Ett av de konstigaste förslagen som diskuterades i Almedalen var Göran Hägglund och Kristdemokraternas tidsgräns på akuten: varje patient ska vänta max fyra timmar innan de blir omhändertagna. Nu hittar jag ingenstans hur de definierar omhändertagna, om det är att bli undersökt av en läkare eller om det kan vara att man får träffa en triagesjuksköterska som hänvisar patienten till rätt vårdnivå.

Alla som väntar på akuten borde inte vara där. En del borde gå till primärvården istället, andra borde vänta och se om det inte blir bättre. Ytterligare andra borde redan ha fått så bra vård att de inte ska behöva gå till akuten. Lösningen är inte tidsgräns på akuten. Lösningen är att ge rätt vård i rätt tid, vilket inbegriper många andra steg.

Några exempel:

- Primärvården ska vara tillgänglig. Sju dagars väntan till primärvården är alldeles för lång tid. (Fem dagars väntan är också för lång tid, särskilt om man vet att man bara behöver vänta fyra timmar på akuten). Dessutom behövs det tillgång till jourtider på kvällar och helger, så att patienter har någonstans att vända sig om akuten inte är rätt plats.

- Patienter med kroniska sjukdomar ska få hjälp att inte behöva uppsöka akuten. Ett exempel är det amerikanske sjukvårdsföretaget Kaiser Permanente. De har ett fokus på patienter med kroniska sjukdomar, och arbetar främst med att hålla sina patienter friska.

- Göran Hägglund tar ofta upp gruppen äldre som en prioriterad grupp. Ett intressant projekt som de borde titta på istället för att bestämma tidgränser håller på att starta upp i Uppsala. Ett team läkare och sjuksköterskor ska åka till de äldre för att bedöma vilken vård de behöver, istället för att de äldre ska behöva vänta på akuten. Dessutom ska det finnas en direktvårdsenhet på geriatriken där äldre kan läggas in direkt.

Självklart kan det kännas lockande att fatta kraftfulla och lättköpta beslut om vården. Kaos och långa väntetider på akuten är ett problem. Lösningen heter inte väntetidsgaranti. Däremot måste planer finnas så att akutmottagningarna kan fortsätta ge den specialiserade och högkvalitativa vården de är bra på. Och inte få överbelastning som på SÖS i Stockholm, på Sahlgrenska i Göteborg eller på Akademiska i Uppsala.

Hanne Kjöller skriver en mycket bra ledare i DN om tidsgränser på akuten kontra hur vi överhuvudtaget ska ha råd med välfärden.

Veronika Palm påstår i ett märkligt blogginlägg att man kan köpa sig förbi köerna i Stockholm, apropå köerna på akuten. Det går inte att köpa sig förbi köer på akuten.

Vi var nästan hela företaget i Almedalen och tittade och lyssnade och pratade. Pontus presenterade rapporten Vårdmatchningstjänst tillsammans med Svenskt Näringsliv och Allan Gustavsson. Här finns huvudrapporten och här finns Sanocores delrapport. Mer om det kommer.

Det var intressant att ta del av utspel och löften som gavs under veckan. Vi fokuserade särskilt på vården, naturligtvis. Effekterna av vad som kommer att hända med respektive regeringsalternativ blir allt tydligare.

De röd-gröna kom med ett utspel om vården som bygger på en mer omfattande rapport.

De tre huvudfrågorna i utspelet var, enligt DN:

• Man ska inte kunna köpa mer vård inom den offentliga vården
• Ta bort etableringsfriheten
• Stoppa försämringen av infrastrukturen av medicinsk forskning

Enligt Sveriges radio var huvudfrågan snarare förslaget på stopplag kring försäljning av universitets- och regionsjukhus. Där tas även upp stopp för etableringsfrihet eftersom ”I dag är det så att vilken aktör som helst kan dra igång en privat vårdcentral och landstingen är skyldiga att betala ut pengar till den.” Påståendet är mycket märkligt. Aktörerna kan dra igång privata vårdcentraler först efter att ha blivit godkända av landstinget. Sen får de pengar om patienter väljer dem.

Den fråga i rapporten som vi självklart är mest engagerade i, är frågan om IT i vården. Det är en ordentlig del av de röd-grönas rapport, men innehåller inte mycket nytt.

De vill både ha stora nationella satsningar på vård-IT, bland annat med ett gemensamt journalsystem, samtidigt som de inte vill låsa in sig i monopolsituationer. Därför vill de ha öppna lösningar. Strålande att tänka på aktörer utanför de stora, etablerade, men är de beredda att satsa på små, innovativa aktörer också?

Dessutom vill de satsa på personliga hälsokonton, där medborgarna ska kunna samla all information om sig själva och sin hälsa. Det är bra, som de skriver är det svårt att hålla rätt på allt vård- och hälsorelaterat man går igenom under en livstid. Tyvärr landar förslaget i att patienterna via 1177 ska kunna göra interaktiva saker, som att boka tider och förnya recept. Något som redan är verklighet i många landsting, via just 1177 och Mina vårdkontakter.

En uppdaterad nationell IT-strategi inom vården vore absolut bra, men då ska den vara uppdaterad på riktigt.

I seminariet Vårdval 2.0 – Specialistvård som hölls i förra veckan i Visby framhöll Gustav (Andersson) (c) Stockholm, att tillgängligheten har ökat markant inom ortopedi och ögonsjukvården efter införandet av vårdval i specialistvården i Stockholm. Detta är slutsatsen av en ny rapport över väntetidsläget från Hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning i Stockholms läns landsting. I dagsläget gäller vårdvalsmodellen för kataraktoperationer (gråstarrsoperation), höft- och knäplastikoperationer och för förlossningsvård i Stockholm.

Att öka just tillgängligheten var det stora målet med reformen och han pekar på att antalet vårdgivare som erbjuder kataraktoperationer har ökat från 5 till 8 (13) och det är ju givetvis glädjande för alla som väntar på en kataraktoperation.

Ingrid Lennerwald (s), regionråd i region Skåne är motståndare till den fria etableringsrätten då hon som politiker ”har ett ansvar att alla har rätt till vård, inte bara de som bor i tätbefolkade områden.” Hon berättar att man har väldigt dålig erfarenhet av detta från den förra etableringsvågen i Skåne då det öppnade massor av mottagningar i södra Skåne men ingen i norra. Dessutom tycker hon att det är fel att staten fattar beslut om vårdvals vara eller icke vara och sedan dumpar uppgiften att verkställa modellen i knäet på landstingen.

Tobias Nilsson, politisk sakkunnig till Göran Hägglund höll en låg profil och ville inte avslöja något från Toivo Heinsoos tredje och sista utredning i vårdvalsfrågan som presenteras i slutet av september. Dock försvarar han starkt beslutet att Socialdepartementet ställer upp nationella krav på vårdgivare som måste uppfyllas för att få i vårdvalsmodellerna. Detta för att skapa transparens och att alla vet vilka villkor som gäller.

Man behöver inte vara något större orakel för att gissa att Toivo kommer komma fram till att det är fördelaktigt med fritt vårdval även i specialistvården. Frågan man måste ställa sig är dock om vårdvalsmodellen verkligen inneburit att patienterna valt var de ska få sin vård. I en serie artiklar i Svenska Dagbladet under förra veckan belystes problematiken med att det inte finns nog med kapacitet för att alla ska få välja. Detta har till slut inneburit att fler personer inte har fått komma till den enhet de önskade än vad som var fallet tidigare. Och jag undrar om det verkligen är så att läkarna på vårdcentralerna runt om i Stockholm frågar sina patienter vilket sjukhus de vill att remissen ska skickas till? Det är nog snarare så att vårdvalsmodellerna fortfarande är mest en teknikalitet och ett ersättningssystem som påverkar vårdgivarna mer än patienterna, även om de är ett steg i rätt riktning mot ett riktigt val av vård från patienternas sida.

På Svenskt Näringslivs lunchseminarium Vad kan vi lära av europeisk sjukvård? presenterade Matilde Millares och Anders Morin sin rapport som blickar ut mot sjukvårdssystem och trender i Europa. Exempel på köfri vård i Belgien, det nya obligatoriska sjukvårdsförsäkringssystemet i Holland, redovisningen av kvalitetsparametrar för patienter i primärvården i England och ett exempel med en aktör med ett helhetsansvar för all sjukvård i ett område i Madrid togs upp och diskuterades sedan av en namnkunnig panel. Framförallt redovisningen av kvalitetsindikatorer i England var föremål för en intressant diskussion och inlägg från panelen.

Statsrådssekreterare Karin Johansson kom med den glädjande nyheten att socialdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen i torsdags beslutade om att sätta igång ett arbete med mer patientinriktad information i samband med vårdvalen som drar över Sverige. Göran Stiernstedt, chef för vård och omsorgsavdelningen på SKL, och Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen, talade sig varma för öppna jämförelser och för att dessa skulle riktas till patienter i större omfattning. (Socialstyrelsens Äldreguiden är ju ett exempel på detta). Eva Nilsson-Bågenholm, ordförande i Läkarförbundet, menade att det var läkarprofessionen som egentligen var de som gjort öppna jämförelser möjliga då det är enskilda specialistläkarförbund och läkare som startat de medicinska kvalitetsregister vi har idag. Alla var rörande överrens om att det var dags att göra något åt den obrutna marken vad det gäller kvalitetsuppföljningar i primärvården.

Det borde med andra ord vara en medvindssegling att få dessa aktörer att ställa sig bakom idén med OmVård.se. Vi hoppas att ni håller vad ni lovar och välkomnar oss när det är dags för lansering!

På ytterligare ett vårdvalsseminarium i Almedalen, denna gång presenterat av Pfizer, delades panelen snabbt upp i två delar. Den ena sidan, med Tobias Nilsson på Socialdepartementet (politisk sakkunnig åt Göran Hägglund), Catharina Blixen von Finecke (m) landstingsråd Skåne och Jan-Åke Simonsson (s) från Västra Götalandsregionen pratade mest systemfrågor och att man inte visste vilken modell som var bäst förrän man utvärderat dem. De försvarade också principen med stor valfrihet för de individuella regionerna/landstingen i utformningen av systemen.

På andra sidan hade man ett klart större patientfokus, där Vårdalstiftelsens vd Thorbjörn Larsson var befriande klarsynt och frågade vad man gjorde av patienten. Pfizers medicinska direktör, Johan Brun, menade att vi inte kan införa vårdvalssystem utan att ha en idé hur dessa ska följas upp ur ett medicinskt perspektiv. Dessutom borde vi väl tala om detta för patienterna, annars är det ju inte mycket till val, menade han vidare. Gör vi inte detta är chansen stor att vi sitter här om fem år igen och fortfarande tjafsar om vilken modell som är bäst. Ingemar Färm från Handikappförbunden HSO kom ändå med det mest klarsynta inlägget i debatten. ”Landstingen och regeringen frågar alltid SKL om vad de tror om nya reformer. De frågar aldrig oss. Vi företräder över 500 000 kroniskt sjuka medborgare. Är inte vårdvalet till för oss? Det kan väl inte bara vara till för administratörerna?”

Vårdvalet diskuteras flitigt i Almedalen de här dagarna.

Jörgen Månsson, vd Carema, menar på seminariet ”Vårdvalssytem i Primävård ”att det givetvis är bra med vårdvalssystem generellt men att de olika utformningarna av systemen är krävande för de företag som har verksamhet i alla landsting/regioner som inför olika modeller, däribland Carema. Enligt deras egna siffror har förorter underersatts i samtliga regioner och är något som politiker måste ta hänsyn till i utformningen av de kommande vårdvalsmodellerna.

Vidare förespråkar han en ersättning även för passiva patienter, eftersom det annars är näst intill omöjligt att starta ny verksamhet utan intäkter som måste ”tas” från andra vårdenheter. Undrar hur det skulle se ut på en annan marknad om alla nya aktörer skulle få pengar för att komma igång? Skulle nya SAAB få pengar för bilar som de inte gör? Kanske inte är så långt ifrån verkligheten ändå…

Johan Kreicberg, vd på Kreicbergs utredning och opinion, har gjort en utredning åt Vårdföretagarna kring de olika vårdvalssystemen och konstaterar att den största valfriheten bland olika aktörer (alltså inte bara antal enheter, Carema har ju exempelvis flera vårdcentraler i många landsting) finns i Stockholm och Västra Götalandsregionen, som drar igång sitt vårdval 1:a oktober i år. Skåne kommer lite sladdande efter, men Skånes regionråd Henrik Hammar (m) menar ändå att vårdvalet varit en succé i Skåne med 22 nya vårdgivare (varav 2 offentligt drivna) och ytterligare 3-4 på gång.

Roger Molin, biträdande chef på avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting menar att vi inte vet vilket ersättningssystem som är bäst förrän vi kan följa upp de medicinska resultaten, framför allt för kroniker. Detta tror han att vi kommer att se inom en ganska snar framtid och vi på OmVård.se kan inte göra annat än att hoppas att han får rätt. Sedan vore det ju kul om man talade om detta för patienterna också, men jag antar att det kommer i ett andra steg.

VGR har tittat mycket på Skåne och Halland, men betonar att man vill ha sitt eget system. De pratar också om att en medicinsk revisionsenhet, som står för uppföljning av kvaliteten, ska tillsättas. Dessa uppföljningar kommer att läggas ut på nätet. Det rör på sig, både Skåne och VG-regionen vill publicera öppet!

Pontus

På seminariet Nationella handlingsplaner eller självstyrande landsting? diskuterade Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm med Henrik Hammar (m), regionråd Region Skåne, kring de olika vårdvalsmodeller som nu införs i Sverige och om det verkligen måste vara så att varje landsting/region inför sin egen modell. Vad de egentligen kom fram till ska jag låta vara osagt men det blev i alla fall inga riktiga meningsskiljaktigheter förrän Hammar framförde att han tyckte att Socialstyrelsen skulle delas i två delar; en normerande och en uppföljande/kontrollerande, på samma sätt som hänt för skolväsendet. Detta tyckte inte Holm var någon bra idé.

Desto intressantare för OmVård.se var att Hans-Erik Holm sa att ”alla initiativ som möjliggör en större valfrihet för patienterna är bra”. Vi hoppas ju att Lars-Erik verkligen står för sina ord och inser vad OmVård.se kommer att göra för valfriheten för vårdkonsumenterna.

Henrik Hammar menade att det var landstingens/regionernas skyldighet att få ner öppna jämförelser av vårdens kvalitet på individuell kliniknivå. Detta har man redan gjort och visat musklerna då man förra året avslutade ett uppdrag för en vårdgivare som inte hade tillräckligt bra resultat i Öppna Jämförelser. Återstår att se om Region Skåne inser potentialen av att också informera sina medborgare om skillnader i vårdens kvalitet. Vid ett efterföljande samtal berättade Hammar att han är säker på att fler landsting kommer att publicera resultatet på sina patientenkäter öppet på nätet som Stockholm och Östergötland redan gör. Detta ser vi på OmVård.se fram emot!