Idag är det Europeiska Antibiotikaresistensdagen. I samband med denna skriver Göran Hägglund i Sydsvenskan att ”Hotet från bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika är i många avseenden jämförbart med klimathotet; det är en ödesfråga för mänskligheten – och det känner inga nationsgränser.”

Det är helt sant. Om inte antibiotikaanvändningen minskar kraftigt och om inte nya mediciner tas fram kommer möjligheterna för vård vi tar för given idag att bli omöjlig i framtiden. Det handlar bland annat om höftprotesoperationer och cancerbehandlingar. Risken vid förlossningar kommer att öka. Den förut så vanliga barnsängsfebern kommer återigen att bli ett hot.

Förutom att ta fram nya läkemedel måste också vårdhygienen förbättras. Det måste bli färre patienter som smittas i vården. Vården måste också ha möjligheter att ta hand om patienter med resistenta bakterier i den takt som detta blir vanligare.

Sverige ligger bra till, både vad gäller användningen av antibiotika och förekomst av resistenta bakterier. Som Göran Hägglund skriver jobbar vi hårt för att vara en förebild i området.

Trots det används fortfarande antibiotika i Sverige som produceras i fabriker i Indien med stora och farliga utsläpp. Koncentrationen av antibiotikarester i vattendragen nedanför fabrikerna är extremt högt. Förutom att det förorenade vattnet skadar lokalbefolkningen är det också en perfekt grogrund för bakterier att utveckla resistens mot all antibiotika.

Överanvändningen av antibiotika är också stor i Indien. Det finns småskaliga projekt för att minska antibiotikaanvändningen, vilket bland annat Vårdfokus skrivit om. För att arbetet ska bli riktigt effektivt måste det indiska hälsoministeriet och det internationella samfunden göra mer.

Även i USA finns en överanvändning av antibiotika. DN skriver om en studie som genomfördes mellan 2006 och 2008 visar att barnläkare skriver ut 10 miljoner fler doser av antibiotika än nödvändigt. De har bland annat förskrivit antibiotika mot både astma och influensor, vilket är helt verkningslöst.

Förutom att hålla på vår antibiotika och uppmuntra andra att göra det samma måste vi verka för bättre tillverkning av antibiotika. Sverige kan inte sätta begränsningar på tillverkningen av de läkemedel vi importerar. Därför måste vi arbeta ännu hårdare för att EU bestämmer sig för att ställa krav på tillverkarna och de indiska myndigheterna.

Läs mer i Läkartidningen 1, 2, Bloomberg och hos Strama

Årets kvalitetsregisterkonferens visade tydligt att mätningar av vårdens kvalitet alltmer blir en angelägenhet för alla. Tidigare år har konferensen varit en ganska intern tilldragelse, men nu är kvalitetsregistren på väg ut i samhället.

Patientens medverkan och delaktighet var en röd tråd i konferensen. Tyvärr lyste patienterna med sin frånvaro större delen av tiden. Den patientrepresentant som skulle vara med i paneldiskussion på onsdagen var tvungen att ställa in med kort varsel. Hon var tråkigt nog en av  få patienter i en annars massiv uppslutning från utredningar, myndigheter, SKL och professionen. Kompetenta och intressanta, men tyvärr utan patientens perspektiv.

Glädjande nog är patienten allt mer självskriven som deltagare. Många register involverar patienterna både i att rapportera sina egna mätvärden och att få ta del av resultatet från mätningarna. De nyare registren har där en stor fördel framför de äldre registren. De kan starta upp med de bästa idéerna från de befintliga registren.

En del var tyvärr oförändrat. Till exempel tycker Soffia Gudbjörnsdottir fortfarande att patienter inte klarar av att använda information från det nationella diabetesregistret för att jämföra enheter. Patienter tros inte klara av att förstå case mix-problematiken, medan vårdpersonalen på något sätt kan förstå vilka skillnader som beror på patientunderlag och vad som är faktiska skillnader. Snart är det dags att patienten får möjlighet att jämföra likartade grupper. Att sortera ut mindre grupper borde definitivt vara möjligt i ett så stort register som NDR.

Ett positivt inslag var Patrik Sundström, som är jurist på SKL. Han tog upp den senaste tidens debatt om oro för integritetskränkande register, farhågorna för att ”läkemedelsbolag” ska forska på registrerade och rädsla för att ”allt ska börja registreras”.

Patrik Sundström berättade att regelverket kring registren går mycket långt för att skydda patientens integritet.  Så länge regelverket ser ut som idag och kvalitetsregistren följer reglerna kan varje patient vara trygg. Som patient har man bland annat rätt att få information om registrering i kvalitetsregister och rätt att avstå från att delta.

Glädjande nog finns också flera satsningar på kvalitetsregistrering i primärvården. Kjell Lindström pratade bland annat om att det är klokt att jämföra vård som berör stora grupper där det finns enkla mätningar att göra. Han tog upp läkarkontinuiteten och behandling av urinvägsinfektion bland kvinnor samt tonsillit som vettiga jämförelser.

Hans Rosling var konferensens avslutningstalare. Han utmanade våra fördomar, berömde kvalitetsregistren och underströk att datan måste göras tillgänglig för att andra ska kunna bygga tjänster kring den. OmVård har visat ett sätt att göra det. Förhoppningsvis kommer fler att följa efter.

Här finns presentationerna från konferensen.

Varje år får ungefär 30 000 kvinnor i Sverige besked om att de har cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Det finns vaccin som skyddar mot humant papillom-virus 16 och 18 (HPV) som ligger bakom 70 % av cancerfallen. Staten har bestämt sig för att vaccinationen av flickor i 11-årsåldern ska ingå i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Allt skulle vara väl om vaccineringen kunde komma igång. Men den har redan blivit rejält försenad eftersom den första upphandlingen överklagades. Upphandlingen gjordes om. Vinnare blev då Sanofi Pasteur MSD, som förlorade första gången.

I dagarna överklagade Glaxo Smith Kline det nya resultatet. De skriver i DN att deras vaccin, Cervarix, ger bäst skydd mot HPV. Trots det verkar det som att upphandlarna i den andra upphandlingen lade mycket större vikt vid att Gardasil, det andra vaccinet, också skyddar mot kondylom.

Det är än så länge oklart om upphandlingen kommer att göras om igen. Självklart är det också okänt vilket vaccin som skulle vinna en ny upphandling. Det som däremot är klart är att flickor får vänta på en potentiellt livräddande vaccination. En del kommer inte att hinna vaccineras.

Upphandlingar behövs, liksom möjlighet att överklaga. Men det måste finnas någon rimlighet i vad som kan medföra att en upphandling görs om. Att resurser är låsta i oändliga överklagandekaruseller är dåligt för alla. Särskilt när väntan innebär att några kvinnor i framtiden kommer att drabbas av cancer, trots att det hade gått att undvika.

Uppdatering: I Sverige har fallen av livmoderhalscancer begränsats, främst  tack vare screeningprogrammet med gynekologiska cellprover. 2007 diagnostiserade 466 kvinnor med sjukdomen. 2006 avled 125 kvinnor. (Cancerregistret) Årligen får dock 30 000 kvinnor besked om att de har cellförändringar som kan vara förstadier till cancer (Cancerfonden).

Läs mer: Dagens Medicin, Sveriges Radio 1, 2, SVT Debatt, SVT, SvD, SvD igen. Stockholm läns landsting undersöker möjligheten att komma igång med vaccinering, trots att SKL:s upphandling inte är färdig.

Idag blev jag slumpvis utvald av SKL för att svara på frågor om stroke. Det fungerade fint tills jag fick frågor om det viktiga AKUT-testet. Testet är ett stöd för att upptäcka om någon har drabbats av stroke så att man snabbt kan kontakta vården. Jag hade helt och hållet lyckats glömma bort vad bokstäverna står för.

Därför lägger jag upp illustrationen igen, och sätter mig att plugga in Ansikte-Kroppsdel-Uttal-Tid.

Idag rapporterar bland annat Sveriges Radio och DN om en kinesisk studie som visar att det kan vara svininfluensaviruset som orsakar narkolepsi, inte vaccinet. Forskarna berättar att  narkolepsi-fall ökade sex månader efter influensaepidemin, trots att få barn vaccinerades. Frågan verkar dock vara långt från färdigutredd. Vad som kommer att hända vid nästa influensepidemi verkar vara svårt att svara på.

Mats Reimer tar upp en annan vaccin-relaterad frågeställning som blivit aktuell i och med influensavaccineringen. Han berättar att vanligt influensavaccin innehåller dött influensavirus, och inga hjälpämnen som triggar igång immunförsvaret. Enligt en källa funkar det som booster för de som redan har haft influensa. Däremot ger det inget skydd för de som inte tidigare haft influensa, till exempel små barn. Så känsliga barn som behöver extra skydd mot influensa verkar ha fått vaccin som inte har hjälpt dem ett dugg.

Det mest uppseendeväckande är att vaccin framtaget för friska, unga män har använts på äldre och sedan på känsliga barn utan att rätt forskning verkar ha genomförts. Så någonstans måste vaccinet utvärderas, och nya varianter behöver tas fram för de som behöver det extra skyddet.

Det är dags att ifrågasätta antroposofiska Vidarklinikens offentliga finansiering. Barnläkaren Mats Reimer skriver i en debattartikel i DN om Vidarklinikens råd om mässling. Där får man bland annat veta att mässling är bra för barnets kroppsliga och själsliga utveckling. De tipsar också om att det sjuka barnets hud bör skrubbas med en borste för att utslagen ska sprida sig över hela kroppen – något som helt saknar stöd och som Mats Reimer liknar vid barnmisshandel.

Vidarkliniken varken avråder eller rekommenderar vaccin rent ut i sina råd. Istället beskriver de vilka skäl föräldrar brukar ha för att inte vaccinera sina barn. Att det är faktafel som ligger till grund för föräldrarnas ståndpunkt får passera utan kommentar.

Jackie Swartz, läkare på Vidarkliniken och ansvarig för skriften, säger till Sveriges Radio:

”– Att vaccinera, eller inte vaccinera mot mässling är alltid föräldrarnas beslut, säger han. Det är upp till varje förälder att själva inhämta information på Vidarkliniken eller Smittskyddsinstitutet eller var det nu kan vara, säger han.”

Själv verkar han vara mot vaccin. I annat Jackie Swartz skriver återkommer han till att mässling är en möjlighet för barnen att genomgå en kroppslig och själslig mognadsprocess. Rätt behandlad sägs mässlingen vara rätt ofarlig.

Det otäcka är att mässling absolut inte är ofarlig för alla som drabbas. Ett av tusen sjuka barn kommer att drabbas av en allvarlig hjärninflammation med risk för komplikationer eller död. Barn som inte kan vaccineras på grund av till exempel sjukdom är beroende av den allmänna vaccinationsgraden. Samma sak gäller de barn som är för små för att hunnit få vaccin. Mats Reimer påpekar att många barn och deras föräldrar nog gärna avstår från ”möjligheten att utvecklas”.

Är det rimligt att Antroposoferna får pengar från landstingen om de tycker att sjukdom är nödvändig för andlig utveckling? Den offentligt finansierade sjukvården borde väl fokusera på att bota och lindra, inte att uppmuntra sjukdomars spridning och skrubba febersjuka barn med en borste?

En mer utförlig version av Mats Reimers debattartikel. Susanna Rayman instämmer. SBU kommenterar. Philip Wildenstam bloggar. Vidarkliniken dementerar.  Här finns Vidarklinikens råd om vård och behandling av mässling. Länken är borta från deras webbplats. Här kan ni hitta Roald Dahls text om hur hans äldsta dotter gick bort i mässling. Även LT skriver om Vidarkliniken. Vidarkliniken har nu svarat på kritiken. Mats Reimer och Alicia Hamberg beskriver på vilket sätt antroposofin ligger till grund för mässlingsråden.

Idag rapporterar SVT att hittills i år har dubbelt så många insjuknat i mässling som under hela förra året.

60 minutes i Australien om mässlingsvaccinet.

Karma-studien är ett fantastiskt stort projekt. Målet är att identifiera vilka kvinnor som har förhöjd risk för bröstcancer, så att sjukdomen kan förebyggas så att den aldrig bryter ut. Studien ska omfatta 100 000 kvinnor.

Inom fem år hoppas forskarna att de ska kunna identifiera högriskpersoner. Studien tittar på många faktorer, som ärftlighet, längd, vikt, livsstil, barnafödsel, amning, p-piller, täthet i bröstvävnaden och ålder. Från all denna information vill de sålla ut de kvinnor som kan behöva få förebyggande behandling, och de som kan känna sig rätt lugna med att de inte kommer att få bröstcancer någonsin.

Om studien kan leverera kommer förhoppningsvis färre kvinnor få bröstcancer överhuvud taget. Kanske kommer också färre få falska positiva cancerbesked och behandlas i onödan. Även inom prostatacancer-forskningen kommer framsteg. PSA-testet som finns idag är ganska klumpigt. Rätt många får behandling i onödan. Nu har två Uppsala-forskare lyckats utveckla ett blodprov som verkar kunna ge en säkrare diagnos. En större studie väntar, men kanske kommer det nya testet kunna börja användas inom fem-tio år.

Karma-studien bekostas främst av Märit och Hans Rausing, vilket har varit en förutsättning för att den ska gå att genomföra. Det som behövs nu är att 100 000 kvinnor faktiskt deltar i studien. Ytterligare en förutsättning för resultatet är cancerregistret och dödsorsaksregistret. Där registreras alla cancerfall respektive alla avlidnas dödsorsak. Eftersom vi har dessa register går det att genomföra den här typen av storskalig forskning.

Om diagnosticeringen av både prostata- och bröstcancer blir säkrare kanske debatten för och emot cancerscreening kan få ett slut till slut.

Läs mer om Karma-projektet: Sydsvenskan, SvD, Karmastudiens webbplats, DN

Läs mer om prostatacancer-forskningen: Sveriges Radio, DN

Och ett av många inlägg om bröstcancerscreening: Dagens Medicin

Svenskar blir allt tjockare. Övervikt och fetma kostar pengar, både för individen och för samhället. Frågan är om och vad staten ska göra åt frågan. En rapport föreslår bland annat en ”fettskatt”.

Orsakerna till den ökade vikten är flera, enligt en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). En orsak är att vi lever utspritt, också i städerna, och åker mer och mer bil för att ta oss fram i samhället. Vi äter mer energität färdigmat och halvfabrikat. Tillgången till mat är större, med fler kvällsöppna butiker och lägre matpriser. ESO har tittat på om staten ska lägga sig i den ökande vikten i samhället. Svaret är att de nog borde göra det. Expertgruppen tar fram några tänkbara interventioner.

Sin taxes, högre skatter på onyttig mat, ser de också som en möjlighet. Skola och barnavård skulle kunna ta en större roll för att hjälpa barn och ungdomar till en hälsosammare vikt. Motion är bra, de föreslår därför en bra fysisk struktur med till exempel cykelbanor och en trygg miljö för att underlätta vardagsmotion.

Skatt på onyttig mat är en komplicerad fråga. ESO tar bland annat upp högre skatt på fett och lägre skatt på fiberrik mat. SvD har i en granskning visat att fiberberikad mat inte alls behöver vara liktydig med nyttig mat. Begreppet kostfibrer omfattar för närvarande enormt många olika ämnen, bland annat sötningsmedel och tekniska konsistensgivare. Alla mår inte bra av fibertillsatserna. Att till exempel premiera mat med högt fiberinnehåll behöver därför inte betyda att man hjälper folk att äta bra mat. Om fett är nyttigt eller onyttigt är också något som har diskuterats i oändligheten. Diskussionen om tillsatser är också en fråga utan slut. Går det att utforma beskattning på ett sätt som faktiskt hjälper människor att äta bättre?

Cykelbanor är naturligtvis bra. Eftersom vi bor i ett land med vinter sex månader om året kommer effekten vara begränsad så länge plogningen och snöröjning inte blir bättre. Kanske kan Karlstads genusmedvetna snöröjning vara en förebild? En motionsmedveten snöröjning, helt enkelt.

Hälsovården och skolan har en stor del av barns liv. Det finns en struktur för barnets möte med både vård och skola, vilket rapporten tycker borde utnyttjas.  Mödravården på Danderyds sjukhus hade till exempel ett lyckat projekt där de hjälpte överviktiga gravida att gå ner i vikt genom en hälsosammare livsföring. Skolmat och skolgymnastik kan också bidra till en hälsosam livsstil.

Det är svårt att veta vilka följder ESO:s rapport kommer att få. Det är inte större nyheter i rapporten. Förslagen är inte särskilt omvälvande eller nytänkande. Det som ändå är värt att ta med är att hur vi bygger våra städer påverkar hur vi mår. Att bo glest, med lång väg till allt, ökar vikten hos många. Att ha stillasittande jobb påverkar också. Vi kan ju fundera över hur vi väljer att leva, och om vi har möjlighet att påverka vårt vardagsliv på ett positivt sätt.

SvD, Sydsvenskan och Sveriges Radio berättar om rapporten.

Åsikterna är starka om mammografiscreening. Motståndarna anser att screeningprogrammet är till mer skada än nytta, att det orsakar långt mer oro och överbehandlingar än det räddar liv. De vill därför inte att kvinnor ska kallas på mammografi på rutin. De kvinnor som går igenom mammografi ska lämna informerat samtycke innan undersökningen. Samhällsutvecklingen talar både för och emot de här åsikterna.

Sverige är världens mest sekulära och individualistiska land. Ju yngre man är, desto längre ut på skalan ligger man. Det innebär att människor födda på till exempel 20-talet är långt mer benägna att lita på auktoriteter och uppleva en högre grupptillhörighet än människor födda på 70-talet.

Det återspeglas i människors förhållande till vården. Allt fler är aktiva vårdkonsumenter, som är mycket engagerade i sin hälsa. De tar reda på fakta och information och bildar sig en egen uppfattning om sjukdomar, hälsa och behandlingar. Troligen kommer det här att påverka två saker.

1. Flera kvinnor kommer att skaffa sig en egen uppfattning om mammografiscreening. De kommer att ta reda på mer fakta, kring konsekvenser av screening och kring vad besked kan innebära. Källorna kommer att vara alla möjliga, både myndigheter, sjukvårdens, nätverkens och vad som står i media/på nätet.

2. Många kvinnor kommer att kräva mammografi, liksom de kommer att kräva andra undersökningar och provtagningar. Allt fler går på regelbundna hälsokontroller. Det är svårt att tänka sig att dessa skulle acceptera en nedmontering av screeningprogrammet, om det skulle urholka deras möjlighet till mammografi.

Man kan dra en parallell till PSA-provtagning. Det ingår ännu inte i något screeningprogram. Ändå har hälften av alla män mellan 50 och 70 genomgått PSA-prov. De har alltså antingen haft symptom eller på eget initiativ bett om att få gå igenom provet. De väntar helt enkelt inte på att staten ska erbjuda dem testet.

Motståndarna till mammografi-screening kommer nog att bli besvikna om målet är att antalet mammografiundersökningar ska minska. Om de däremot är ute efter att flera kvinnor ska vara informerade inför undersökningen har de större chans att lyckas.

Inlägget är inspirerat av Statens Medicinsk-Etiska Råds Etiska dag 2011 om screening samt Kairos Futures seminarium Medskaparen revolutionerar hälso- och sjukvården.

Överförskrivning av läkemedel är ett problem. Många äldre äter alldeles för många olika mediciner. Ibland för att de har fått ett läkemedel för en tillfällig åkomma som sen ligger kvar i läkemedelslistorna. Ibland fastnar de i en oändlig loop av läkemedel mot biverkningar av läkemedel mot en annan biverkning på ett annat läkemedel.

Det här blir dyrt, för de äldre, men framför allt för staten. Idag står staten och landstingen för alla läkemedelskostnader en individ har över 1800 kronor om året. Det blir ungefär 20 miljarder varje år, medan patienterna står för 5 miljarder.

Göran Hägglund vill, rimligt nog, titta på läkemedelskostnaderna skriver SvD idag. Att högkostnadsskyddet granskas är naturligt. Det har inte har ändrats sedan 1999. En läkemedelsexpert på SKL vill dessutom lägga till en expeditionsavgift på 50 kronor för varje uthämtat recept. Eftersom det uppenbarligen är hans egna funderingar är det oklart om apoteken eller staten som skulle få pengarna som skulle komma in på det sättet.

Det är synd om fokus läggs bara på de här frågorna. Det viktigaste är inte att få folk att dra sig för att hämta ut läkemedel de behöver, det är att inte skriva ut läkemedel som inte behövs. Därför behövs det göras väldigt många fler läkemedelsgenomgångar, framför allt bland äldre, än det görs idag. I en del kommuner står runt 60 % av alla äldre på mer än 15 läkemedel, medan det i andra kommuner bara är 30 % som står på så vansinnigt många läkemedel.

För att läkemedelsgenomgångarna ska vara verkningsfulla räcker det dessutom inte med att bara titta på läkemedelslistorna. Man måste fråga de berörda om vilka läkemedel de faktiskt äter. En del plockar inte ut förskrivna läkemedel, andra använder dem inte även om de har hämtat ut dem. Att få en bättre ordning på vilka läkemedel som skrivs ut, hur länge patienter står på dem och om de tar det de borde ta skulle ge både ekonomiska vinster och hälsovinster.

Andra som skriver om nyheten: SVT, Dagens Medicin, Sveriges Radio.

SKL informerar också att det inte finns några politiska beslut om höjning eller expeditionsavgifter och därmed ingen offentlig ståndpunkt från deras sida.