Det är fullkomligt livsfarligt att röka, både för rökarna och för deras omgivning. Det är bra om rökningen minskar eller kanske till och med försvinner helt. Lösningen är dock inte att ”skydda” vuxna människor från att fatta dåliga beslut om sin hälsa.

Hälften av alla som röker regelbundet kommer att dö i rökrelaterade sjukdomar. Sjukdomarna som drabbar rökare är ofta dödliga eller kroniska. Det finns också kortsiktigare följder, som att rökare luktar illa, får sämre kondition, gråare hy, sämre luktsinne, kallare fingrar och annat elände. Rökning är starkt beroendeframkallande. Det är svårt att sluta.

Trots allt detta röks det. Femton procent av Sveriges befolkning röker regelbundet. Bland unga är det fler som röker nu än för några år sen. Det är dåligt för dem och dåligt för samhället.

Amelia Adamo, Alexandra Charles och flera andra starka och inflytelserika kvinnor har i samband med det skrivit en debattartikel i SvD. De vill också ”skydda kvinnor, barn och ungdomar” mot det hälsohot ”tobaksindustrins aggressiva marknadsföring” utgör. Linda Skugge uppmanar prinsessan Madeleine i en debattartikel på SVT.se att lägga ner sin rökning eller hålla den bakom stängda dörrar, för de unga kvinnornas skull. Båda artiklarna har märkliga utgångspunkter.

Artiklarna är skrivna av starka, självständiga och kloka kvinnor. De borde fundera över hur de har fattat sina beslut. Det är knappats för att de har ”skyddats” från farligheter. Snarare har de tolkat den information de har haft tillgång till och agerat utifrån. Och ibland har de säkert fattat beslut helt utan att vara kloka och förnuftiga, och kanske gjort sånt som inte alls har varit bra för dem. Ändå har de inte förtroende för andra kvinnors förmåga att fatta kloka beslut.

Det är extra märkligt att de pekar ut kvinnor som i särskilt behov av skydd. Rökning är vanligare bland män än kvinnor. Kvinnor är generellt bättre på att ta hand om sin hälsa än män. De är mer aktiva i att söka information om hälsa och sjukdomar. De är bättre på att söka vård när de mår dåligt. De flesta kvinnor tar helt enkelt bättre hand om sig själva än män. Ändå ska de skyddas.

Det finns bra åtgärder för att minska rökandet. Tydlig information om vad som händer kroppen när man röker, till exempel bilder på cigarettpaket kan vara en sak. Dold försäljning av tobaksprodukter skulle kunna vara en annan. Men formulera anti-rökstrategierna annorlunda nästa gång. Inget mer skyddande av ”kvinnor och barn” tack.

Förresten, rökare löper följande risker jämfört med icke-rökare:

• 15 gånger större risk att få lungcancer
• tio gånger större risk att få matstrupscancer
• tio gånger större risk att få kronisk lungsjukdom, KOL
• fem gånger större risk att få hjärtinfarkt om man är under 50 år
• tre gånger större risk att få hjärtinfarkt om man är äldre än 50 år
• tre gånger större risk att få urinblåsecancer
• tre gånger större risk att få slaganfall, stroke
• tre till fyra gånger större risk att få tandlossning
• tre gånger större risk för åldersblindhet, så kallad makuladegeneration.

(Siffrorna gäller om man röker ett paket cigaretter om dagen och drar halsbloss. Källa 1177.se)

SKL och Socialstyrelsen är glada som vanligt för årets Öppna Jämförelser. I rapporten går det att se hur bra vården är i år och jämföra med tidigare år, och som vanligt är det mycket som förbättrats. Bland annat är det fler överlever hjärtinfarkt och färre får antibiotika.

Både SKL och Socialstyrelsen lyfter fram att det är tack vare de Öppna Jämförelserna som förbättringarna har skett. Om nu de Öppna Jämförelserna är så oerhört viktiga och ger sådana effekter – är det inte dags att göra resultaten ännu mer tillgängliga? Nu finns de gömda i en flera hundra sidor tjock bok. Boken består till stor del består av färglagda rutnät, där du kan se om ditt sjukhus är bättre eller sämre än andra sjukhus.

OmVård.se visar upp en del av jämförelserna. Vi fyller på med mer materialet i den takt vi hinner, men vi kan inte visa upp allt. Förhoppningsvis använder både vårdpersonal och patienter sig av oss för att på ett enklare sätt kunna jämföra resultat. För vårdpersonal är OmVård.se bara ett första steg. De behöver kunna borra sig ner i materialet. Det är svårt att förstå hur de kan acceptera att få sina resultat en gång om året i en tjock bok.

Nu är det hög tid att ta nästa steg med de Öppna Jämförelserna. De leder uppenbarligen till förbättringar, varför då inte göra dem tillgängliga på ett rimligt sätt?

Läs vad SR och Dagens Medicin har skrivit. Här finns Socialstyrelsens pressmeddelande och rapporten.

Christina Hedlund i Skåne skadades så allvarligt att hon vid en bröstoperation i Polen att hon troligen aldrig kommer att vakna igen. Hennes blivande man, Benny Håkanson, har gått ut med hennes berättelse i Sydsvenskan och Uppdrag granskning för att andra inte ska drabbas av samma sak.

Det som troligen hände var att Christina fick för mycket narkos vid operationen så att hennes hjärna skadades. Som det låter i artikeln har Benny inte fått några svar vare sig från kliniken eller den svenska kontaktmannen. Han vet inte vad som hände eller om kliniken kommer att förändra sitt sätt att arbeta.

Han berättar att han idag ångrar de beslut de tog. Han önskade att han hade tagit reda på mer om kliniken innan. Men det är inte helt säkert att det hade gått att få fram så mycket. I Sverige går det, efter lite ansträngning, att ta reda på om till exempel läkare har fått anmälningar eller blivit varnade. Det går också att ta reda på om många patienter fått ersättning för att det blivit skadade i vården från Landstingens försäkringsbolag. För en del operationer och åtgärder finns det kvalitetsregister där man kan jämföra resultat.

Jag känner inte till hur det ser ut i Polen. Det kanske går att anmäla felbehandlingar och hitta information om tidigare misstag i kliniker. Men det är viktigt att ta reda på för den som funderar på vård där. För Benny och Christina är det tragiskt för sent, men för alla andra som funderar på att göra samma sak finns fortfarande möjligheten.

Samma sak gäller naturligtvis vid operationer i Sverige också. Ta chansen att läsa på om sjukhuset eller kliniken innan. På OmVård.se finns en del information, annat kan du ta reda på via HSAN och Socialstyrelsen som granskar fel och brister i vården samt LÖF som ersätter patienter som skadats i vården. Gör det, och ta ställning till vilka risker du är beredd att ta.

Hälsofrämjande insatser inom vården är ett oerhört populärt område för närvarande. Om alla tar hand om sin hälsa kommer ingen att bli sjuk, är grundidén för förändringarna. Incitament tas till exempel fram för att förmå läkare att diskutera rökning, motion och fetma med sina patienter. Nyligen kom nationella riktlinjer för hur folkhälsan ska främjas.

Hanne Kjöller skriver i dagens DN om risken med att ta pengar från vården om de sjukaste och lägga dem på folkhälsosatsningar eller på lättillgängliga läkarbesök för måttligt sjuka patienter. Risken finns där, eftersom måtten och belöningarna sällan handlar om varken de svårast sjuka eller de kroniskt sjuka. Istället belönas hälsosamtal och snabb tillgång till primärvårdsläkare.

Självklart har Hanne Kjöller en poäng i att vården bör vara till för de svårast sjuka, men det finns också ett värde i att hjälpa människor innan de har blivit svårt sjuka. När vi intervjuade Thérèse och Sofia från SHEDO om självskadebeteende berättade de att många unga måste gå mycket långt i sitt självskadebeteende innan de får hjälp. När det har gått långt krävs det mycket mer omfattande vårdinsatser för att personen ska bli frisk, vilket betyder att färre kan få hjälp.

Det kan finnas ett värde i att ingripa tidigt, innan sjukdomen har blivit alltför svårbehandlad. Det exempel som Hanne Kjöller tar upp, där en 200-kilospatient med halsfluss får veta att den väger för mycket, blir ju naturligtvis rätt löjligt. Men mycket kan vinnas om patienten får hjälp med sina viktproblem, kanske till och med långt innan de har gått så långt.

Folkhälsosatsningarna bör självklart utvärderas. Märks ingen skillnad kan det vara bortkastade pengar. Men precis som man inte bör stirra sig blind på lättmätta områden bör man inte glömma bort att det faktiskt finns en poäng med att jobba med hälsa och med att ta hand om sjukdomar innan de har blivit riktigt svåra.

George Schottl som är välkänd från SVT-programmet Himlen kan vänta och bloggen George med liemannen bakom ryggen har precis sjösatt projektet Kliniska cancerstudier. På webbplatsen ska cancerpatienter och deras läkare få hjälp att hitta kliniska studier som patienterna eventuellt kan delta i. För närvarande ingår bara studier inom lungcancer, men tanken är det ska utökas till andra cancerformer.

Det är ett spännande initiativ, som kan vara en hjälp till patienter som har provat alla standardbehandlingar utan att det räckt. Det är inte alltid möjligt för läkaren att hålla reda på vilka kliniska studier som rekryterar för tillfället, så det kan vara en hjälp att även patienter hittar information. Precis som framhålls på sidan ska deltagande i kliniska studier alltid gå via behandlande läkare. Tanken är inte att patienter på eget initiativ ska leta reda på studier och kontakta ansvariga eller läkemedelsföretag för att vara med i studier.

George Schottl har kontakt med Socialdepartementet, och förhoppningsvis ger de sidan konkret stöd. Det finns andra projekt för att underlätta för kliniska forskningsprojekt att hitta patienter, bland annat KUR. Så vitt jag vet är Kliniska cancerstudier dock det enda projekt som involverar patienten som aktiv informationssökare.

Projektet är ett fint exempel på hur patienten kan vara en aktiv part i sin behandling, tillsammans med sin behandlande läkare. Det är också ett mycket bra exempel på att vården vinner på innovativa lösningar från många. Så oavsett om det blir Socialdepartementet eller läkemedelsföretag som stödjer sidan har den alla möjligheter att bli ett positivt tillskott till vården i Sverige.

Sådant som har att göra med kvinnans underliv, de flesta mag-tarmsjukdomar, psykiska sjukdomar samt diffusa och/eller kroniska sjukdomar har ofta låg status. Hög status har till exempel cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Fina och fula sjukdomar diskuterades i SR Kropp och själ i veckan. De intervjuade i programmet sållade tillsammans fram vad som ger en sjukdom en hög status.

Sjukdomen ska vara livshotande men gå att behandla, och då helst med operation eller högteknologi. Det ska bedrivas ett intensivt forskningsarbete kring sjukdomen. Sjukdomen får inte vara självförvållad. Olika delar av kroppen har också olika status. Sjukdomar som drabbar enskilda organ, helst högt upp i kroppen, har högre status.

Anna Bäsén på Expressen tog upp mag- och tarmsjukdomar som typiska lågstatussjukdomar, särskilt de som är lite otydliga och svåra att åtgärda som IBS. Återkommande svampinfektioner hos kvinnor är också lågstatus liksom åldersdiabetes. Hög status har däremot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Sjukdomens status påverkar mycket, till exempel hur patient berättar om sin sjukdom för sin omgivning, hur mycket forskning som görs och hur läkarkåren ser på specialiteterna. Det verkar också som att personer som drabbas av till exempel underlivs- eller mag/tarmproblem drar sig mer för att uppsöka vård än de som drabbas av sjukdomar högre upp i kroppen. Det finns också exempel på sjukdomar som drabbar många men som aldrig blir föremål för särskilt omfattande forskningsinsatser. Det betyder inte att sjukdomarna inte är allvarliga, eller att de inte påverkar livskvaliteten.

Därför är det fantastiskt med alla initiativ som ifrågasätter gamla synsätt. Hillevi Caris Svensson med nätverket Kontinet som belyser det extrem vanliga problemet med urininkontinens, Anna Bäsén på Expressen som oförtrutet tar upp lågstatussjukdomar, Vimmelmamman som har lyft mag- och tarmcancer till människors medvetande och Hjälplinjen som har byggt upp en sida kring hur du kan få stöd vid pyskiska problem är alla exempel på hur man kan jobba för att förändra bilden av sjukdomar.

Storbritannien mobiliserar för att rädda männen, berättar BBC. Män dör tidigare än kvinnor. De drabbas oftare av hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer. De är oftare överviktiga och feta. De röker mer, dricker mer och rör sig mindre än kvinnor. Fler män än kvinnor begår självmord eller dör i trafikolyckor.Varje år dör ungefär 100 000 brittiska män en förtidig död, jämfört med 66 000 kvinnor.

Men’s Health Forum drar därför igång en kampanj för att överbrygga gapet mellan mäns och kvinnors hälsa, bland annat genom att få män att röra sig mer samt besöka allmänläkare oftare. Ett annat viktigt område är mäns mentala hälsa och att arbetsplatserna engagerar sig i att ta hand om männen.

Även i Sverige finns det skillnader mellan män och kvinnors hälsa och livslängd. ”Andelen undvikbara vårdtillfällen inom slutenvård” är högre för män än för kvinnor. Det inbegriper det som diskuteras i Storbritannien, alltså sjukdomar som kan undvikas med hjälp av livsstilsförändringar, mer kontakt med vården, mindre alkohol samt ett bättre omhändertagande av mäns psykiska hälsa.

Nyligen kunde också Karin Schenk-Gustafsson, chef för Centrum för genusmedicin vid Karolinska institutet, visa att kvinnor får mer medicin än män, i de flesta områden. Delvis kan det bero på sådant som att kvinnor oftare arbetar med barn eller är hemma med sjukt barn, och därför smittas oftare av infektioner av olika slag. Men det är ett område som behöver studeras närmare.

Kanske är det dags för satsningar på mäns hälsa? I september öppnade den första vårdcentralen med specialinriktning på kvinnor. Troligen behövs det även vårdcentraler med inriktning på mäns hälsa, där män får kunskap om hur de kan ta hand om sig själva på ett bättre sätt.

Läs om skillnaderna mellan mäns och kvinnors medicinanvändning i Fokus, Sydsvenskan och Trelleborgs Allehanda.