Antibiotikaresistens är ett växande problem, både i Sverige och globalt. I Sverige jobbar STRAMA hårt med att stoppa onödig användning av antibiotika. Halsfluss står högt på listan över sjukdomar där antibiotika-förskrivningen bör begränsas. Bara för några dagar sen kom en rapport att en enda pencillinkur kan påverka resistensen i kroppen i upp till ett år, skriver DN.

Internationellt är antibiotikaresistens inte en lika prioriterad fråga. WHO, som borde vara en naturlig part i arbetet, har bara en halvtidstjänst vikt för frågan. Inga pengar är öronmärkta för området. Folkhälsominister Maria Larsson kritiserade Världshälsoförsamlingen skarpt för dess handlingsförlamning, skriver SvD.

Ytterligare ett problem lyfter Läkemedelsverket fram. Läkemedelsefabrikernas utsläpp innehåller stora mängder av bland annat antibiotika, även efter rening, skriver UNT. Det gäller framför allt fabriker i Indien och Kina. Som EU-lagstiftningen ser ut idag kan Läkemedelseverket inte stoppa godkännandet av ett läkemedel för att miljöpåverkan är för stor, vilket Läkemedelsverket vill ändra på. EU kan göra skillnad, om lagstiftningen ändras. Det ska vara värt att tänka på miljön vid läkemedelsfabrikerna.

Både för den egna säkerhetens skull och för den globala antibiotikaresistensen skull är det klokt att försöka avstå från antibiotika. Men förutom att vara restriktiv, hur ser forskningsläget ut kring andra behandlingsmetoder? I Sverige behandlas till exempel 350 000 kvinnor varje år för minst en urinvägsinfektion. Det är drygt 10 % av alla infektioner i primärvården. Är det någon som tittar på hur de skulle kunna bli friska utan antibiotika? Eller kanske aldrig bli sjuka?

Uppdatering: SVT har tittat vidare på frågan. Förutom antibiotikaresistensen skadas och dör människor runt läkemedelsfabrikerna på grund av utsläppen. Bland annat cancer och missfall är vanligare i de här regionerna än på andra platser.

Debatten om antibiotikaresistens vandrar vidare på webben och i tidningarna. Gunnar Kahlmeter, överläkare och ordförande i Europeiska kommittén för antibiotikafrågor, varnar i DN för följderna med den höga antibiotikaanvändningen vi har idag. Genom att inte kunna behandla en del vanliga sjukdomar finns det risk för att medellivslängden kan minskas med kanske 10 år i Europa. Ylva Johansson kopplar i en annan artikel i DN ihop den ökade antibiotikaanvändningen och Vårdval Stockholm, och vill att Socialstyrelsen ska granska hur olika modeller för vårdval påverkar användningen av antibiotika. 

Slutsatserna man kan dra från detta är ibland rätt hisnande. Bloggaren Leif hävdar att Vårdval Stockholm förkortar livet med 10 år i bloggen Leifs lilla rosa.  Bloggaren jj.n underkänner istället människans förmåga att fatta förnuftiga beslut. Han skriver i sitt inlägg Kapitalismen fungerar inte idag heller att: 

Det är uppenbart att människor har svårt att värdera riskerna och vad som är farligast både för sig själva och omgivningen.

Andra funderar mer konkret på hur man kan lösa problemet. Forskaren och läkaren Sigvard Mölstad vill skapa ett Kvalitetsregister för antibiotikaförskrivning. Han förespråkar en restriktiv antibiotikaanvändning, och vill kunna följa varför antibiotika skrivs ut och att vårdcentraler ska kunna se var de ligger i förhållande till andra, allt för att uppmuntra läkare att hålla igen med förskrivningen. 

Också Zkrivarna har en lösning där både läkare och patienter behandlas som vuxna människor: 

Spring inte till läkaren direkt, kräv inte antibiotika.

Läkare – var restriktivare med utdelning av antibiotika.

Läkemedelsindustrin – satsa på att ta fram ny  verksam antibiotika oavsett vad myndigheterna hittar på, det kan rädda många liv!

I Södra Asien dör ett barn varannan minut av infektioner för att de antibiotika som ges inte längre är verksamma. I Tanzania dör nära häften av de barn som är infekterade med multiresistenta bakterier i blodet. Även i Sverige har nyfödda barn med denna typ av bakterier dött.

Det skriver bland annat Otto Cars i SvD:s Brännpunkt, det handlar om följderna av multiresistenta bakterier. De beskriver den pandemi som råder i världen idag – antibiotikaresistenta bakterier sprids över världen, många dör. Det finns ingen samlad bild av läget, men enligt gruppens skattning är pandemin på det högsta steget på WHO:s pandemiska. Orsaken till att bakterier blir resistenta är väl känd: alldeles för mycket antibiotika används i världen, och alldeles för många personer avslutar sina antibiotikakurer för tidigt. 

Samtidigt låter DN två reportrar besöka läkare med påhittad bihåleinflammation. Nio av tio läkare de besöker skriver ut antibiotika, de flesta utan att ta bakterieodling eller ens titta dem i näsan. Det här är ett exempel på fångdilemma, skriver Fredrik Stjernberg i den intressanta Riskbloggen, alltså att det som är positivt för den enskilda individen gör att det blir dåligt för hela gruppen. Gustaf Lilliehöök, den läkare som inte skrev ut antibiotika, illustrerar tydligt fångdilemmat i en intervju i DN:

Att tala om resistens är ingen idé.

– Nej, det bryr sig få om. De vill bli friska. Men de flesta förstår när man förklarar att vi inte kommer att ha några fungerande antbiotika i framtiden om vi skriver ut på felaktigt sätt. 

Slutsatsen är att de risker vi tar om vi fortsätter att överanvända antibiotika är långt större än de besvär vi får stå ut med om vi är restriktiva. En doktor som är generös med pencillinkuren är kanske inte den bästa doktorn, även om det känns så i stunden.