Det är ibland svårt att urskilja skillnader mellan blockens vårdpolitik. Vanligtvis fokuserar debatten på hur kort tid patienter bör behöva vänta på vård samt att vårdvalet istället borde vara ett hälsoval. En stor skillnad finns dock i hur blocken vill tackla regionala skillnader i vården. Det finns många exempel, där lösningen sällan eller aldrig är att korta väntetider till vården eller att arbeta med förebyggande hälsoarbete. Problemen handlar oftare om att olika landsting prioriterar olika, att ”vårderbjudandet” ser olika ut i till exempel Västernorrland och i Västra Götaland. Skillnaderna kan vara så stora att det till och med påverkar hur många som dör av olika sjukdomar.
Vid en hjärtinfarkt finns det nio rekommenderade behandlingsåtgärder som sänker dödligheten. Universitetssjukhuset i Linköping genomför i snitt 7,5 av åtgärderna på sina patienter. Får man däremot en hjärtinfarkt på Gotland eller i Eksjö är risken stor att man bara får ta del av två av åtgärderna. (Se OmVårds jämförelse). SVT rapporterade i lördags att också hjärtflimmervården skiljer sig stort över landet.
På Gotland kostar p-piller upp till 300 kronor per år, det finns bara en ungdomsmottagning och andelen tonårsaborter är högst i Sverige, medan det i Kalmar är p-piller subventionerat, det finns fler ungdomsmottagningar . I Jämtland, Västerbotten, Västernorrland och Östergötland får lesbiska par betala för insemination, medan det är landstingsfinansierat för heterosexuella, enligt RFSU:s Sverigebarometer.
Västra Götalands-regionen har ett helt eget centrum som bedömer vetenskapliga bevis och därmed vilka behandlingar som ska ges. Det har bland annat lett till att reumatiker i Västra Götaland inte får en form av biologiska läkemedel som Socialstyrelsen rekommenderar och som ges i andra delar av landet, berättade Dagens Apotek tidigare i år.
Både alliansens sjukvårdsgrupp och de rödgröna närmar sig problemet. Alliansen skriver bland annat att ”Vård måste ges på lika villkor. Så är det tyvärr inte alltid i dag. En av de viktigaste utmaningarna är att säkerställa en rättvis och jämlik vård.” I dagens rödgröna regeringsplattform står: ”Vi vill lagstifta om att alla ska få vård efter behov – oavsett inkomst, var man bor, vilket kön man har, etnisk tillhörighet eller sexuell läggning.” I Läkartidningens valenkät har partierna utvecklat sina tankar.
Alliansens lösning är en patienträttighetslagstiftning, som ska reglera vad en patient kan förvänta sig av vården. Alliansen vill dessutom ha ökat fokus på öppna jämförelser, dels genom att ta in aspekter som kön och utbildningsnivå för att hitta skillnader i vården, dels genom att göra jämförelserna mer tillgängliga så att de kan stötta patientens eget val.
De rödgrönas förslag handlar mer om att ställa krav på vårdgivarna att följa nationella riktlinjer. Socialdemokraterna vill ha en kvalitetscertifiering av vårdgivare. De vill att lagstiftningen inom hälso- och sjukvården även fortsättningsvis fokuserar på landstingens skyldigheter att ge vård istället för patienternas rättigheter att få vård.
Det här borde vara en viktig grund för en politisk diskussion. Vill vi att vården ska handla om patientens val och rättigheter eller vill vi att den ska handla om vårdens och landstingens erbjudanden och skyldigheter? Vad leder skillnaderna till om fem år eller om tio? Och kanske den viktigaste frågan – kommer politiker på riksnivå att ta diskussionen med landstingen om hur mycket staten ska lägga sig i vården.
Den här bloggposten är också publicerad på Second Opinion.

