Diskussionen om mammografiscreening blossar upp då och då, där värdet av screeningen ställs mot risken för falska positiva besked, rädsla och överbehandling. Nu har holländska forskare, som senaste i en lång rad av forskare, visat att mammografiscreening räddar liv.
Forskarna granskade 755 kvinnor som dött av bröstcancer och matchade dessa med knappt 4000 kontrollkvinnor. I de grupper som inte hade genomgått screening var det fler som hade dött av bröstcancer. Det var också betydligt vanligare med tumörer i fas IV, vilken är den allvarligaste nivån.
För de kvinnor som genomgått minst tre mammografiundersökningar innan sin diagnos var risken att avlida av bröstcancer halverad. Ännu bättre var det för kvinnor mellan 70-75 år, där risken minskade med 84%.
Därför är det extra glädjande att läsa att Stockholms läns landsting har bestämt att slopa avgiften för mammografiundersökningar i screeningprogrammet. För närvarande hoppar var tredje kvinna över undersökningen, vilket SLL vill ändra. De kommer också att höja den övre åldersgränsen, från 69 år till 74 år.
Troligen kommer förändringarna i screeningprogrammet att spara pengar för landstinget, eftersom det är bättre att upptäcka och behandla cancer innan det har gått för långt. Men det väger ändå oändligt lätt jämfört med att förändringarna kommer att kunna rädda liv.
Läs mer i DN om SLL:s satsning och hos SVT och HeathImaging om den holländska studien
Tur att utvecklingen även går framåt inom området
Det borde i så fall avra dags att även män får rätten till förebyggande undersökningar gällande prostatacancer. Det är en vanligare sjukdom, dödligare och med större biverkningar. Tyvärr ligger forskningen där långt efter, den får smulor av resurser i jämförelse med bröstcancer. Här kan vi verkligen prata diskriminering. Förmodligen är det lättare att köra över män i dessa frågor.
Hej Leif,
Jag tycker inte att man bör ställa mammografiscreeningen mot screening för prostatacancer, och villkora det ena med det andra. Skälet till att det ännu inte finns ett screeningprogram för prostatacancer är, som jag har förstått det, att det blir för stor andel falska positiva svar och en stor överbehandling av ofarliga cancrar. Socialstyrelsen har däremot bestämt att alla män som önskar det ska få göra PSA-prov, men bli varnade för riskerna med just falska positiva svar. Det är för övrigt så mammografiscreening-motståndarna tycker att det borde funka med mammografin också, eftersom det också där sker överbehandling och falska positiva testresultat.
Det är lite svårt att hitta siffror på fördelning av forskningsanslag. Jag hittade cancerfondens årsrapport. De står för en stor del av pengarna i cancerforskningen. 2010 fick bröstcancerforskningen 50,8 miljoner kronor, och prostatacancerforskningen 26,6 miljoner kronor. Hälften alltså, inte smulor.
Det finns väl olika teorier varför bröstcancer får så påtagligt mycket mer uppmärksamhet och samlar in så mycket pengar till forskning. Ett effektivt lobbyarbete under en mycket lång tid är en sak. Sjukdomen drabbar en yngre målgrupp, kvinnor som är yrkesverksamma och mammor (även om de står för en rätt liten procent av samtliga fall). Framför allt pratar man oerhört mycket mer öppet om bröstcancer än om prostatacancer. Jag känner till många fler fall av bröstcancer än av prostatacancer bland släkt och vänner. Eftersom prostatacancer är vanligare tror jag inte att det speglar verkligheten. Däremot tror jag att det har varit mycket tabubelagt för män att prata prostata.
Därför tror jag att det är oerhört värdefullt med till exempel mustaschkampen och med män som går ut i media och berättar om sin sjukdom och behandlingen, precis som kvinnor har pratat bröstcancer i alla år. Jag tror att allt fler kommer att vilja bidra till forskning och forska ju mer sjukdomen kommer upp på bordet.
Med vänliga hälsningar
Kerstin