God vård definieras av att den ska vara säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik, kunskapsbaserad och hälsoinriktad samt ges i rimlig tid. Det verkar som att alliansen har sneglat på detta inför sin debattartikel i dagens SvD. Till skillnad från Socialdemokraternas debattartikel igår om skola, vård, omsorg, personalpolitik och att företag inte ska ha valfrihet handlar alliansens enbart om vård, vilket gör den tydligare och relevantare.

De tar i stort sett upp alla punkterna om god vård. De vill förbättra vårdgarantin, bland annat med kortade tider för start av besök och behandling. Det ska också bli kortare väntetider på akuten, enligt planen. Dessutom vill de börja mäta jämlikheten i vården, hur mycket till exempel kön, ålder, inkomst och utbildning påverkar. Slutligen vill de införa sanktioner mot de landsting som inte gör ett tillräckligt bra jobb med vårdvalet. Viktiga saker, allesammans, om de lyckas genomföra dem. Hittills har det ju till exempel inte gått så bra med vårdgarantin.

Några konstiga saker påstås i debattartikeln, till exempel att de röd-gröna vill ta bort kömiljarden och sänka ambitionen för vårdgarantin, vilket inte verkar stämma.

Men det som framför allt saknas i debattartikeln är hur det ska gå till att säkerställa att vården är rättvis och jämlik. Att mäta är en bra början, men sen då? Kommer det att finnas en jämlikhetsmiljard på samma sätt som kömiljarden? Vilket stöd kommer det att finnas för vårdgivare som jobbar med till exempel multisjuka äldre eller kroniskt sjuka patienter? Finns det en plan för att komma till rätta med att psykiskt sjuka och funktionshindrade får sämre somatisk vård än andra?

Allt ryms inte i en debattartikel, men förhoppningsvis kommer det att komma mer allt eftersom. Det finns mycket att göra med vården.

Thomas Östros och Mona Sahlin lovar i en debattartikel idag 12 miljarder mer till vård, skola och omsorg. Förslaget handlar om tre punkter: mer resurser, bättre villkor för personalen och starkare kvalitetsuppföljning. Det är vällovligt, självklart behövs resurser till dessa områden.

Under punkten starkare kvalitetsuppföljning skriver de:

Vi vill ha valfrihet för medborgaren. Men tillsynen och kraven på kvalitet måste skärpas. Det gäller alla skattefinansierade verksamheter – oavsett driftsform. Vi står för medborgarnas valfrihet – inte företagens. Därför ska producenterna inte ha rätt att välja bort medborgare. Då blir det vård efter plånbok – inte efter behov.

Vad de bortser från är att producenter inte har rätt att välja bort medborgare idag heller. Till exempel är en av grundförutsättningarna inom vårdvalet är att patienten har rätt att välja vårdcentral medan vårdcentralerna inte har rätt att välja bort patienter.

Detta har till och med gett en del nya vårdgivare problem. De som väljer aktivt ofta är personer med stort vårdbehov, och en del nya vårdcentraler har därför fått en mycket större andel svårt sjuka patienter än de som redan fanns. När ersättningen till vårdcentralen bara bygger på antal listade patienter och inte på antal besök kan det bli svårt att klara sig när en mycket stor del av patientgruppen är personer med stort behov av vård.

Objektiva kvalitetskontroller och öppenhet med resultatet ska vara grundläggande inom vården, det ska vara enkelt för medborgare att få tillgång till information om kvalitet. Det ska också vara enkelt för medborgare att kunna berätta om sina upplevelser, till exempel om de har blivit bortvalda som patienter. Att kunna jämföra bakåt är också viktigt, om det har skett förändringar, blivit bättre eller sämre.

Objektiviteten måste vara på riktigt, inte utgå från förutfattade meningar om vad som händer om man har en eller annan driftsform. Och politiska förslag bör inte beskriva redan befintliga förhållanden som helt nya förslag.

På kontoret har vi en pågående diskussion om kaffedrickandets värde. Här kommer därför en sammanfattning av diverse rön om kaffe. Studierna som det handlar om är allt ifrån experiment på möss, via små studier på ett fåtal personer till gigantiska studier på tusentals människor.

Generellt sett dricker svenskar väldigt mycket kaffe, 2009 drack varje person i snitt 153 liter kaffe, eller 3,4 koppar gjort på 9,19 kg kaffe, enligt sajten Svensk kaffeinformation. Dessutom forskas det mycket på kaffe, ofta bekostat av kaffeindustrin. Ofta dyker det upp olika rön kring vad kaffe är bra eller dåligt för. Ofta lyfter artiklarna fram varför kaffe är bra. Dåliga kaffe-nyheter kompletteras ofta med något som säger emot resultatet och pekar på att kaffe ändå är bra/ofarligt.

Allmänt om hälsan

Många skriver om kaffets positiva hälsoeffekter, till exempel de här artiklarna: E24, Allt om mat. Samtidigt poängterar andra att det är svårt att dra några verkliga slutsatser av hälsostudier av det här slaget. Effekterna kan bero på andra saker än själva drycken, till exempel att de som dricker kaffe ofta umgås med andra när de dricker kaffe, vilket kan vara bra för hälsan. Sydsvenskan har skrivit en bra sammanfattning av forskning kring för- och nackdelar av kaffe, där den mest spektakulära slutsatsen är att de som dricker mer än 7 koppar om dagen oftare känner närvaron av döda människor än andra. Men Linné tyckte att kaffe var bra, i måttliga mängder (Linné on line). Men här kommer några slutsatser som har rapporterats i media:

Gravid

Kaffe påverkar eventuellt fertiliteten, fast inte säkert.  (Babycenter). Risken för missfall ökar med kaffe enligt en studie (Sydsvenskan, Svensk Kaffeinformation), medan andra inte har visat ett sånt samband (DN). Kaffedrickare får barn med lite lägre födelsevikt, men inte så att det är någon större fara (Second opinion, SVT). Däremot kan det vara så att barn till kaffedrickande mammor reagerar kraftigare på centralstimulerande medel, samtidigt som det kan skydda för tidigt födda barn från andningsuppehåll (Karolinska institutet).

Hjärt- och kärlsjukdomar

5-6 koppar koffeinfritt kaffe ger förhöjda kolesterolhalter (Kropp&hälsa) men kaffe skyddar mot hjärtklappning (Arytmialliansen) och hjärtflimmer, fast bara kanske (Vetenskapsradion). Dessutom minkar kaffe risken för hjärt- och kärlsjukdomar hos kvinnor (Ny medicin)

Diabetes

3-4 koppar kaffe eller te per dag skyddar mot typ-2 diabetes. Allra bästa skyddet ger koffeinfritt kaffe (Läkartidningen, DN, Karolinska institutet).

Cancer

Rikligt intag av kaffe med socker ökar risken för cancer i bukspottskörteln (Karolinska insitutet). Kaffe och motion skyddar möss mot hudcancer. Troligen är solskydd ändå bästa skyddet för människor (Vetenskapsradion). Däremot minskar kaffe risken för levercancer (Nyfiken Vital) och prostatacancer (S-magasin). Glädjande nog ger kaffe inte tarmcancer. Däremot ökar risken något för tedrickare som dricker mer än 9 dl te per dag, fast det går nog inte att dra den slutsatsen, för tedrickarna var för få (UNT, TV4). Kaffe ger i alla fall mindre bröst och minskar risken för bröstcancer (Aftonbladet).

Neurologi

3-5 koppar kaffe om dagen i medelåldern minskar risken för demens (Karolinska institutet 1 och 2, Evidensbaserad medicin, DN och NyTeknik)

Träning

Kaffe hjälper kroppen att återhämta sig efter träning (SvD) och minskar träningsvärken (Nyfiken Vital). Det behövs stora mängder kaffe för att öka förbränningen vid träning, därför är det en ineffektiv metod enligt Livsaptit. Möss som dricker kaffe tar upp mindre fett än möss som inte dricker kaffe (iFORM)

Mage och tarm

Kaffe ger inte halsbränna (Karolinska Institutet) och är ett skydd mot skrumplever för högriskpersoner (SvD). Fast skyddet mot skrumplever kan eventuellt bero på att personerna byter ut till exempel alkohol mot kaffe.

Upplevelse

Rätt lite har skrivits på sistone om man blir pigg av kaffe, men en artikel säger att kaffe ger positiv ångest och återställer normal vakenhetsnivå hos storkonsumenter (Suntliv.nu), en annan att kaffe får dig att prestera bättre (ImproveMe).

För den som vill lära sig mer om kaffe och andra drycker kan gå en 7,5 hp-kurs på Lunds universitet.

KI-forskaren Maja Wessel har gjort en enkätstudie bland långtidssjukskrivna och upptäckt att så många var fjärde har haft negativa upplevelser i vården. Majoriteten av dem har upplevt sig kränkta, skriver både UNT och Dagens Medicin idag.

Maja Wessel vill med sin forskning undersöka vad hos personalen som patienterna reagerar negativt på, och utifrån det vidta åtgärder som kan motverka det. Hon vill utforska hur ett bra patientmöte ska se ut, eftersom det kan vara viktigt för patientens återgång till arbetslivet. Mer om studien finns i samband med den pågående etik-konferensen i Uppsala.

Som alltid är det intressant att läsa kommentarerna på de olika tidningarna. I UNT skriver kommentatorerna om hur tungt det är att leva med en sjukdom. I Dagens Medicin raljerar de över att folk envisas med att känna sig kränkta. Det är nog ett tag kvar innan de två grupperna möts på ett helt igenom positivt sätt.

Sverige har en fantastisk sjukvård. Vi har till exempel den högsta canceröverlevnaden i Europa. Lite problem med tillgänglighet och köer, men löser man det, på ett sätt eller annat, så är det i princip bra. Det är i alla fall budskapet som SKL gärna matar ut.

Men hur bra är egentligen vården för de som är ganska sjuka? Eller har en sjukdom som är någorlunda under kontroll, som inte är direkt dödlig, men ändå knepig?

Ta till exempel de tjejer som lider av vestibulit, ”brinnande vulva”, som Uppdrag granskning berättade om i onsdags. Sjukdomen är svårdiagnostiserad och oprioriterad, men är mycket svår för de som är drabbade. Råden som ges av sjukvårdsrådgivningen är ofta felaktiga. Läkare erbjuder icke evidensbaserade behandlingar mot höga kostnader till tjejer desperata efter hjälp. DN berättar att Socialstyrelsen och SKL lägger ansvaret för att förbättra vården på varandra. Debatten om vestibulit har kommit och gått sedan åkomman började uppmärksammas för bortåt trettio år sen, men kunskap om diagnostisering och bot har inte nått ut till vårdgivare generellt.

Vestibulit är ett exempel på en sjukdom där de drabbade inte riktigt får den hjälp de behöver. Under året med OmVård har vi stött på andra exempel. Emma som lider av en reumatisk sjukdom, men som fick vänta 19 år på diagnos och hjälp. Astmaliv som letar med ljus och lykta efter att hitta bra vård, för att ta några exempel.

Vården har begränsade resurser, de svårast sjuka måste prioriteras och att det finns sjukdomar som är svåra att komma till rätta med utan att de är direkt livsfarliga. Men hur ärlig och tydlig är vården med sina begränsningar? Hur väl används resurserna till den stora massan av människor som inte är jättesjuka?

På Vestibulit.com kan du hitta mottagningar som är specialiserade på just vestibulit.

I Stockholms läns landsting måste vårdcentraler hänvisa alla som misstänker bröstcancer till två privata vårdbolag, Aleris och Medicinsk Röntgen AB, för mammografi och utredning. Redan när det beslutet fattades var patientföreningarna oroliga för effekterna på kvaliteten, berättade TV4. Nu visar ett uppföljande reportage i TV4 sig att de troligen hade rätt i sina farhågor. Det ena företaget har tolkat röntgenbilderna fel i upp till en tredjedel av fallen. Flera kvinnor har till exempel haft fler tumörer än de vårdföretaget har hittat.

Att lägga ut specifika undersökningar på specialiserade enheter behöver självklart inte vara dåligt. Om de har en expertis inom området och kan erbjuda undersökningar snabbt och enkelt kan det till och med vara bra. För att det ska fungera måste det finnas krav på kvaliteten, en kontroll av resultaten, en återkoppling till dem och en plan för vad som ska hända om de inte levererar det de ska. I det här fallet verkar det ha brustit på de flesta punkter.

Som det lät i reportaget har personalen på de sjukhus som behandlar de cancersjuka kvinnorna uppmärksammat problemen internt. Även om Karolinska har uppmärksammat 80 felaktiga undersökningar verkar inte klagomålen ha nått fram till Aleris. Och Aleris verkar heller inte ha någon uppföljning på hur det gått för de som undersöks, om deras resultat stämmer med vad som kommer fram senare. Vilket begränsar all vidareutveckling, förbättring och förändring.

Nu har landstinget tillsatt en medicinsk revision som ska kontrollera läget. Det är självklart bra nu, men det borde gå att göra kontinuerligt. De borde ha uppsatta kvalitetsmål, till exempel att de tumörfynd som görs i företagens undersökningar ska vara korrekta i en hög andel av fallen. Med en plan kring vad som ska hända om de upphandlade företagen inte håller måttet. Det är livsviktigt att det här fungerar.

UNT har också skrivit om händelserna.

Igår skrev oppositionen en debattartikel i SvD om att vi har råd med jämlik vård, men att det pågår en ideologisk attack mot det solidariska sjukvårdssystemet. De tar upp tre områden de säger står för en oroade utveckling:

• Privatbetalande patienter som kan köpa sig förtur inom den offentligt finansierade vården utan att ha medicinska skäl
• Privata utförare som säljer tjänster inom ramen för den offentligt finansierade vården och omsorgen
• Vårdföretagare som etablerar sig där det är mest lönsamt.

Oppositionens lösning på problemen med vården är att fler jobbar, att hälsa främjas och att Sverige stödjer innovationer.

Alla partier säger idag att vård ska vara offentligt finansierade vården och ge förtur till de som är svårast sjuka. Men där dyker det genast upp ett problem, som illustreras av den första orospunkten – att patienter kan köpa sig förtur utan att ha medicinska skäl.

Problemet kan faktiskt illustreras med behovet hos en av Ylvas partikamrater – HBT-sossen. Hon berättar i ett blogginlägg kring debattartikeln att lesbiska som vill ha barn tillhör prio 3 i Stockholm vilket innebär lååååång väntetid på hjälp. Till skillnad från bland politikerna i Sörmland finns det ingen politisk vilja i Stockholm att prioritera upp hbt-personer som vill ha barn. Hon jobbar för att prioriteringarna ändras, och hoppas på att politikerna ”kastar lite valfläsk åt oss hbt-personer”.

Det röd-gröna förslaget hjälper inte de som är inte allvarligast sjuka. Och även om HBT-sossen gärna skulle vilja prioriteras upp tror jag inte att hon vill göra det på bekostnad av säg en kvinna med cancer i äggstockarna.

Idag betalar många lesbiska par ur egen ficka för inseminationsbehandling i Danmark. Det finns inget sånt alternativ i Sverige av flera olika skäl, bland annat ett knasigt regelverk kring lesbiska par som vill skaffa barn.

Men om till exempel privata BB Stockholm, som har sin förlossningsklinik på Danderyds sjukhus, skulle börja sälja tjänsten insemination av lesbiska, ensamstående eller andra barnsugna på sin klinik skulle de uppfylla alla tre punkterna i det röd-gröna skräckscenariet. Och vilka skulle drabbas av en sån tjänst? De kvinnor som inte har fertilitetsproblem men ändå måste stå i långa, långa köer?

I varje givet ögonblick kommer det att finnas personer som är sjukare och har större behov än andra, som måste prioriteras av den gemensamt finansierade vården. Även om vi har råd med en omfattande, högkvalitativ gemensam vård kommer en del att få vänta längre än de vill. Vad är lösningen på det?