Storbritannien har på många punkter en annorlunda vårdstruktur än Sverige, men delar idén med en stark offentlig finansiering. De har också en mångårig tradition av att vård ska vara gratis, lika för alla och med samma tillgänglighet för alla. Liksom Sverige har Storbritannien kämpat med långa vårdköer, och har genom åren provat olika grepp för att korta köerna, från att pumpa in mer pengar i vården till att erbjuda patienter valfrihet och släppa in fler privata aktörer.

Patienter i Storbritannien har idag rätt att få vård inom 18 veckor från de har fått remiss. I Sverige gäller behandling inom 90 dagar från remiss, vilket motsvarar nästan 13 veckor. Nu vill hälsoministern och den övriga labour-regeringen ge patienterna rätt att gå till en privat vårdgivare eller valfri annan NHS-klinik om det ursprungliga sjukhuset inte kan ge behandling inom rätt tid skriver BBC idag. NHS (National Health Service) är den offentligt finansierade vården i Storbritannien.

Förslaget påminner en del om alliansens förslag i Sverige, men i Storbritannien kommer protesterna från konservativt håll. De konservativas skugg-hälsominister tycker att förslaget är det senaste i en serie av ofinansierbara förslag som har mer med valrörelsen att göra än att förbättra NHS. De vill helst riva upp väntetidsmålen istället för att satsa ännu mer på dem.

Samtidigt med det här förslaget la hälsoministern ut en rad förslag på remiss hos allmänheten. De ska få berätta om de vill få laglig rätt att:

• Välja att dö i hemmet
• Få tillgång till NHS-tandläkare
• Ha en personlig hälsobudget
• Välja en allmänläkarmottagning med utökade öppettider på kvällar och helger
• Få diagnostiska test vid misstänkt cancer inom en vecka

Det blir intressant att följa det brittiska förslaget, om det går igenom och vad det i så fall kommer att innebära.

Det är inte bara i Sverige det är svårt för patienter att välja. I Storbritannien har man statsat hårt på att möjliggöra patienters val av vårdgivare, något man hoppas ska höja kvaliteten på sjukvården generellt. Vi har i månadens tema här på OmVård.se skrivit om en del av det system som finns till för att möjliggöra ett patientval i Storbritanninen. En färsk undersökning visar dock att det är få som faktiskt utnyttjar sin valmöjlighet att välja sjukhus. Om detta beror på att man som patient inte vill välja, eller inte vet att man har rätt att välja, eller hur man väljer ger undersökningen inte svar på. Däremot visar det sig att de viktigaste anledningarna till att man väljer ett visst sjukhus för sin behandling är egna tidigare erfarenheter samt rekommendation från sin husläkare.

Att jämföra olika dimensioner av vårdkvalitet ligger fortfarande ganska långt bort för de allra flesta, trots att det engelska sjukvårdssystemet NHS har lagt ner mycket arbete på att möjliggöra jämförelser för patienter. Utredningen är en del av en större studie som kommer att presenteras under våren som också kommer att innefatta vård vid vårdcentraler. Vi ser med spänning fram emot resultatet.

Nu kan du titta på Dagens medicins privatvårdsdagar på SVT24. Dagen behandlade vårdvalet ur många olika aspekter, vilket gör det intressant för alla som är nyfikna på privat vård och vårdval.

Klippen är ganska långa, men sevärda.

Klipp 1 – Dagens medicins nya chefredaktör Mikael Nestius hälsar välkomna

Regeringens utredare Toivo Heinsoo som berättar om slutbetänkandet i vårdvalsutredningen.

Klipp 2 - Fyra landstings berättar om sina erfarenhet av att införa vårdval

Filippa Reinfeldt – Stockholms läns landsting

Mats Eriksson – Landstinget Halland

Jonas Andersson – Västra Götalandsregionen

Ingrid Lennerwald – Region Skåne

Klipp 3 - Lagen om valfrihetssytem – Magnus Ehn, konkurrensverket

Strategier för en långsiktig hållbar utveckling av vårdvalssystem – Dag Fagerholm och Roine Gillingsjö, Öhrling PricewaterhouseCoopers

Klipp 4 – En kavalkad av talare om kvalitetsredovisning, verksamhetsperspektiv och hur man kan bedriva vård utan vinstintresse. Klippet inleds med Johan Calltorp, ordförande i vård medicinska råd som berättar om internationella erfarenheter av kvalitetsredovisning.

Övriga talare: Bo Nyström, Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs, Björn Zackrisson, Praktikertjänst, Leif Karnström, Stockholms läns landsting, Elisabeth Wennlund, Stockholms sjukhem.

Tyvärr finns inte hela eftermiddagen på SVT24, bland annat filmades inte politikerdebatten som avrundade privatvårdsdagen. Den som vill veta mer om partiernas syn på vården och vad de vill göra efter nästa val får än så länge vända sig till respektive parti.

Det brittiska sjukvårdssystemet, NHS, ligger ständigt i framkanten vad gäller att redovisa information om sina vårdenheter. Utöver att man driver sidan NHS Choices där patienter kan ta del av en mängd olika mått för att skaffa sig en bild av kvaliteten på enskilda vårdenheter, och att kunna jämföra dessa mot varandra, har två förslag på senaste tiden väckt viss uppmärksamhet. I augusti rapporterades det att Department of Health planerar att utöka patienters möjligheter att kommentera och dela med sig av sina erfarenheter inte bara om sjukhus, utan även om allmänläkarpraktiker (motsvarande svenska vårdcentraler). Förslaget har väckt uppmärksamhet då många allmänläkarpraktiker har få anställda doktorer, och att man menar att det är stor risk att enskilda doktorer kommer att kunna identifieras via patienternas feedback, vilket det brittiska läkarfacket British Medical Association inte tycker är en bra idé. Tjänsten ska lanseras i oktober.

Nu kommer nästa förslag kring information för jämförelser för patienter. Hälsominister Andy Burnham vill att läkare och övrig personal inom sjukvården ska få säga sitt om sin arbetsgivare och att detta data ska publiceras. Han menar att det behövs ett större fokus på medarbetartillfredsställelse, och att detta ska analyseras tillsammans med patienttillfredsställelsen för samma vårdenheter. Chefsekonomen vid King’s Fund, en organisation som arbetar med förbättringar av det brittiska sjukvårdssystemet, John Appleby, svarade ministern att han helst av allt skulle vilja se hur villiga anställda på sjukhus och vårdcentraler skulle vara att själva vårdas på den enhet där de arbetar. Snacka om dynamit.

Samtidigt berättade minister Burnham att man planerar att låta brittiska patienter fritt välja allmänläkare i hela landet. Vårdval är alltså långt ifrån enbart en svensk företeelse. Återstår att se vilket land som hittar den bästa modellen.

En priolista är på gång i Norge, skriver Dagens Medicin. Den handlar om vilka som ska få vård när/om influensaepidemin slår till med full kraft. Troligen kommer till exempel personer med lättare besvär inte få besöka vårdcentral. Det blir spännande att se hur den är utformad.

Brittiska forskare har gjort en stor tvärstudie på sammanlagt 50 000 patienter, vilket rapporteras i the Lancet. Deras slutsatser är att av 100 patienter har 20 stycken en depression, men bara hälften av dessa får diagnosen depression. Däremot får 15 andra patienter felaktigt diagnosen depression. Studien visar också diagnosen blir bättre när läkaren träffar patienten vid upprepade tillfällen än diagnosen sätts efter bara ett möte.

Resultatet är allvarliga, det är många patienter inte får den hjälp de behöver. Följderna kan bli mycket svåra för de som felaktigt diagnostiseras med psykisk sjukdom. Bara tidigare i somras avled en 27-årig kvinna som fick diagnosen panikångest vid sin vårdcentral i Göteborg när hon egentligen hade svår blodbrist. I Surahammar blev en kvinna 2006 diagnostiserad med depression och järnbrist, men hade egentligen en cancertumör i grovtarmen.

Det är också mycket allvarligt för de personer som lider av depression men inte får den hjälp de behöver. Socialstyrelsen kritiserade bland annat Västmanlands läns landsting för att två män som haft kontakt med psykiatrin tog sina liv. I de här fallen låg bristen hos psykiatrin snarare än hos primärvården, men visar riskerna med en bristfällig psykiatrisk vård.

Det som förhoppningsvis är positivt i Sverige är att nya riktlinjer är på väg från Socialstyrelsen som ska hjälpa läkare i primärvården att ställa mer korrekta diagnoser. Dessutom har svenska specialister inom allmänmedicin större kunskap om psykiska sjukdomar än många av deras kollegor i Europa. Allmänläkaren Settergren berättar i sin blogg att svenska allmänläkare har fem års specialistutbildning efter grundutbildning där psykiatri är obligatoriskt, vilket är relativt unikt för Sverige.

Så det som spelar roll för att patienterna ska få rätt hjälp är en god kunskap hos vårdpersonalen, kontinuitet i mötet med patienterna, rätt provtagning och att det finns en psykiatrisk vård som kan ta över vården av deprimerade patienter. Hur ser det ut i Sverige?

Artiklar som refererats: VLT 1, VLT 2, AB 1, AB 2, GP, DN, Dagens Medicin, the Lancet

Exportrådet föreslår att Sverige börjar exportera vård, precis som vi tidigare har exporterat miljöexpertis. Förslaget innehåller allt från att svenska vårdföretag utvidgar sin verksamhet i Europa, att svenska kliniker vidareutbildar specialistläkare till att svenska sjukhus tar emot patienter från andra länder.

Kommentarerna till SvD:s artikel är genomgående negativa, både till idén i sig och till svensk sjukvård i allmänhet. Framför allt trycker många på den dåliga tillgängligheten i svensk vård. De har en poäng, det är svårare att få vård i Sverige än i många andra länder. Om det känns som att konkurrensen blir ännu större om vårdplatserna och köerna blir längre är det risk för att missnöjet med vården växer och förtroendet sjunker.

Samtidigt finns det fördelar med vårdexport. Som de framhöll i artikeln: det är många områden där svensk vård är av mycket hög klass. Att exportera det kunnandet vinner på Sverige och mottagarländerna på. Om specialiserade kliniker i Sverige får större patientunderlag får vårdpersonalen mer erfarenhet och kan bli ännu bättre. Exporten kommer också att ge intäkter till vårdgivare i Sverige, vilket utan tvekan är positivt.

Dessutom finns det möjlighet att rädda liv. Tänk bara på den gravida, skotska kvinnan som vårdas med konstgjord lunga på Karolinska just nu. Om hon kan överleva tack vare den vården är det underbart.

På Svenskt Näringslivs lunchseminarium Vad kan vi lära av europeisk sjukvård? presenterade Matilde Millares och Anders Morin sin rapport som blickar ut mot sjukvårdssystem och trender i Europa. Exempel på köfri vård i Belgien, det nya obligatoriska sjukvårdsförsäkringssystemet i Holland, redovisningen av kvalitetsparametrar för patienter i primärvården i England och ett exempel med en aktör med ett helhetsansvar för all sjukvård i ett område i Madrid togs upp och diskuterades sedan av en namnkunnig panel. Framförallt redovisningen av kvalitetsindikatorer i England var föremål för en intressant diskussion och inlägg från panelen.

Statsrådssekreterare Karin Johansson kom med den glädjande nyheten att socialdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen i torsdags beslutade om att sätta igång ett arbete med mer patientinriktad information i samband med vårdvalen som drar över Sverige. Göran Stiernstedt, chef för vård och omsorgsavdelningen på SKL, och Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen, talade sig varma för öppna jämförelser och för att dessa skulle riktas till patienter i större omfattning. (Socialstyrelsens Äldreguiden är ju ett exempel på detta). Eva Nilsson-Bågenholm, ordförande i Läkarförbundet, menade att det var läkarprofessionen som egentligen var de som gjort öppna jämförelser möjliga då det är enskilda specialistläkarförbund och läkare som startat de medicinska kvalitetsregister vi har idag. Alla var rörande överrens om att det var dags att göra något åt den obrutna marken vad det gäller kvalitetsuppföljningar i primärvården.

Det borde med andra ord vara en medvindssegling att få dessa aktörer att ställa sig bakom idén med OmVård.se. Vi hoppas att ni håller vad ni lovar och välkomnar oss när det är dags för lansering!