Strokeberedskapen ser mycket olika ut på sjukhusen. Dagens Medicin har granskat den ofta alldeles för långa tid som förflyter från det att strokedrabbade kommer in till sjukhusen tills dess att trombolysbehandling sätts in. För att rädda liv och undvika framtida funktionshinder måste patienten få behandlingen inom tre timmar från stroken, vilket gör att varje minut är dyrbar på sjukhuset.

Det är bra att Dagens Medicin tar upp skillnaderna mellan sjukhusen. Vården vid hjärtinfarkt förbättrades kraftigt när skillnaderna i landet uppmärksammades i media. Kanske det här på samma sätt kan vara en väckarklocka för till exempel Blekingesjukhuset i Karlskrona där det tar skrämmande 85 minuter i mediantid från det att patienten kommer in till sjukhuset tills behandlingen sätts in.

Dessutom används trombolysbehandling inte jämnt över landet. Användningen av behandlingen ökar, men skulle behöva öka i ännu mer.

Tyvärr kommer många in för sent till sjukhuset för att alls komma i fråga för behandlingen. Det är en av de främsta orsakerna till att bara ungefär 8 % av de 11 000 som hade kunnat få behandlingen får den. För att förbättra prognoserna för de som drabbas är det viktigt att hela kedjan fungerar. Omgivningen måste känna igen symptom på stroke, det måste finnas en fungerande ambulansverksamhet som snabbt kan ta de drabbade till sjukhus, sjukhusen måste ha fungerande rutiner för vad som ska göras när patienten kommer in.

Ett steg måste därför vara att öka medvetenheten om hur stroke yttrar sig och varför det är så viktigt att komma i tid till vården. Se därför till att lära dig AKUT – här illustrerad av Hjärt- Lungfonden:

Klicka på bilden för att se den i ett större format.

Läs i Läkartidningen om spridningen av trombolys.

Dagens Medicins granskning finns bara i papperstidningen, men här kan du läsa ledaren.

DN:s ledare i dag handlar om att välja bort och prioritera i vården. Vården får inte bli för kundstyrd, där patienten exakt kan bestämma när, var och hur de ska få vård. En patient som förväntar sig vård för enkla åkommor på udda tider bör betala för det själv, tycker de.

Det är ett självklart resonemang. Det går inte att ha en nattöppen akutmottagning dimensionerad för varje hosta, urinvägsinfektion eller eksem som människor kan lida av under natten. Har man haft problemet ett tag går det ofta att vänta tills vårdcentralen öppnar.

Bloggaren (S)ebastians tankar visar varför det ändå är så viktigt med tydlighet. Han skriver: ”Vad är en enkel åkomma? Är det när din gammelmormor på 95 år fallit illa? Är det när din son/dotter på 7 år drabbats av svåra andningssvårigheter på grund av en oupptäckt allergi? Är det när du själv drabbats av svåra buksmärtor trots att du aldrig tidigare haft det minsta problem med den delen av din kropp?” Det tål uppenbarligen att upprepas att akuta åkommor faktiskt hör hemma på akutmottagningarna.

För att de olika vårdnivåerna ska fungera måste det dock vara god tillgänglighet i primärvården. Vårdgarantin ger en rätt att träffa läkare inom sju dagar från det att man har fått tag på vården och de har godkänt din rätt till ett läkarbesök. Om du inte lyckas förklara i telefon varför du behöver träffa läkare kan det ta ännu längre tid. Om trösklarna är för höga till primärvården kommer akuten att vara ett lockande alternativ.

Därför är det nog dags att se över vad som är acceptabla väntetider i primärvården. Det är också läge att granska hur bra vårdcentralerna egentligen är på att leva upp till sin utlovade tillgänglighet.

Den här veckan är bloggkärleksveckan som dragits igång av Nakna sanningen. Då passar det ju alldeles perfekt att rekommendera ett gäng fina och intressanta bloggar som vi följer.

Cancerrehabilitering vill stärka just cancerrehabiliteringen i region Halland.

Ung Cancer får man följa på twitter och facebook. Gör det!

Spiggbloggen som också handlar om cancerrehabilitering.

George Schottl och Vimmelmamman, två stora bloggar som bloggar om livet med cancer respektive efter cancern, och om sina fina familjer.

Medicinbloggen skriver om medicinnyheter, och fångar upp mycket av det som händer i vårdvärlden.

MedTechbloggen har fokus på allt som händer inom området medicinteknik.

Anne Brynolf bloggar på Läkartidningen. Alltid intressant!

Uppdrag Bangladesh var en projektblogg, en del av RFSU:s kampanj Unite for Women – stoppa mödradödligheten. Avslutad, men intressant att läsa.

Patienten borde kunna få en notifikation om någon går in i dess journal, på samma sätt som man idag kan få ett sms om någon begär en kreditupplysning på en. Det skulle lösa en del av problemen med integritet och sammanhållna journalsystem.

Hanne Kjöller varnade i veckan för att människor kan dra sig för att besöka vården om uppgifterna från besöket blir för tillgängliga. Det är sant, men inte ett nytt problem. Journalen var inte säker när den var på papper, eller innan man började koppla ihop journalsystem. Fördelen med ett datoriserat journalsystem är att det går att kontrollera vem som har varit inne på journalen och det går att begränsa vem som har behörighet till journalen. Det hänger på att de som utvecklar och de som använder journalen tar frågan på allvar.

Vid en genomgång av Dagens Medicins artiklar om journalintrång visar det sig att det för det mesta rör sig om läkare och sjuksköterskor som går in i bekantas journaler. Kränkande och korkat, men eftersom alla besök i en journal loggas har det varit möjligt att avslöja dem. Många skulle nog dra sig ännu mer från intrång om de visste att patienten får information om att de varit och rotat i deras journal.

En annan fråga som tas upp är problemet med att uppgifter kommer att finnas kvar genom livet. Tyvärr är det ju så, vare sig man vill eller inte. De sjukdomar och kriser man går igenom i livet går inte att göra ogjorda. Vården måste vara professionell och behandla patienterna med respekt och öppenhet. Att försöka radera sin sjukdomshistoria kan vara problematiskt, eftersom det kan spela roll även för det som händer i framtiden.

Sammanhållna journalsystem har stor potential. Det kan underlätta stort för både patient och vårdpersonal. Förutsättningen är att riskerna hanteras på ett genomtänkt sätt och att patienten har möjlighet att ha koll på sin journal.

Här finns Dagens Medicin-artiklar om journalintrång. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Kommentar från läkarförbundet om sammanhållna journalsystem

Artikel i DN om riskerna med att inte ha ett sammanhängande journalsystem.

Svara också på Ineras enkät om sammanhållna journaler på nätet. Eftersom det är de som leder det nationella initiativet är det viktigt att de får höra din åsikt.

Många företag köper sjukvårdsförsäkringar åt sina anställda eftersom ”de inte har råd att vara sjuka”. Med de begränsningar som de flesta sjukvårdsförsäkringar har köper man ofta en falsk trygghet. Många vanliga sjukdomar är undantagna från försäkringarna.

Det är dyrt för företag när anställda blir sjuka. För ett litet företag kan en sjukdom vid fel tillfälle vara skillnaden mellan att klara sig och gå i konkurs. Därför borde företag som väljer försäkringslösningen ställa mycket större krav på vad de ska få ut av den.

Flera vanliga orsaker till sjukfrånvaro omfattas inte av sjukvårdsförsäkringarna. Det gäller sjukdomar som debuterade innan försäkringen tecknades (alltså ofta kroniska sjukdomar) eller beroende och missbruk. Några försäkringar ersätter inte för vård vid utbrändhet, trötthetssyndrom eller psykisk ohälsa om de debuterar inom två år från försäkringen tecknades. Sjukdomar och skador som kräver akut vård brukar också vara undantagna.

Andra sjukdomar, som vinterkräksjuka och influensa, hjälps ju inte särskilt mycket av läkarbesök. Det handlar om att stanna hemma och vänta ut sjukdomen.

Det finns många skäl att vilja ta hand om sina anställda. Att hitta anställda med rätt kompetens måste få först i urvalet. Därför är det olyckligt att företagen lägger pengar på försäkringar som inte hjälper till med de verkliga problem en anställd och dess arbetsgivare kan ställas inför.

City skriver om privata sjukvårdsförsäkringar.

Uppdatering 25/5: Idag skriver DN också om sjukvårdsförsäkringar. 1, 2

Kömiljarden är en bonus till de landsting som kortat väntetiden till nybesök och operation. Däremot belönas varken återbesök efter operationen eller regelbunden uppföljning av patienter med kroniska sjukdomar. För att visualisera vad som händer har vi tagit fram Kösystemet – där man själv kan prova vad som händer om man prioriterar operationer framför återbesök.

Kösystemet ligger på vår företagswebb, i bildsekvensen högst upp på sidan. Antingen kan man vänta på att Kösystemet kommer upp eller klicka på högerpilen bredvid bilden.

Man får följa patienten från granskningen av remiss tills de har tagit sig igenom vårdkedjan. För att förenkla uppvisningen är det bara patienter med ett enkelt flöde med, de som kommer på nybesök, opereras och sen går på återbesök. I verkligheten tillkommer naturligtvis alla de patienter som inte opereras men behöver en regelbunden läkarkontakt eller de patienter som behöver opereras ytterligare en gång. Trots det märks det snabbt att sjukhusen måste balansera sina flöden. Det går inte att satsa på två av åtgärderna och glömma den tredje.

Läs om väntetider hos DN.

Karma-studien är ett fantastiskt stort projekt. Målet är att identifiera vilka kvinnor som har förhöjd risk för bröstcancer, så att sjukdomen kan förebyggas så att den aldrig bryter ut. Studien ska omfatta 100 000 kvinnor.

Inom fem år hoppas forskarna att de ska kunna identifiera högriskpersoner. Studien tittar på många faktorer, som ärftlighet, längd, vikt, livsstil, barnafödsel, amning, p-piller, täthet i bröstvävnaden och ålder. Från all denna information vill de sålla ut de kvinnor som kan behöva få förebyggande behandling, och de som kan känna sig rätt lugna med att de inte kommer att få bröstcancer någonsin.

Om studien kan leverera kommer förhoppningsvis färre kvinnor få bröstcancer överhuvud taget. Kanske kommer också färre få falska positiva cancerbesked och behandlas i onödan. Även inom prostatacancer-forskningen kommer framsteg. PSA-testet som finns idag är ganska klumpigt. Rätt många får behandling i onödan. Nu har två Uppsala-forskare lyckats utveckla ett blodprov som verkar kunna ge en säkrare diagnos. En större studie väntar, men kanske kommer det nya testet kunna börja användas inom fem-tio år.

Karma-studien bekostas främst av Märit och Hans Rausing, vilket har varit en förutsättning för att den ska gå att genomföra. Det som behövs nu är att 100 000 kvinnor faktiskt deltar i studien. Ytterligare en förutsättning för resultatet är cancerregistret och dödsorsaksregistret. Där registreras alla cancerfall respektive alla avlidnas dödsorsak. Eftersom vi har dessa register går det att genomföra den här typen av storskalig forskning.

Om diagnosticeringen av både prostata- och bröstcancer blir säkrare kanske debatten för och emot cancerscreening kan få ett slut till slut.

Läs mer om Karma-projektet: Sydsvenskan, SvD, Karmastudiens webbplats, DN

Läs mer om prostatacancer-forskningen: Sveriges Radio, DN

Och ett av många inlägg om bröstcancerscreening: Dagens Medicin

Vården ser olika ut för olika grupper. Högutbildade går oftare till läkare än fattiga och lågutbildade. Högutbildade får dessutom oftare nyare läkemedel och behandlingar än lågutbildade. Vilken behandling man får för cancer beror på vilket landsting man bor i. Därför blir det bara viktigare och viktigare att information om vården finns tillgänglig för alla på ett sätt som går att förstå.

DN skriver om olikheter i vården under temat vården och vi. De berättar också om den enorma utveckling som har skett inom vården under de senaste trettio åren. Sjukdomar som folk tidigare dog av är nu behandlingsbara. Höftproteser och gråstarrsoperationer hjälper till exempel många som för 30 år sedan skulle ha svåra funktionshinder. Även cancervården har gjort stora framsteg.

Förbättringarna är inte fördelade jämnt över landet eller mellan olika grupper. De som kan tala för sig själva, som kan hitta information och som kan ställa krav har större chans att få rätt, bra eller dyr vård. Olika landsting erbjuder olika behandlingar. Vänsterpartiet vill ha en riksdagsdebatt om ojämlikheterna i svensk vård. Lars Ohly kräver ett slut.

Människors utgångsläge är olika. En del har större möjlighet att informera sig eller har ett kontaktnät inom vården som de kan utnyttja. Lösningen får inte bli att höja tröskeln till vården för att stänga ute de som idag har lätt att få vård. Det kommer troligen bara drabba de som idag har det svårt. Snarare måste tröskeln sänkas, det måste bli ännu lättare att komma i kontakt med vården. Det måste också bli ännu lättare att få information om vården, om vilka rättigheter man har och vilka behandlingar som finns. OmVård.se är en pusselbit, som vi hoppas att många kan dra nytta av.

Kliniska cancerstudier, en webbplats där cancerpatienter och deras läkare kan hitta pågående och kommande cancerstudier att eventuellt få delta i, är en annan viktig resurs för att fördela kunskapen till flera. Webbplatsen är initierad av Georg Schottl, som på många sätt kämpar för att föra ut information om cancer och forskningsbaserade behandlingar. Även 1177.se och Vårdguiden jobbar hårt för att göra kunskap tillgänglig. Sjukvård är ett svårt område. Strävan måste vara att göra den lättare och tillgängligare.

Information om brister i vården behöver bli tillgänglig för allmänheten. En del protesterar och säger att det skulle skada patienternas förtroende för vården. Bättre vore det om patienter faktiskt ifrågasatte mer. Socialstyrelsen har bland annat visat att osäkra bedömningar på akutmottagningar medfört att patienter fått vänta för länge för vård, något som kan ge upphov till skador.

Via Patientförsäkringen kan patienter få ersättningar om de drabbas av skador i den offentligt finansierade vården. Mängden ansökningar om ersättning och utbetalningar ger en viss inblick i hur många misstag och fel sjukhusen gör. Nu finns det möjlighet att djupdyka i datat på Patientförsäkringens webb.

För ett flertal behandlingar går det att se vilka sjukhus som har fått flest ansökningar om ersättning och flest godkända ersättningar, både i absoluta tal och i procent av antalet behandlingar. Det går till exempel att se att Sundsvalls sjukhus fick flest anmälningar och ersättningar inom kirurgi 2009. S:t Görans sjukhus fick lägst andel anmälningar och ersättningar.

Det är mycket bra att patientförsäkringen lagt ut informationen. Det kan vara värdefullt att veta om sjukhuset man ska besöka har många eller få anmälningar och ersättningar. Sidan är också mycket avancerad. Användaren har möjlighet att ställa in exakt allt på sidan. Du kan bestämma vilka enheter som ska rödmarkeras, du kan jämföra i alla längder och bredder. Du kan titta på korrelationer och staplar och allt annat tänkbart.

Tyvärr är sidan inte alls lättanvänd. Det finns ett 39-sidigt dokument på engelska hur man använder tjänsten. Det saknas helt hjälp att förstå vad man ser eller få en känsla för rimligheten i antalet anmälningar och ersättningar. Borde ett sjukhus ha noll anmälningar? Eller tyder det bara på att patienterna inte får tillräckligt med information om hur man anmäler? Var går gränsen för att man egentligen borde undvika sjukhuset?

För vården är absolut inte perfekt. Det visar Socialstyrelsens tillsynsrapport för 2010. Förutom de osäkra systemen för bedömningar på akutmottagningarna  berättar de att det blir allt fler lex Maria-anmälningar, kroniska överbeläggningar och patienter som slussas runt i kedjan. Begreppet NAP, Någon annans patient, blir vanligare.

Problem och brister behöver vara öppna. Patienter ska ha förtroende för vården, men bara om vården förtjänar det förtroendet.

Sveriges Radio skriver om Socialstyrelsens tillsynsrapport.