Idag är det Europeiska Antibiotikaresistensdagen. I samband med denna skriver Göran Hägglund i Sydsvenskan att ”Hotet från bakterier som utvecklat resistens mot antibiotika är i många avseenden jämförbart med klimathotet; det är en ödesfråga för mänskligheten – och det känner inga nationsgränser.”

Det är helt sant. Om inte antibiotikaanvändningen minskar kraftigt och om inte nya mediciner tas fram kommer möjligheterna för vård vi tar för given idag att bli omöjlig i framtiden. Det handlar bland annat om höftprotesoperationer och cancerbehandlingar. Risken vid förlossningar kommer att öka. Den förut så vanliga barnsängsfebern kommer återigen att bli ett hot.

Förutom att ta fram nya läkemedel måste också vårdhygienen förbättras. Det måste bli färre patienter som smittas i vården. Vården måste också ha möjligheter att ta hand om patienter med resistenta bakterier i den takt som detta blir vanligare.

Sverige ligger bra till, både vad gäller användningen av antibiotika och förekomst av resistenta bakterier. Som Göran Hägglund skriver jobbar vi hårt för att vara en förebild i området.

Trots det används fortfarande antibiotika i Sverige som produceras i fabriker i Indien med stora och farliga utsläpp. Koncentrationen av antibiotikarester i vattendragen nedanför fabrikerna är extremt högt. Förutom att det förorenade vattnet skadar lokalbefolkningen är det också en perfekt grogrund för bakterier att utveckla resistens mot all antibiotika.

Överanvändningen av antibiotika är också stor i Indien. Det finns småskaliga projekt för att minska antibiotikaanvändningen, vilket bland annat Vårdfokus skrivit om. För att arbetet ska bli riktigt effektivt måste det indiska hälsoministeriet och det internationella samfunden göra mer.

Även i USA finns en överanvändning av antibiotika. DN skriver om en studie som genomfördes mellan 2006 och 2008 visar att barnläkare skriver ut 10 miljoner fler doser av antibiotika än nödvändigt. De har bland annat förskrivit antibiotika mot både astma och influensor, vilket är helt verkningslöst.

Förutom att hålla på vår antibiotika och uppmuntra andra att göra det samma måste vi verka för bättre tillverkning av antibiotika. Sverige kan inte sätta begränsningar på tillverkningen av de läkemedel vi importerar. Därför måste vi arbeta ännu hårdare för att EU bestämmer sig för att ställa krav på tillverkarna och de indiska myndigheterna.

Läs mer i Läkartidningen 1, 2, Bloomberg och hos Strama

Patienter som blir sjuka av att vårdas på sjukhus är ett stort problem. Förutom lidande för den enskilda personen innebär det förlängda vårdtider. Våren 2008 fick mer än var tionde inlagd patient en infektion. SKL och landstingen bestämde att fram till 2009 skulle andelen vårdrelaterade infektioner halveras. Det målet är ännu långt borta

Bilden föreställer andelen vårdrelaterade infektioner, från den första mätningen 2008 till den aktuella. Det breda röda strecket är den oacceptabla nivå från den första mätningen. Det gröna strecket är målet som sattes upp 2008, och som skulle uppnås senast 2009. Det blå strecket är riksgenomsnittet. De tunna linjerna är landstingen.

Som bilden visar har målet ännu inte nåtts. Så vitt man kan se är det långt kvar. Trenden är svagt positiv, men de enskilda landstingen svajar upp och ner. Gotland hör till landstingen med störst rörelser. De gick från att ha bäst resultat hösten 2009 till att ha sämst hösten 2010. Det är inte så förvånande, eftersom Gotland är en mycket liten enhet, så resultatet mäts på ett fåtal patienter.

Hösten 2009 uppmättes det hittills bästa resultatet. Det var också då den nya influensan spred sig över världen, och alla fick ständiga påminnelser om vikten av hygien. Kanske fick det genomslag även i vårdens inställning till hygien, handdesinfektion och att skydda patienterna.

Resultaten försämrades mellan hösten 2009 och våren 2010. Sedan dess har det varit en svag förbättring vid varje mätning. Det framhåller landstingen och SKL gärna. Annars har de gått över från att prata om personalens kännedom om vårdhygien snarare än om de faktiska infektionsmätningarna. Det är synd. Fokus måste ligga på hur som faktiskt blir smittade. Särskilt i en värld där antibiotikaresistensen sprids allt snabbare.

Sveriges Radio och Dagens Medicin hakar på nyheten om personalens hygienkunskaper. Sveriges Radio berättar bland annat om Södermanlands dåliga resultat.  Läkartidningen håller sig till att prata om den faktiska andelen vårdrelaterade infektioner. Läs också smittskyddsläkaren om varför enkelrum inte är en bra idé i vården.

Miljösituationen runt läkemedelsindustrierna i indiska Hyderabad är katastrofal, berättar Sveriges Radio i flera inslag. Utsläppen från fabrikerna är stora, vilket verkar ha lett till bland annat högre förekomst av cancer och fosterskador i området. Stora utsläpp av antibiotika har skapat en tillväxtmiljö för multiresistenta bakterier, vilket på sikt hotar människors hälsa i alla delar av världen.

Idag fattade EU beslut om en lag som ska hindra förfalskade läkemedel, skriver Vårdfokus. Genom en utökad märkning av läkemedelsförpackningar ska det blir lättare att hindra kopior av läkemedel. Det blir allt vanligare med förfalskade läkemedel i Europa, också bland mediciner som säljs lagligt. Internetförsäljning av okontrollerade läkemedel är ett växande problem.

Samtidigt står miljoner människor världen över utan läkemedel för bland annat HIV/AIDS, eftersom dessa är för dyra. Fattiga länder är beroende av generika-läkemedel tillverkade i Indien. Läkare utan gränser och Oxfam är mycket kritiska till den nya lagstiftningen, eftersom risken är stor att den används för att stoppa generika-läkemedel som mellanlandar i Europa på väg till behövande länder. De driver kampanjen Europa! Rör inte vår medicin som är en protest mot Europas attacker på produktion, registrering, transport och export av generiska läkemedel i Indien.

Som läget är nu verkar alla alternativ vara dåliga. Det är förfärligt om medicintillverkningen i Indien skadar människor i närområdet, och det är riktigt dåligt om hanteringen medför bakterier som är resistenta mot all antibiotika. Förfalskade mediciner på drift i världen är också potentiellt farliga. Samtidigt är det mycket inhumant att låta miljontals människor lida av bland annat HIV/AIDS utan adekvat behandling bara för att medicinen blir ohållbart dyr. Alla dessa problem behöver en lösning.

Frågan är om det finns något sätt att samtidigt lösa samtliga. Troligen inte om vi i Sverige och Europa fortsätter att spara in miljarder på att använda generika-läkemedel samtidigt som läkemedelsföretagen vill tjäna miljarder på sina patent. Det håller inte.

Sedan årsskiftet är det förbjudet att sälja kollodialt silver som kosttillskott, men Vetenskapsradion har i en genomgång visat att hälsokostbutiker kringgår förbudet genom att sälja det som till exempel vattenreningsprodukt.

Silver i jonform har antibakterialla egenskaper. Därför har det börjat användas i allt från kylskåp och tvättmaskiner till träningskläder, strumpor och plåster. I tvättmaskiner motiveras det bland annat med att ”tvätten blir ren även i låga temperaturer”, i strumpor och träningskläder till exempel med att det ”dödar bakterier som ger upphov till dålig lukt”. Som konsument är det nästan omöjligt att veta om det finns silver i en produkt.

Det finns många problem med den intensiva användningen av silver. Silverjoner är mycket giftiga för vattenlevande organismer. Om silver används i allt fler sammanhang kommer koncentrationen av silver i våra vattendrag bli högre och högre, vilket kommer att få negativa effekter på livet i vattendragen.

Ett annat bekymmer är att det finns en misstänkt koppling mellan silverjoner och anitbiotikaresistens hos bakterier. Region Skåne har tidigare intervjuat Åsa Melhus, som är överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon berättade bland annat att: ”Utsätter du bakterier för mycket silver är det toxiskt, då dör de. Men vid en låg koncentration silver överlever de men ändrar sina cellväggar och cellmembran, så att de stänger till där antibiotikan behöver komma fram för att kunna verka”. Mer ingående information finns hos Kemivärlden biotech.

Det är dessutom inte klart vilka långtidseffekterna blir för en människa när den exponeras för silver under en lång tid, men det forskning pekar på att det kan vara farligt. Silver i nanopartikelform (som i kosttillskotten) kan transporteras över tarmen, olika membran i kroppen och över blod-hjärnbarriären. Det fåtal studier som har gjorts visar att detta kan leda till inflammationer i till exempel tarmen, mjälten eller njurarna skriver Dagens Apotek.

Ovanstående är goda anledningar till att vara försiktig att använda silver i alla möjliga produkter. Dessutom borde vi hitta balanserade förhållningssätt till bakterier. En antiseptisk värld är inte på något sätt önskvärd. Dels behövs bakterier, dels får vi inte riskera att de verktyg vi har mot farliga bakterier förlorar kraft. Sjukvården använder i vissa sammanhang silver för att döda bakterier. Att riskera att det blir verkningslöst när det verkligen behövs är skäl nog att undvika överanvändning.

Antibiotikaresistens är ett växande problem, både i Sverige och globalt. I Sverige jobbar STRAMA hårt med att stoppa onödig användning av antibiotika. Halsfluss står högt på listan över sjukdomar där antibiotika-förskrivningen bör begränsas. Bara för några dagar sen kom en rapport att en enda pencillinkur kan påverka resistensen i kroppen i upp till ett år, skriver DN.

Internationellt är antibiotikaresistens inte en lika prioriterad fråga. WHO, som borde vara en naturlig part i arbetet, har bara en halvtidstjänst vikt för frågan. Inga pengar är öronmärkta för området. Folkhälsominister Maria Larsson kritiserade Världshälsoförsamlingen skarpt för dess handlingsförlamning, skriver SvD.

Ytterligare ett problem lyfter Läkemedelsverket fram. Läkemedelsefabrikernas utsläpp innehåller stora mängder av bland annat antibiotika, även efter rening, skriver UNT. Det gäller framför allt fabriker i Indien och Kina. Som EU-lagstiftningen ser ut idag kan Läkemedelseverket inte stoppa godkännandet av ett läkemedel för att miljöpåverkan är för stor, vilket Läkemedelsverket vill ändra på. EU kan göra skillnad, om lagstiftningen ändras. Det ska vara värt att tänka på miljön vid läkemedelsfabrikerna.

Både för den egna säkerhetens skull och för den globala antibiotikaresistensen skull är det klokt att försöka avstå från antibiotika. Men förutom att vara restriktiv, hur ser forskningsläget ut kring andra behandlingsmetoder? I Sverige behandlas till exempel 350 000 kvinnor varje år för minst en urinvägsinfektion. Det är drygt 10 % av alla infektioner i primärvården. Är det någon som tittar på hur de skulle kunna bli friska utan antibiotika? Eller kanske aldrig bli sjuka?

Uppdatering: SVT har tittat vidare på frågan. Förutom antibiotikaresistensen skadas och dör människor runt läkemedelsfabrikerna på grund av utsläppen. Bland annat cancer och missfall är vanligare i de här regionerna än på andra platser.

Debatten om antibiotikaresistens vandrar vidare på webben och i tidningarna. Gunnar Kahlmeter, överläkare och ordförande i Europeiska kommittén för antibiotikafrågor, varnar i DN för följderna med den höga antibiotikaanvändningen vi har idag. Genom att inte kunna behandla en del vanliga sjukdomar finns det risk för att medellivslängden kan minskas med kanske 10 år i Europa. Ylva Johansson kopplar i en annan artikel i DN ihop den ökade antibiotikaanvändningen och Vårdval Stockholm, och vill att Socialstyrelsen ska granska hur olika modeller för vårdval påverkar användningen av antibiotika. 

Slutsatserna man kan dra från detta är ibland rätt hisnande. Bloggaren Leif hävdar att Vårdval Stockholm förkortar livet med 10 år i bloggen Leifs lilla rosa.  Bloggaren jj.n underkänner istället människans förmåga att fatta förnuftiga beslut. Han skriver i sitt inlägg Kapitalismen fungerar inte idag heller att: 

Det är uppenbart att människor har svårt att värdera riskerna och vad som är farligast både för sig själva och omgivningen.

Andra funderar mer konkret på hur man kan lösa problemet. Forskaren och läkaren Sigvard Mölstad vill skapa ett Kvalitetsregister för antibiotikaförskrivning. Han förespråkar en restriktiv antibiotikaanvändning, och vill kunna följa varför antibiotika skrivs ut och att vårdcentraler ska kunna se var de ligger i förhållande till andra, allt för att uppmuntra läkare att hålla igen med förskrivningen. 

Också Zkrivarna har en lösning där både läkare och patienter behandlas som vuxna människor: 

Spring inte till läkaren direkt, kräv inte antibiotika.

Läkare – var restriktivare med utdelning av antibiotika.

Läkemedelsindustrin – satsa på att ta fram ny  verksam antibiotika oavsett vad myndigheterna hittar på, det kan rädda många liv!

I Södra Asien dör ett barn varannan minut av infektioner för att de antibiotika som ges inte längre är verksamma. I Tanzania dör nära häften av de barn som är infekterade med multiresistenta bakterier i blodet. Även i Sverige har nyfödda barn med denna typ av bakterier dött.

Det skriver bland annat Otto Cars i SvD:s Brännpunkt, det handlar om följderna av multiresistenta bakterier. De beskriver den pandemi som råder i världen idag – antibiotikaresistenta bakterier sprids över världen, många dör. Det finns ingen samlad bild av läget, men enligt gruppens skattning är pandemin på det högsta steget på WHO:s pandemiska. Orsaken till att bakterier blir resistenta är väl känd: alldeles för mycket antibiotika används i världen, och alldeles för många personer avslutar sina antibiotikakurer för tidigt. 

Samtidigt låter DN två reportrar besöka läkare med påhittad bihåleinflammation. Nio av tio läkare de besöker skriver ut antibiotika, de flesta utan att ta bakterieodling eller ens titta dem i näsan. Det här är ett exempel på fångdilemma, skriver Fredrik Stjernberg i den intressanta Riskbloggen, alltså att det som är positivt för den enskilda individen gör att det blir dåligt för hela gruppen. Gustaf Lilliehöök, den läkare som inte skrev ut antibiotika, illustrerar tydligt fångdilemmat i en intervju i DN:

Att tala om resistens är ingen idé.

– Nej, det bryr sig få om. De vill bli friska. Men de flesta förstår när man förklarar att vi inte kommer att ha några fungerande antbiotika i framtiden om vi skriver ut på felaktigt sätt. 

Slutsatsen är att de risker vi tar om vi fortsätter att överanvända antibiotika är långt större än de besvär vi får stå ut med om vi är restriktiva. En doktor som är generös med pencillinkuren är kanske inte den bästa doktorn, även om det känns så i stunden.