvalitetsregistren?

Det har redan börjat komma in respons på sidan, och vi hoppas att många fortsätter att kommunicera sina tankar kring materialet. Vi tar till oss av DN:s kritik och lovar att ta hand om våra barnsjukdomar.

Vi vill öppna informationen, men det görs inte genom att presentera en färdig lösning, utformad ovanför allmänhetens huvuden. Det måste göras tillsammans med de som berörs, i en kontinuerlig utveckling.

Därför ser vi inte OmVård.se som färdig – och därför kommer vi att fortsätta utveckla sidan under lång tid framåt.

Det händer mycket på kvalitetsregisterfronten. I ett stort uppslaget reportage i Dagens Industi i dag kan man läsa om ett omfattande förslag från Boston Consulting Group tillsammans med Astra Zeneca och Carl Benett AB. Huvuddragen i förslaget är att vidareutveckla patient- och kvalitetsregistren som finns idag till att bli interaktiva verktyg för kontinuerlig utvärdering av vårdresultat kopplat till kostnaden. Syftet är att kunna fortsätta hålla en hög kvalitet i vården och samtidigt hålla igen på kostnaderna.

Än så länge verkar det inte finnas så mycket mer information ute än just artikeln i Dagens Industri, det blir spännande att se om det blir någon fortsättning på utspelet. Det blir också intressant att höra reaktionen från registerhållarna, vad de tänker om idéerna.

Debatten om antibiotikaresistens vandrar vidare på webben och i tidningarna. Gunnar Kahlmeter, överläkare och ordförande i Europeiska kommittén för antibiotikafrågor, varnar i DN för följderna med den höga antibiotikaanvändningen vi har idag. Genom att inte kunna behandla en del vanliga sjukdomar finns det risk för att medellivslängden kan minskas med kanske 10 år i Europa. Ylva Johansson kopplar i en annan artikel i DN ihop den ökade antibiotikaanvändningen och Vårdval Stockholm, och vill att Socialstyrelsen ska granska hur olika modeller för vårdval påverkar användningen av antibiotika. 

Slutsatserna man kan dra från detta är ibland rätt hisnande. Bloggaren Leif hävdar att Vårdval Stockholm förkortar livet med 10 år i bloggen Leifs lilla rosa.  Bloggaren jj.n underkänner istället människans förmåga att fatta förnuftiga beslut. Han skriver i sitt inlägg Kapitalismen fungerar inte idag heller att: 

Det är uppenbart att människor har svårt att värdera riskerna och vad som är farligast både för sig själva och omgivningen.

Andra funderar mer konkret på hur man kan lösa problemet. Forskaren och läkaren Sigvard Mölstad vill skapa ett Kvalitetsregister för antibiotikaförskrivning. Han förespråkar en restriktiv antibiotikaanvändning, och vill kunna följa varför antibiotika skrivs ut och att vårdcentraler ska kunna se var de ligger i förhållande till andra, allt för att uppmuntra läkare att hålla igen med förskrivningen. 

Också Zkrivarna har en lösning där både läkare och patienter behandlas som vuxna människor: 

Spring inte till läkaren direkt, kräv inte antibiotika.

Läkare – var restriktivare med utdelning av antibiotika.

Läkemedelsindustrin – satsa på att ta fram ny  verksam antibiotika oavsett vad myndigheterna hittar på, det kan rädda många liv!