Nu har vi genomfört den hittills största omdesignen av OmVård.se. För att underlätta för våra besökare och få plats med mer relevant information har vi gjort förändringar i både utseende och innehåll på OmVård.se. Här är några exempel på vad som har förändrats.

Vårdenheternas sidor

På varje sjukhus, vårdcentral eller klinik finns det tre typer av information. Vi har allmän information, som adresser, kartor, telefonnummer och öppettider. Det finns också statistik från kvalitetsregister, patientenkäter och andra mätningar. Slutligen har OmVårds besökare möjlighet att lämna omdömen om vårdenheterna.  För att göra det lättare för våra användare att navigera bland innehållet har vårdenheterna fått ett nytt utseende, där användaren lätt kan bläddra mellan de olika typerna av information.

Nytt utseende på OmVårds enheter

Öppettider och kompetenser

Med det nya utseendet har vi också fått möjlighet att lägga upp öppettider och kompetenser för vårdcentralerna. Informationen bygger på att vårdcentralerna själva matar in sina uppgifter till HSA-katalogen. Vi hoppas att allt fler vårdcentraler ser till att hålla sina uppgifter aktuella.

Vintergatans vårdcentral har lagt upp kompetenser

Patientenkät för sjukhusen

Nu kan man se vad patienter tycker om sjukhusens kliniker. Det går också att jämföra kliniker av samma slag. Här kan du till exempel välja bland avdelningarna på Norrlands Universitetssjukhus. Eftersom patientenkäten är nedbruten på kliniker/specialistområden går det att jämföra på en detaljerad nivå. Det går till exempel att titta på hur patienterna har upplevt delaktigheten i cancervården i öppenvården Umeå jämfört med de tre närmaste sjukhusen.

Delaktighet i cancersjukvården

Resultatet från den svenska två-länsstudien visar helt klart att mammografiscreening minskar dödlighet i bröstcancer. Studien har pågått i närmare trettio år med fler än 130 000 deltagande kvinnor. Resultatet visar att de kvinnor som erbjöds mammografi hade 30 procents lägre risk att dö av bröstcancer.

”Det här lägger sista kortet på bordet, det finns ingen tvekan. Beslutet om landsomfattande undersökning var mycket, mycket bra” säger László Tabár till Sveriges Radio. Han är professor i radiologi vid Uppsala Universitet och har arbetat med studien i närmare trettio år.

Trots att rapporten tydligt visar att mammografiscreening räddar liv kommer nog protesterna mot screeningprogrammet att fortsätta. Danska Cochrane-institutet hör till de som invänder mot värdet av screening. Att en del kvinnor får falska cancerbesked och därmed skräms upp och behandlas i onödan är alldeles för dåligt för att uppväga fördelarna med att några andra kvinnor får behandling i tid och genom det större chans att överleva.

I sammanhanget är det intressant med den jättelika Karma-studien som vi tidigare skrivit om. Kanske kan mammografiscreening i kombination med större kunskap om riskfaktorer ge bättre träffsäkerhet i vilka som ska få behandling.

Dessutom borde de två studierna inspirera en diskussion om screening och riskfaktorer för de två andra vanliga cancerformerna, prostatacancer och kolorektalcancer.

Läs om screeningstudien i DN, Sveriges Radio, SvD och mer utförligt i HealthImaging.com

Sverige har ett rykte om sig att ha långa väntetider i vården. ”Sverige har till och med längre väntetider än Albanien” upprepas ofta. Nu har SKL bestämt sig för att vederlägga Sveriges dåliga rykte med hjälp av en internationell jämförelse och en debattartikel i DN. Så vitt det går att avgöra är resultatet en åsikt snarare än fakta.

De har låtit genomföra en internationell väntetidsjämförelse av sammanlagt 23 länder. Flera av dessa länder följer inte upp väntetiderna. De uppföljningar som finns är helt olika. Väntetid definieras olika och utgår från olika delar av vårdkedjan. I vissa av länderna måste patienten ha en remiss från en allmänläkare, i andra kan patienten gå direkt till specialistläkare. Väntetiden påverkas också av hur stor andel av befolkningen som har tillgång till vård.

Trots alla dessa undantag och olikheter ger sig rapportförfattarna på en jämförelse. Deras slutsats är väntat nog att Sverige trots allt har en hyfsad tillgänglighet i vården. I sin debattartikel lyfter SKL dessutom fram de glädjande resultaten av de senaste årens väntetidsmätningar. Tack vare kömiljarden är Sverige inte längre dåliga på att ta emot patienter i tid, myser de.

Väntetiderna i vården har förkortats, på gott och på ont. Det är också viktigt att ifrågasätta sanningar som kanske inte längre har grund, som att Sverige har orimligt långa väntetider. SKL är en intresseorganisation som naturligtvis vill förmedla en positiv bild av den offentliga vården.

För att det ska bli trovärdigt måste SKL börja ifrågasätta sin egen grunddata. Bara den senaste veckan har två personer hört av sig till OmVård och berättat att de vid kontakt med sjukhusen fått veta att väntetiderna till operation eller besök är många månader. Tittar man i den nationella väntetidsdatabasen har sjukhusen angett väntetider på några veckor. Det här gällde olika sjukhus, och helt olika ingrepp. Andra sätt att korta köerna är att sätta upp tuffa gränser för vilka som har rätt till vård. Olika landsting har till exempel olika BMI-gränser för när patienten har rätt till överviktsoperation. Höga gränser ger korta köer, oavsett om gränserna är rimliga eller inte.

Istället för att jobba på att förbättra bilden av den svenska vården borde SKL fokusera på att faktiskt förbättra vården.

Sveriges Radio har gjort en rundringning bland olegitimerade terapeuter av olika slag. Hälften av de tillfrågade kunde tänka sig att ta emot en ung kvinna med självmordstankar. En av ”terapeuterna” arbetar med metoder att ta tillbaka klienten till tidigare liv, hos en annan får klienten lova ”att inte göra något dumt”, alltså begå självmord.

Depression är en allvarlig sjukdom, för obehandlade är dödligheten är mycket stor. Även vid behandling finns en överdödlighet. Att vem som helst får kalla sig terapeut eller coach, och utföra vilken ”behandling” som helst vid en så allvarliga sjukdomen är ett problem. Precis som vid cancer eller andra svåra sjukdomar bör endast kunnig personal behandla och vårda. De behandlingar som används ska vara evidensbaserade. Om de så kallade terapeuternas klienter uttrycker självmordstankar eller visar symptom på depression måste terapeuterna inse sina begränsningar och hänvisa klienten till den legitimerad personal som har utbildning att ta hand om sjukdomen.

Och där dyker ett stort problem upp. Vart ska den sjuke vända sig? Många får hjälp inom psykiatrin, men väntetiderna är ofta långa. Det är relativt lätt att få läkemedel, men alla svarar inte på medicinsk behandling. Det behövs ofta också annan behandling än enbart läkemedel. Precis som man vid cancer ofta provar kombinationer av kirurgi, cellgifter och strålning kan deprimerade behöva kombinationsbehandlingar.

Precis som Sanna Rayman tar upp i SvD idag, och som Gunilla Wahlén från Riksförbundet för suicid prevention och efterlevandes stöd tagit upp flera gånger, behöver psykiatrin ha utrymme för de som drabbas av svåra sjukdomar. Om det inte går att få rätt hjälp inom vården kommer människor att fortsätta att vända sig till terapeuter av olika slag, oavsett om dessa har kompetens och legitimation eller inte.

Här finns Sveriges Radios artiklar och klipp från granskningen: SR1, SR2, SR3.

GT skriver om granskningen.

Patienter som blir sjuka av att vårdas på sjukhus är ett stort problem. Förutom lidande för den enskilda personen innebär det förlängda vårdtider. Våren 2008 fick mer än var tionde inlagd patient en infektion. SKL och landstingen bestämde att fram till 2009 skulle andelen vårdrelaterade infektioner halveras. Det målet är ännu långt borta

Bilden föreställer andelen vårdrelaterade infektioner, från den första mätningen 2008 till den aktuella. Det breda röda strecket är den oacceptabla nivå från den första mätningen. Det gröna strecket är målet som sattes upp 2008, och som skulle uppnås senast 2009. Det blå strecket är riksgenomsnittet. De tunna linjerna är landstingen.

Som bilden visar har målet ännu inte nåtts. Så vitt man kan se är det långt kvar. Trenden är svagt positiv, men de enskilda landstingen svajar upp och ner. Gotland hör till landstingen med störst rörelser. De gick från att ha bäst resultat hösten 2009 till att ha sämst hösten 2010. Det är inte så förvånande, eftersom Gotland är en mycket liten enhet, så resultatet mäts på ett fåtal patienter.

Hösten 2009 uppmättes det hittills bästa resultatet. Det var också då den nya influensan spred sig över världen, och alla fick ständiga påminnelser om vikten av hygien. Kanske fick det genomslag även i vårdens inställning till hygien, handdesinfektion och att skydda patienterna.

Resultaten försämrades mellan hösten 2009 och våren 2010. Sedan dess har det varit en svag förbättring vid varje mätning. Det framhåller landstingen och SKL gärna. Annars har de gått över från att prata om personalens kännedom om vårdhygien snarare än om de faktiska infektionsmätningarna. Det är synd. Fokus måste ligga på hur som faktiskt blir smittade. Särskilt i en värld där antibiotikaresistensen sprids allt snabbare.

Sveriges Radio och Dagens Medicin hakar på nyheten om personalens hygienkunskaper. Sveriges Radio berättar bland annat om Södermanlands dåliga resultat.  Läkartidningen håller sig till att prata om den faktiska andelen vårdrelaterade infektioner. Läs också smittskyddsläkaren om varför enkelrum inte är en bra idé i vården.

Det är dags att ifrågasätta antroposofiska Vidarklinikens offentliga finansiering. Barnläkaren Mats Reimer skriver i en debattartikel i DN om Vidarklinikens råd om mässling. Där får man bland annat veta att mässling är bra för barnets kroppsliga och själsliga utveckling. De tipsar också om att det sjuka barnets hud bör skrubbas med en borste för att utslagen ska sprida sig över hela kroppen – något som helt saknar stöd och som Mats Reimer liknar vid barnmisshandel.

Vidarkliniken varken avråder eller rekommenderar vaccin rent ut i sina råd. Istället beskriver de vilka skäl föräldrar brukar ha för att inte vaccinera sina barn. Att det är faktafel som ligger till grund för föräldrarnas ståndpunkt får passera utan kommentar.

Jackie Swartz, läkare på Vidarkliniken och ansvarig för skriften, säger till Sveriges Radio:

”– Att vaccinera, eller inte vaccinera mot mässling är alltid föräldrarnas beslut, säger han. Det är upp till varje förälder att själva inhämta information på Vidarkliniken eller Smittskyddsinstitutet eller var det nu kan vara, säger han.”

Själv verkar han vara mot vaccin. I annat Jackie Swartz skriver återkommer han till att mässling är en möjlighet för barnen att genomgå en kroppslig och själslig mognadsprocess. Rätt behandlad sägs mässlingen vara rätt ofarlig.

Det otäcka är att mässling absolut inte är ofarlig för alla som drabbas. Ett av tusen sjuka barn kommer att drabbas av en allvarlig hjärninflammation med risk för komplikationer eller död. Barn som inte kan vaccineras på grund av till exempel sjukdom är beroende av den allmänna vaccinationsgraden. Samma sak gäller de barn som är för små för att hunnit få vaccin. Mats Reimer påpekar att många barn och deras föräldrar nog gärna avstår från ”möjligheten att utvecklas”.

Är det rimligt att Antroposoferna får pengar från landstingen om de tycker att sjukdom är nödvändig för andlig utveckling? Den offentligt finansierade sjukvården borde väl fokusera på att bota och lindra, inte att uppmuntra sjukdomars spridning och skrubba febersjuka barn med en borste?

En mer utförlig version av Mats Reimers debattartikel. Susanna Rayman instämmer. SBU kommenterar. Philip Wildenstam bloggar. Vidarkliniken dementerar.  Här finns Vidarklinikens råd om vård och behandling av mässling. Länken är borta från deras webbplats. Här kan ni hitta Roald Dahls text om hur hans äldsta dotter gick bort i mässling. Även LT skriver om Vidarkliniken. Vidarkliniken har nu svarat på kritiken. Mats Reimer och Alicia Hamberg beskriver på vilket sätt antroposofin ligger till grund för mässlingsråden.

Idag rapporterar SVT att hittills i år har dubbelt så många insjuknat i mässling som under hela förra året.

60 minutes i Australien om mässlingsvaccinet.