I fredags eftermiddag hade Indikator, företaget som utformat den nationella patientenkät som just nu besvaras av patienter i hela Sverige, bjudit in till föreläsning i Stockholms Läns Landstings lokaler på Södermalm. På agendan stod en presentation av ett brittiskt verktyg för att hantera den så kallade case mix-problematiken. Case mix innebär helt enkelt den ”mix” av olika svårighetsgrad på patienter som ett visst sjukhus eller vårdgivare har. De flesta är t.ex. överens om att universitetssjukhusen i Sverige har den tyngsta case mixen, alltså de ”svåraste” fallen för en given patientgrupp. Hur pass svåra dessa är i förhållande till ett annat sjukhus patienter och hur man ska kunna jämföra dessa två är dock svårt att uttala sig om. Detta är bland de största invändningar som kritiker av OmVård.se har idag, och som vi också försöker göra användare uppmärksamma på under sidan ”Jämföra vård”.

Det brittiska företaget presenterade en modell som bygger på 25-års arbete med att identifiera vilka variabler som påverkar sannolikheten för ett vårdtillfälle att drabbas av en komplikation. Från att ursprungligen ha innefattat 65 variabler har man successivt kunnat reducera antalet variabler till dagens 18; 12 stycken som rör patientens fysiologi och 6 stycken som har med svårighetsgraden av ett ingrepp eller åtgärd att göra. Med en avancerade matematisk modell, som kallas POSSUM, kan man sedan räkna ut förväntat utfall och sätta det i relation till faktiskt utfall för ett visst sjukhus eller klinik. Detta göra att man i praktiken kan jämföra två sjukhus med helt olika förutsättningar var gäller patientmix, eftersom det hela tiden är relationen faktiskt utfall/förväntat utfall som mäts.

Än mer praktiskt är att läkaren får ett mycket bättre underlag att diskutera med sin patient innan det beslutas att ett visst ingrepp skall göras. Får du som patient t.ex. veta att du med 50 % sannolikhet kommer att drabbas av en komplikation och att du har en statistisk sannolikhet på 20 % att avlida till följd av ingreppet kan du tillsammans med din doktor avgöra om ett visst ingrepp ska genomföras eller inte. Detta menar britterna är till stor hjälp för både patient och läkare, och att det i flera fall har inneburit att ”onödiga” operationer med stor risk för komplikationer har kunnat undvikas.

I Sverige har ortopedkliniken på Karolinska i Solna kört en pilotstudie av programmet med gott resultat. Dock vill man gärna fortsätta utvärdera metodiken framöver innan man är helt övertygade. Hur som helst är det väldigt spännande och skulle innebära ett stort steg framåt för alla typer av öppna jämförelser av vårdens kvalitet. Ska vi äntligen kunna ge oss på den förlamande case mix-problematiken som kritiker av öppna jämförelser gömmer sig bakom?

I Svenskan står det idag att läsa att ”Scandinavian flying doctors”, främst ortopeder från Sverige men även andra delar av Norden, får skäll för undermåliga knäoperationer i England. En undersökning som bl.a. Daily Telegraph refererar till visar att mer än var femte patient som opererades blev tvungen att omopereras. Huruvida detta faktum verkligen är sant eller inte återstår att se. Varken Svenskan eller Daily Telegraph är vänliga nog att länka till undersökningen och inte heller sökningar på Google eller på Journal of Bone and Joint Surgery (som ska ha publicerat rapporten) levererar någon klarhet. Är det någon som lyckats hitta rapporten? Länka gärna hit i så fall!

Oavsett vilket så kan man ifrågasätta resultaten i undersökningen. Verkar det rimligt att reoperationsfrekvensen för Svenska ortopeder i England är ungefär 10 gånger högre än för motsvarande doktorer på hemmaplan samt för brittiska ortopeder? Hur har man egentligen mätt i Somerset? Att Svensk Ortopedisk Förening nu själva tar tag i frågan och startar en utredning är det enda rätta.

Paul Callaghan, talesperson för företaget Scanloc som rekryterat de svenska läkarna, menar att de svenska läkarna varit välmeriterade och att undersökningen måste vara dåligt utförd. Han säger att de aktuella läkarna fått uppge sina referenser och hur många procent av sina tidigare patienter som råkat ut för komplikationer eller infektioner i samband med operation. Var finns de uppgifterna undrar vi? Inte publikt hos Svenska Knäprotesregistret i alla fall. Hos Svenska Höftprotesregistret redovisar man dessa uppgifter, men inte för en enskild läkare utan för kliniker som helhet. När får vi se fler kvalitetsregister som följer Höftprotesregistrets exempel?

I slutändan hoppas vi att Svensk Ortopedisk Förenings utredning skapar klarhet i frågan, fast frågan är om de verkligen kan anses som ojäviga?

Världshälsoorganisationen (WHO) beräknar att 500 000 dödsfall varje år i samband med operationer hade kunnat undvikas. För att förbättra patientsäkerheten har WHO tagit fram en enkel checklista att användas vid operationer. Vid tre tillfällen under operationen går operationslaget tillsammans bland annat igenom vilka som deltar, vad som ska göras och om det finns några riskfaktorer som allergier.

Enligt artikeln Surgical Safety Checklist i Brittish Medical Journal i januari i år är checklistan verkningsfull. På de sjukhus där den användes reducerades antalet dödsfall med 47% och komplikationer med 36%.

Om du är nyfiken på hur man använder checklistan har WHO gjort en instruktiv film

Checklistan är också med i ett avsnitt av Cityakuten.

Checklistan finns på svenska och används på allt fler sjukhus i Sverige, bland annat Gävle sjukhus och Nyköpings lasarett. Om du ska opereras, se till att fråga om din klinik använder listan!