Olika sjukhus har olika policy kring för tidigt födda barn. I Uppsala och Umeå räddas barn från vecka 22, medan på övriga universitetssjukhus gör de insatser vanligtvis först från vecka 23 eller 24, berättar Sveriges Radio idag.

I samband med rapporteringen hade SR en intressant debatt mellan Karin Strand Brodd, neonatalläkare vid akademiska sjukhuset i Uppsala, och Torbjörn Tännsjö, filosofiprofessor vid Stockholms Universitet.

Frågan de diskuterar är vem som ska få bestämma över att inte försöka rädda barnen, om det är läkarna eller föräldrarna. I Sverige har man inte rätt att kräva behandling, om läkarna anser att den är omotiverad, däremot att vägra behandling, understryker Torbjörn Tännsjö. Så vad händer om några föräldrar inte vill rädda sitt barn i vecka 22?

Karin Brodd Strands ståndpunkt verkar vara klar. Föräldrar i en sådan akutsituation har inte förmågan att fatta ett beslut, alltså måste läkarna gå in och fatta beslutet åt dem. Hon vill inte att de ska behöva ”leva med ett beslut” som de sedan kanske ångrar. Men hur är det att leva med en annans beslut? Om ditt barn överlever men med mycket svåra handikapp? Eller om ditt barn överlever några veckor under svår kamp, och sen dör? Är det då lättare att hantera att någon annan bestämde åt dig?

11.03 sänder P1 programmet Det svåra valet om extremt för tidigt födda barn. Det kan nog ge ännu fler tankeväckande vinklingar på den mycket svåra frågan.

Andra media som skriver om frågan är DN, SvD och UNT.

DN fortsätter sin granskning av vården i Stockholm. De senaste dagarna har det handlat om läkare som får bonus om de klarar av sina patienter på kortast tänkbara tid  och om läkare som kan höja sin ersättning om de håller igen på provtagning. Praktikertjänsts finansdirektör Christer Lindgren verkar i artikeln sätta sin tilltro till läkarnas höga etik och marknadskrafterna. Läkare som tar så lite prover att det påverkar rehabiliteringen kommer inte att vara kvar på marknaden, är Christers slutsats. Därför är det ingen större risk att knyta ersättningen till hur många patienter en läkare kan ta eller hur få provtagningar de genomför.  

Rätt eller fel med bonus går att diskutera i oändlighet – å ena sidan kan fler patienter träffa läkaren om det går fort, å andra sidan blir det mindre tid att kommunicera med patienten, förklara sammanhang och beroenden.

Och det finns för- och nackdelar också med begränsning i provtagningar: många görs i onödan, för säkerhets skull, för att läkarna annars inte vet vad de skulle göra. Men samtidigt behövs prover till exempel för att göra säkra diagnoser eller för att ställa in rätt antibiotika. Bloggaren Underläkaren skriver om sina problem med provtagning, bloggaren Settergren beskriver när det kan vara direkt negativt med provtagning.  

Det stora problemet är när kunderna, patienterna, inte har hela bilden. Hur många vet vilket ersättningssystem vårdgivaren har? Hur många känner till exakt hur många minuter ett läkarbesök borde vara? Vilka vet vad du egentligen kan fråga din läkare och diskutera med dem. Vem känner till vilka prover som är onödiga eller nödvändiga. Om du inte har något att jämföra med är det mycket svårt att säga om den vård du får är bättre än du hade kunnat förvänta dig eller sämre än den borde vara. 

Så det bästa rådet jag har att ge dig som patient: Prova olika vårdcentraler. Ta reda på så mycket du kan inför läkarbesöket. Ställ frågor, till läkaren, till sjuksköterskan, till andra patienter. Ta reda på varför, både när prover tas och när prover inte tas. Sträva efter att hitta en vårdgivare som du känner förtroende för, som förstår just dina behov. Det behöver inte vara den du har idag.

I morse var jag på frukostseminarium på Berghs School of Communication tillsammans med en god vän. Ämnet idag var PR, kommunikationskonsulten Magnus Nelin pratade. Han berättade mycket om relationsbyggande, att det tar tid att skapa en relation och att kommunikationen måste ske på mottagarens villkor. I och för sig uppenbart, men det känns alltid bra att bli påmind om det. 

Det mest kryptiska han tog upp var ett nytt inneuttryck. För några år sen pratade man hela tiden om ”Think outside the box”. Nu gäller istället ”Be the box”. Om det är någon som har en tolkning av det, säg till!

Som jag skrev i inlägget Forskningens och hälsans dag råder det akut blodbrist i Uppsala, flera operationer har varit tvungna att ställas in. Som väntat var problemet inte isolerat där. I DN läser jag om att en rundringning till de större sjukhusen visar att läget är akut över hela landet. 

Varje sommar brukar det vara brist på blod, men det är inte vanligt redan i maj. Så om du har möjlighet – ge blod! Själv ska jag gå till Kungstappen så fort jag har fått bukt med min förkylning.

SVT Gävledala berättar idag om en kvinna i Leksand som i åtta år levde i ett demensliknande tillstånd på grund av övermedicinering. Hon fick bland annat en medicin som egentligen ska ges till epileptiker. Kvinnan blev till slut mycket dålig och ett team kopplades in som skulle ta hand om henne under den sista tiden. Först då gjordes en ordentlig genomgång av hennes medicin. De tog omedelbart bort all onödig medicin, och kvinnan vaknade till och kunde till och med ta hand om sig själv under en period!

Människor över 80 år står för en stor del av både läkemedelsanvändningen och vårdutnyttjandet i Sverige. SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården visar i sin rapport Äldres läkemedelsanvändning – hur kan den förbättras? att många äldre lider i onödan av läkemedelsrelaterade problem och att felförskrivningen kostar samhället många miljarder varje år.

Apotekaren Ulrika Gillespie vid Uppsala Universitet har visat att det här kan förändras om en apotekare är delaktig när medicin skrivs ut till äldre, som både DN och UNT rapporterade förra veckan. I studien hade apotekaren en helhetssyn kring medicinering, genom att lista samtliga mediciner de äldre fick utskrivet, se över doser och delta i ronder.

Gemensamt för Ulrika Gillespie och fallet med kvinnan i Dalarna verkar vara att samordning, helhetssyn och samlad information, eller brist på detta, är avgörande för att de äldre ska få en vård som helar i stället för orsakar lidande och död.

Patientdelaktighet och oberoende jämförelser är hett just nu. I rapporter, betänkanden och diskussioner lyfts det fram. Bland annat har Socialdepartementet börjat ta fram en Nationell strategi för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Att det är stora brister är uppenbart. Igår överlämnade Socialstyrelsen sin stora hälso- och sjukvårdsrapport till regeringen, och publicerade också en debattartikel på DN. En av deras slutsatser är att vården inte är tillräckligt patientfokuserad. Patienterna är inte delaktiga och vårdgivarna brister i information och bemötande.

Rapporten visar också att skillnaderna i vården är stora, både mellan landsting och mellan enskilda vårdgivare. Om du är högutbildad svensk har du mycket större chanser till bra vård än om du är lågutbildad invandrare. Både DN och SVT har gjort intressanta inslag om detta.

Men när patienterna ska börja få informationen är inte lika klart. Det finns med som en strategi i Socialstyrelsens rapport: Öka öppenheten om vårdens resultat. Socialstyrelsen efterfrågar producentoberoende utvärderingar där resultat och jämförelser blir lätt tillgängliga för vårdkonsumenten. Socialdepartementet tar upp det i sin nationella vision 2015. Vårt tips är att titta in på OmVård.se i slutet av augusti.

Idag intervjuade jag Jane Cederqvist, redaktör för boken ”Recept för vården” som gavs ut i höstas på SNS förlag. I boken, och i vårt samtal, lyfter hon fram patientperspektivet som det allra viktigaste i vården.

Jane tog upp ett spännande exempel på varför det är så viktigt att patienten är i centrum. Medicinkliniken vid Höglandssjukhuset i Eksjö hade länge haft stora problem med väntetider och budgetunderskott. De försökte allt de kunde komma på för att förbättra situationen, men ingenting hjälpte. Det som till slut vände situationen var när de utgick från en fiktiv patient, 80-åriga ”Esther” med hjärtsvikt. De följde hennes väg genom vårdapparaten, från primärvård till avdelning, och tittade på hur de kunde skapa värde för henne i alla led. De förändringar de genomförde kortade vårdköerna, gav bättre vård, sparade pengar och skapade en bättre arbetsmiljö för de anställda. Janes slutsats är att alla vinner på att patienten sätts i centrum.

Mer om Jane och hennes medförfattare till boken kommer längre fram.

Att media kan påverka snabbt blev tydligt idag. Förra veckan kunde vi läsa i bland annat DN om det sorgliga fallet när en liten pojke dog eftersom han kom för sent in till sjukhuset. Hans oroliga mamma hade tre gånger ringt in till sjukvårdsrådgivningen för att få råd, och först under det tredje samtalet uppmanades hon att åka in till sjukhuset. Pojken gick inte att rädda.

Medhelp AB driver sjukvårdsrådgivningen i Stockholms län. I dagens tidning avslöjade DN att sjuksköterskorna på Medhelp får bonus när de håller nere samtalstiden. Nyheten skapade stor debatt och redan under eftermiddagen bestämde sig Medhelp AB för att ta bort bonussystemet, berättar DN.

Det finns ju naturligtvis ett värde i att snabbt få kontakt med sjukvårdsrådgivningen men det får ju aldrig, aldrig riskera en försämrad kvalitet.

Kerstin

Idag levererade vår grafiker Magnus den slutliga versionen av vår grafiska profil. Känslan av den har man redan kunnat ana genom den nya layouten på OmVård.se och främst vår nya logotype. Men det är inte klart än. Förutom att vi har hela innehållet på sajten kvar att sätta fram till lanseringen i slutet av augusti så har Magnus ännu inte gått igenom den totala designen på sidan, vilken vi givetvis tror kommer att lyfta känslan på sidan ännu mer.

I den grafiska profilen ingår också visitkort, och det kommer att kännas mycket bra att äntligen kunna utväxla visitkort med alla de spännande personer vi möter, inte bara ta emot och säga ”Vi är så nya att vi inte har några kort ännu. Men du kan gå in på nätet…”

Nästa uppgift i grafikutvecklingen är att ta fram vår förstasida, och utifrån denna konkreta element såsom ikoner, rutor, knappar, eventuella pop-up varianter etc. Utöver att det är hög tid att realisera vår stil och design är det av stor vikt att vi snart kan börja visa våra olika intressenter och inte bara i ord förklara hur vi vill uppnå vårt syfte. Patientföreningar, registerhållare, departementspersonal och söktjänstpartners har alla efterfrågat detta, och snart kan vi äntligen erbjuda det också.

I övrigt jobbar teknikteamet med utvärdering av CMS, system för publicering och hantering av innehåll på sidan. Detta kommer att vara en väsentlig del av det ni användare kan ta del av och själva bidra med innehåll genom på sidan, d v s det kommer att vara viktigast för vår debatt/forum- och nyhetsfunktion. Redan på fredag räknar teamet med att ha underlag nog för att ta beslut om hur fortsättningen kommer att se ut. Spännande!

När jag summerar veckan som varit så här på sen fredag eftermiddag så är den första tanken som dyker upp ‘vilket drag!’. I måndags var vi för första gången fyra personer på kontoret då vår nya programmerare Erik dök upp. Samtidigt var det första dagen då Kerstin, som tidigare arbetat på konsultbasis hos oss, arbetade som anställd. Vilket lyft för aktiviteten och stämningen på kontoret! Jag återkommer senare här i bloggen med en mer personlig presentation av teamet bakom OmVård.se.

Eftersom det är första veckan med hela gänget på plats var det också premiär för vår nya vana att alltid inleda fredagen med en gemensam frukost på ett café som vi varierar varje vecka. Det känns lyxigt att vara sin egen och själv bestämma var, när och hur vi ska arbeta, och dagens övning (diskussion kring hur data publiceras på internationella sajter som jämför vårdkvalitet) på Café Saturnus i grannkvarteret gav helt klart mersmak.

I torsdags hade vi också avstämningsmöte med Svenskt Näringsliv där vi gick igenom status på projektet. Robert från Svenskt Näringsliv kom med värdeful input kring hur vi bör tänka kring förhandsinfo till personer med sjukvårdpolitisk anknytning vid lanseringen i höst. Vidare pratade vi om våra kontakter med kvalitetsregisterhållare och förberedelser inför höstens internationella konferens. Mer om den senare. För Svenskt Näringslivs del tror jag också att det var kul att de fick se hur vårt kontor ser ut och andas lite av vårt entreprenörskap. Tobbes berömda EasyFlips fullmatade med skisser från veckans work shoper gjorde nog intryck, men även vår tekniska framsteg.

Sammanfattningsvis: en riktigt bra vecka!

Dagen har gått i kvalitetsregistrens tecken. Under resan på väg till invigningen av Västra Götalandsregionens Registercentrum kunde vi på DN.se kan läsa om skillnader i förlossningsvården i Sverige, närmare bestämt om skador som uppkommer vid förlossningstillfället. Föredragande läkare från Socialstyrelsen menar att skillnaderna är så stora att de inte kan förklaras av olika medicinska behov eller problematik hos de födande kvinnorna. Medicinsk dynamit.

Väl på Registercentrum i Göteborg presenterades mycket spännande exempel på hur bl.a. hjärtsjukvården förbättrats markant på sjukhus som för bara några år sedan pekades ut som sämst i klassen. Det samma gällde inom ortopedin (höftproteskirurgi) där ett sjukhus i princip gått från botten till toppen på bara några år, mycket tack vare den uppmärksamhet som den öppna redovisningen av kvalitetsskillnader rönte i media. Låt oss hoppas att samma utveckling gäller för förlossningsvården.

Glädjande att höra är flera av kvalitetsregistren nu inne på att verkligen ta till vara på patienternas egen rapportering av den upplevda kvaliteten på den vård de fått, samt skillnad i livskvalitet före respektive efter genomgången behandling eller ingrepp. I bräschen går bl.a. Svenska Höftprotesregistret samt Nationella Diabetesregistret.

Använd patienternas erfarenhet i större utsträckning, det tjänar vi alla på!