Var med och stoppa svininfluensan
För att man ska kunna stoppa spridningen av svininfluensan, som benämns den nya influensan A(H1N1), är det viktigt att alla som kan vaccinerar sig. Vaccinet mot svininfluensan är gratis för alla.

Information från kampanjsidan:

Varför ska jag vaccinera mig?
Pandemier, som svininfluensan, inträffar några få gånger per århundrade. Många som blivit svårt sjuka i svininfluensan är unga, tidigare helt friska personer. För första gången i historien finns vaccin mot en influensapandemi.

Idag är det en intervju i DN med Henrik Hallberg som är verksamhetschef för Liljeholmens vårdcentral i Stockholm. Liljeholmens vårdcentral har 26 000 listade patienter, vilket alltså innebär ungefär 50 000 vaccineringar (om alla skulle vaccinera sig) under några få månader. Han vill börja planera för detta, men är full av frågor, bland annat om det finns en prioriteringsordning, om det ska prioriteras inom de prioriterade grupperna, avgifter, tidsbokning, drop-in, personalresurser och mycket mer. Sammanfattningsvis verkar hans frågor handla om ansvarsfördelning – kommer han att få en stor extrauppgift som det är upp till honom att lösa på bästa sätt, eller kommer lanstinget eller någon annan instans att ta hand om planeringen?

Samtidigt pågår en diskussion mellan landstingen och staten vem som ska stå för kostnaderna: staten, landstingen eller de som väljer att vaccinera sig. Folkhälsominister Maria Larsson har sagt nej till att staten ska betala – Birgitta Rydberg och andra landstingspolitiker i Stockholm protesterar i bland annat DN och på Birgitta Rydbergs blogg.

Henrik Hallberg berättar att han dagligen går in på myndigheternas sidor och försöker hitta information och riktlinjer, men den mesta informationen har han ändå fått via media. Till exempel är det från tidningar som han har fått veta att vaccinet väntas komma i slutet av september.

Därför började jag titta på vilken information landstingen och Socialstyrelsen har lagt ut på sina webbsidor. Det jag hittade var att Socialstyrelsen har gjort en prioriteringslista över riskgrupper. Några landsting har lagt ut denna:

Till riskgrupper räknas personer med:

• kronisk lungsjukdom
• kronisk hjärt-kärlsjukdom
• svårinställd diabetes
• nedsatt immunförsvar (ärftliga immundefekter, pågående behandling, leukemi m.m.)
• neuromuskulära sjukdomar
• hiv
• gravida
• barn med vissa kroniska sjukdomar och utvecklingsstörningar
• barn under två år

Örebro läns landsting skriver:

Finns det prioriterade grupper som får vaccin först?
I ett första steg planerar landstinget för att vaccinera all sjukvårdspersonal, och personer med risk att få svår sjukdom p.g.a. kroniska sjukdomar. Det gäller främst sjukdom i hjärta-lungor enligt Socialstyrelsens riskbedömning.
Det är i dagsläget inte klart om också andra grupper ska vaccineras tidigt.

Landstinget i Västernorrland har lagt upp konkreta råd till sjuka och anhöriga på sin sida.

Annars är det inte helt lätt att hitta information om just ansvarsfördelningen. Så ska Henrik Hallberg börja planera in tider för vaccinering från och med slutet av september, eller är det någon annan som gör det?

Jag tittade också på Norge, som vi tidigare berättat har gjort upp en prioriteringslista. På Helsedirektoratets hemsida går det att hitta en Plan for massevaksinasjon som är framtagen av deras folkhelseinstitutt. I planen kan man bland annat hitta vad kommunerna respektive staten har ansvar för och ett antal olika strategier för vilka som ska vaccineras. Varje kommun ska ha en ansvarig person, som också är kontaktperson mellan myndigheter och vårdgivare. Förhoppningsvis kommer det gå att följa om planen används och fungerar bra.

Det vore intressant att se en liknande plan för Sverige, och att den gjordes lättillgänglig för vårdcentralerna. Och om den inte finns, borde det vara ett prioriterat område både inför massvaccineringen och andra större samordnade aktioner i Sverige.

Andra som har bloggat om statens nej till tillskjutna medel är Kent Persson och Peter Andersson.

Rapporteringen har varit enormt omfattande om den nya influensan under sommaren. Varje aspekt av sjukdomen har noga blivit granskad, samtidigt som relativt få har blivit smittade än så länge. Landet är i vänteläge när det gäller influensan, frågan är bara vad som kommer först: influensan eller vaccinet. Får man tro Expressen kommer läget i alla fall att bli katastrofartat.

Två av nyheterna idag sticker ut lite mer än andra:

En influensaliga härjar i Stockholm, berättar SVT och SvD. En kvinna ringer på hos äldre, ofta personer över 90, och påstår sig ha information om influensan eller en särskild vaccineringslista eller något annat influensarelaterat. Samtidigt smyger sig kumpaner in och tar smycken och andra värdesaker.

På nätet sprider sig propaganda mot vaccinet, skriver DN. En del är rädda för själva vaccinet: att det inte är tillräckligt testat eller att kvicksilvret i konserveringsmedlet är farligt. Andra tror att det är en konspiration, att influensapaniken är iscensatt av CIA (?) kanske för att läkemedelsföretagen ska tjäna pengar (?).

Samtidigt säljs Tamiflu och de andra influensamedicinerna i så stor omfattning, redan innan influensan har nått Sverige, att forskare varnar för möjlig resistens hos viruset. Dagens Medicin berättar att australiensiska forskare har visat att stammar av säsongsinfluensaviruset har visat resistens mot influensamedicinen Relenza. SVT rapporterar att Tamiflu-resistenta stammar har upptäckts i bland annat Danmark, Mexico och Kanada. Positivt är att de virusstammar som är resistenta mot Relenza inte är resistenta mot Tamiflu.

Det är fortfarande svårt att veta hur omfattande influensan kommer att vara, eller hur sjuka de smittade kommer att bli. Vaccin är ett sätt att hejda epidemin, eller i alla fall minska omfattningen.

På Karolinska sjukhuset har tre barn mycket för tidigt födda barn dött efter att ha smittats av en resistent bakterie skriver SvD idag. Även SVT visar ett inslag om händelsen och Socialstyrelsens hårda kritik mot sjukhuset.

Totalt smittades femton för tidigt födda barn. Socialstyrelsen har undersökt händelsen och visat på stora brister. Karolinska brast i journalföring och rutiner. De smittade barnen hölls inte isolerade, de hade inte särskild personal som vårdade bara dem. Provtagning av barnen kom igång sent, när barnen redan var på väg att flyttas till andra sjukhus. Universitetssjukhuset har tagit till sig av kritiken. De försvarar sig ändå med att under den aktuella perioden var 416 barn inlagda, och bara femton smittades.

Det är sant att femton barn av 416 är en rätt liten andel. Men på en avdelningen med så sköra patienter som neonatalavdelningen är det definitivt femton för många. Problemet är kanske att ha så många patienter på en sådan avdelning. Karolinska Universitetssjukhuset är Sveriges näst-största sjukhus, bara Sahlgrenska är större. Karolinska är också ett av de sjukhus där störst andel av patienterna drabbas av infektioner i samband med vård.

Världshälsoorganisationen har tittat på kopplingen mellan storlek på sjukhus, ekonomi och kvalitet. Deras slutsats är att det inte finns någon koppling mellan sjukhusen storlek, ekonomiska vinster och vårdens kvalitet. Slutsatserna kommer från en rapport skriven av European Observatory on Health Care System.

Patientsäkerhet är en oerhört viktig fråga för alla. Vården måste hela tiden sträva efter att försöka minimera infektioner, misstag och onödiga dödsfall. Därför måste organisationen också ifrågasätta sig själva. Ändrade rutiner är mycket viktigt, men ibland kan det behövas större, mer systematiska förändringar.

Patientsäkerhet är också skälet till att administrationen aldrig helt kan reduceras i vården.

Läser i dagens DN två artiklar om att situationen på landets Universitetssjukhus är mycket tuff. Socialstyrelsen har varit och inspekterat, och de blev så tagna av vad de såg att de utökade sin granskning. Sedan verkar det som om DN kör sin egen granskning, vilket säkert inte lugnar personalen heller.

Överlag har många sjukhus i Sverige det väldigt tufft med vårdplatser, men på sommaren och under perioder av vinterkräksjuka blir situationen nästan ohållbar. Anledningen är att hela vårdavdelningar stängs för att låta smittospridningen dö ut (vintern) och för att låta personalen gå på semester (sommaren). Frågan man måste ställa sig är givetvis i vilken omfattning man faktiskt kan ha sommarstängt. Att låta alla elektiva (planerade) operationer vänta till semestern är över är väl inte så konstigt, men det svåra är att dimensionera resurserna för de akuta patienter som kommer oavsett om personalen är på semester eller ej. Och om det går åt skogen år ut och år in så måste man se fundera på dimensioneringen.

Under tiden vill Arbetsmiljöverkets generaldirektör se kraftigt höjda bötesbelopp för landstingen så att de tar sitt ansvar och förbättrar såväl patientsäkerhet som arbetsmiljö. Den tuffa vårdplatssituationen leder till att patienter tvingas placeras tätt tillsammans, i bland i rum som inte är avsedda för patientvård, och stressen på personalen leder till att risken för att man missar basal handhygien ökar. Allt detta ökar givetvis risken för vårdrelaterade infektioner. Karolinska sjukhuset, som DN har besökt för sina artiklar, ligger redan väldigt högt vad gäller vårdrelaterade infektioner bland sina patienter i de två senaste mätningarna som Sveriges Kommuner och Landsting gjort. Tur för KS-ledningen, men olyckligt för patienterna, att mätningarna inte görs på sommaren. Då skulle resultatet antagligen vara ännu sämre.

Debatten om risker med vaccination blossar upp med jämna mellanrum, senast idag i en debattartikel i Aftonbladet. Stefan Whilde, småbarnspappa, berättar att han säger NEJ till vaccinationer. Han uppmanar föräldrar att säga nej till vaccinationer så länge som möjligt, för att undvika risken för ”vaccinationsskador”.

Eftersom de vacciner som ingår i allmänna vaccinationsprogrammet är oerhört verkningsfulla är det få idag som har personlig erfarenhet av de aktuella sjukdomarna. Det gör det tyvärr mycket lättare att bortse från riskerna med en epidemi. Följderna är dock mycket svåra. Jag har tagit upp två exempel på sjukdomar som vi vaccinerar mot i Sverige idag. Följ gärna länkarna nedan, där finns mycket saklig information om sjukdomarna och deras följder.

Difteri är en halssjukdom, den kallas också äkta krupp eller strypsjukan. Det går att behandla med antibiotika, under förutsättning att den drabbade får rätt diagnos och behandling snabbt. Dödligheten är hög, ungefär en av tjugo insjuknade avlider. Ännu på 1940-talet var difteri vanlig bland barn i Europa. Idag förekommer sjukdomen bland annat i Ryssland, Ukraina och Kaukasus.

Mässling är oerhört smittsamt. Det finns inga mediciner mot mässling. Viruset ger hög feber, utslag och trötthet, och den kan också leda till hjärnhinneinflammation med bestående hjärnskador. Innan vaccinet infördes drabbades 80-90 000 barn varje år, cirka 900 fick vårdas på sjukhus och ett antal fick bestående hjärnskador. Enligt WHO dör ungefär en halv miljon människor i mässling varje år.

Det är oerhört viktigt att barn fortsätter att vaccineras i Sverige. Ju större grupper som inte är vaccinerade, desto större är risken för omfattande epidemier. Många av de aktuella sjukdomarna saknar effektiva mediciner. Därför är Stefan Wihldes uppmaning till föräldrar att vänta direkt farlig.

I Svenskan står det idag att läsa att ”Scandinavian flying doctors”, främst ortopeder från Sverige men även andra delar av Norden, får skäll för undermåliga knäoperationer i England. En undersökning som bl.a. Daily Telegraph refererar till visar att mer än var femte patient som opererades blev tvungen att omopereras. Huruvida detta faktum verkligen är sant eller inte återstår att se. Varken Svenskan eller Daily Telegraph är vänliga nog att länka till undersökningen och inte heller sökningar på Google eller på Journal of Bone and Joint Surgery (som ska ha publicerat rapporten) levererar någon klarhet. Är det någon som lyckats hitta rapporten? Länka gärna hit i så fall!

Oavsett vilket så kan man ifrågasätta resultaten i undersökningen. Verkar det rimligt att reoperationsfrekvensen för Svenska ortopeder i England är ungefär 10 gånger högre än för motsvarande doktorer på hemmaplan samt för brittiska ortopeder? Hur har man egentligen mätt i Somerset? Att Svensk Ortopedisk Förening nu själva tar tag i frågan och startar en utredning är det enda rätta.

Paul Callaghan, talesperson för företaget Scanloc som rekryterat de svenska läkarna, menar att de svenska läkarna varit välmeriterade och att undersökningen måste vara dåligt utförd. Han säger att de aktuella läkarna fått uppge sina referenser och hur många procent av sina tidigare patienter som råkat ut för komplikationer eller infektioner i samband med operation. Var finns de uppgifterna undrar vi? Inte publikt hos Svenska Knäprotesregistret i alla fall. Hos Svenska Höftprotesregistret redovisar man dessa uppgifter, men inte för en enskild läkare utan för kliniker som helhet. När får vi se fler kvalitetsregister som följer Höftprotesregistrets exempel?

I slutändan hoppas vi att Svensk Ortopedisk Förenings utredning skapar klarhet i frågan, fast frågan är om de verkligen kan anses som ojäviga?

Sveriges Kommuner och Landstings tredje mätning av förekomsten av vårdrelaterade infektioner på våra svenska sjukhus är färdig och offentliggjordes idag. Glädjande nog är det ett steg i rätt riktning, ned från 11,3 % av alla inneliggande patienter i maj 2008 till 11,1, % i november förra året och 9,7 % i årets majmätning.

Visserligen bygger resultaten på en punktprevalensstudie, vilket alltid kan vara vanskligt, men på riksnivå är ju ändå dataunderlaget så stort att enstaka infektionsutbrott av t.ex vinterkräksjuka (calici) på en enhet inte spelar så stor roll på totalen. Tendensen är ändå att det går åt helt rätt håll. Å andra sidan kan man säga att det är ju inget vidare kul resultat att var tionde patient på våra svenska sjukhus åker på en infektion som de inte hade med sig när de lades in. 10 % felmarginal får betraktas som extremt högt i många andra branscher, även om det inte är en riktigt schysst liknelse med tanke på vilken verksamhet som bedrivs.

Ner till målet på en halvering av antalet vårdrelaterade infektioner från förra årets första mätning är det ändå en bit kvar. Vi bara måste höja patientsäkerheten i Sverige.

Konstigt nog har inte DN skrivit ett knyst om den positiva nyheten idag. SvD är bättre, men att inte landets största redaktion orkar bemöda sig att skriva någonting positivt om vården är tråkigt. Kanske är det enklare att puckla på med skandalreportage om hur hemska bonussystem vården i framförallt Stockholm verkar ha utformat? Svenskan lyckas få in både bonussystem (i positiv anda) och nyheten om minskade infektioner i vården i en och samma artikel. Skärpning DN, försök att se ljuset!