Förlossningar är ett hett ämne på OmVård.se just nu, och idag kom vi in på förlossningsvård i världen. På eftermiddagen snubblade jag över att WebaidShop.se erbjuder möjligheten att sponsra förlossningar på Panzisjukhuset i Kongo. Därför började jag titta på hur det ser ut i världen och vad man kan göra från Sverige.

Sverige har bland den lägsta barnadödligheten i världen, tillsammans med Singapore, San Marino, Liechtenstein och Island. 3 av 1000 levande födda barn dör före fem års ålder i Sverige. I Sierra Leone dör 270 av 1000 barn före fem års ålder, alltså mer än ett av fyra barn. (Källa Globalis, 2006) Två tredjedelar av all barnadödlighet sker i 10 länder. (Källa Unicef)

Det är också farligt att vara gravid i många länder. Varje dag, varje minut dör en kvinna som är gravid eller när hon föder barn, skriver RFSU i samband med sin kampanj Mammakampen. Sierra Leone är också det farligaste landet för gravida, 2,1 % av graviditeter och förlossningar slutar med att modern dör. I Sverige är motsvarande siffra 0,03 promille. (Källa Globalis, 2005)

I Kongo-Kinshasa används grova våldtäkter som vapen mot civilbefolkningen. Över en miljon kvinnor har drabbats. Gynekologen Denis Mukwege som driver Panzisjukhuset i området fick årets Olof Palme-pris för sin kamp för att ta hand om de drabbade kvinnorna, skriver DN. Han talade också på årets Läkarstämma, vilket du kan läsa mer om i Dagens Medicin och i Läkartidningen.

Årets Right Livelihood-pris gick bland annat till gynekologen och obstretikern Catherine Hamlin, som i 50 år har arbetat med att gratis behandla kvinnor i Etiopien med obstretisk fistula, en förlossningsskada som kan drabba kvinnor vid långdragna och svåra förlossningar. Det som händer är att det blir ett hål mellan slida och urinrör eller ändtarm, vilket leder till inkontinens. Catherine har dels tagit fram operationsmetoder, dels startat sex regionala sjukhus och ett rehabiliteringscenter i Etiopien. Läs mer i DN och på stiftelsens hemsida.

Och vad kan man göra här i Sverige för att hjälpa gravida kvinnor och barn?

Genom WebaidShop.se kan du stödja Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa. Också Läkare utan gränser arbetar i Kongo-Kinshasa.

Diakonia samlar in pengar till engångsutrustning för förlossningar i Paraguay.

Du kan stödja Catherine Hamlins sjukhus via deras hemsida.

RFSU har sin Mammakampen, men det är svårt att utläsa vad som händer inom den idag eller om de fortfarande samlar in pengar till den.

På Amnestys hemsida kan du skriva på ett vädjande till Sierra Leones regering att förbättra säkerheten för mödrar och barn.

Sharon Camp på Guttmacher-institutet har räknat ut att antalet kvinnor som dör i barnsäng eller graviditet kan minska med 70 % med enkla medel. Det behövs förstås pengar för att rädda alla dessa liv, ungefär så mycket pengar som finansdistriktet på Manhattan lägger på bonusar nu i december i år. Läs mer på SR.

Kvinnor i Sverige är allt äldre när de skaffar barn, vilket medför en allt högre risk för att fostret har Downs syndrom. Trots det har antalet födda barn med Downs syndrom legat rätt konstant sedan 1978, ungefär 1 barn av 700-800 födslar, skriver Socialstyrelsen i rapporten Fosterskador och kromosomavvikelser 2008.

Ungefär två av tre landsting erbjuder KUB-test till gravida kvinnor, rapporterar SR P4 Radio Väst. KUB-testet är ett kombinationstest för att värdera risken att fostret har Downs syndrom. Enligt SBU är kombinationstestet den absolut bästa grunden för att bestämma om man ska gå vidare med utredning för Downs syndrom. Alternativet har ofta varit att främst utifrån kvinnans ålder erbjuda fostervattensprov eller prov på moderkakan. Båda proverna är riskfyllda, ett av hundra prover leder till missfall.

I Socialstyrelsens rapport visar det sig att andelen avbrutna graviditeter på grund av kromosomavvikelser är högre i de landsting som erbjuder KUB-test, men att andelen barn som föds med Downs syndrom är lika i alla landsting. De drar slutsatsen att en del av de graviditeter som avbröts troligen hade slutat i missfall annars.

Fosterdiagnostik är en svår fråga. Det måste vara upp till föräldrarna att välja att både genomgå fosterdiagnostiska tester och att besluta vad de vill göra med resultatet. Däremot är det värdefullt om alla landsting ändå erbjuder blivande mödrar KUB-test istället för att bara ge möjlighet till ett riskfyllt fostervattenprov.

Göran Hägglund säger i en intervju i Dagen att han vill ställa etiska krav på nya metoder i vården, apropå bland annat KUB-test. Det känns rimligt om man också tittar på följderna av att inte använda nya metoder i vården. Är det bra att neka KUB-test om det leder till att kvinnor med graviditeter med låg risk för kromosomavvikelser går igenom ett riskfyllt fostervattenprov? Är det bättre att leva i ovisshet om sitt barns kromosomavvikelse än att ha en möjlighet att förbereda sig mentalt på risker och problem?

Läs också en intressant artikel i Sydöstran om att Blekinge inte erbjuder KUB-test till gravida kvinnor.

Nu börjar gårdagen sjunka in, att vårt intensiva och fokuserade arbete har lett till att vi har utmanat stora, etablerade företag och sajter och blivit utnämnda till Sveriges bästa sajt! Vi har smakat på Internetworlds motivering och känner att vi faktiskt har lyckats förmedla just det vi har strävat efter sen vi startade arbetet med OmVård.se.

Vi vill att det ska vara möjligt för alla i Sverige att ta del av den information och statistik som finns om vården, och vi vill att alla ska vara medvetna om både det bra och det dåliga för att kunna göra informerade val.

Internetworld skriver:

OmVård.se utnyttjar verkligen webbens möjligheter fullt ut och visar att det inte behöver vara svårt att göra det svåra enkelt. Här samlas offentlig statistik om svensk sjukvård på ett synnerligen enkelt och tillgängligt sätt. Ambitionen att ’tillgängliggöra statistik på ett sätt som är anpassat för vanliga människor’ lyckas verkligen.

Några av de stora frågorna under utvecklingsarbetet har varit hur man egentligen visar upp statistik så att den går att förstå. Sjukvård är komplext, den data som finns är komplex. Vi har strävat efter att både erbjuda en enkel överblick och mer fördjupad information. Vi har också jobbat mycket med funktionerna att hitta vårdgivare och kunna se var de ligger.

Kring det skriver Internetworld:

Med snyggt gränssnitt och riktigt funktionellt sök gör OmVÅrd.se det nästan löjligt enkelt att jämföra kvalitet och kötider mellan olika vårdinrättningar. Statistik illustreras i tydliga grafer och kompletteras med lättbegripliga förklaringar på hur informationen ska tolkas. Intergrationen med Google Maps gör det också enkelt att hitta mottagningarna rent geografiskt.

Vi tror på öppenhet. Vi vill att vården ska vara transparent, men vill absolut inte kräva något av andra som vi inte erbjuder själva. Därför lägger vi stor vikt vid att vi hela tiden dela med oss med vilka vi är, varför vi gör det vi gör och hur vi arbetar. Glädjande nog har Internetworld uppmärksammat också det i sin motivering:

På OmVård.se är man bevisligen för transparens och redaktionen lever som den lär. Här lyfter man in externa nyheter, har ”debatter” öppna för kommentarer och alla artiklar går självklart att dela på Facebook och andra sociala webbplatser. Som besökare har du även genom Kundo.se möjlighet att lämna direkt feedback på sajten.

Att ha fått utmärkelsen Sveriges bästa sajt är spännande och utmanande. Vi ser det som en sporre att arbeta vidare med OmVård.se och våra övriga projekt i den anda vi har påbörjat. Med webbens möjligheter och med relevant innehåll finns det bara spännande utveckling framför oss.

Extra roligt är det att läsa Magnus Höij citeras i DN:

Hur kan man jämföra sajter med så skilda profiler?

– Egentligen en omöjlig uppgift, men en viktig sådan. Vi jämför inte bara äpplen och päron utan också äpplen och köttfärs. Även sajt nummer 100 är fantastiskt bra. Och topp 20 extremt kompetenta, säger Magnus Höij.

Och DN:s Charlotta Friborgs reflektion:

Mot bakgrund av att DN.se förra året fick utmärkelsen ”Bästa dagstidningswebb” av Internetworld kände Charlotta Friborg att ”ribban låg högt” i år.
– Jag blev förvånad, eftersom vi fick en så fin utmärkelse 2008. Insåg att ribban låg högt. Jätteroligt då att få en bekräftelse på att vi lyckats på nytt.

Även SVT.se är stolta och glada över sin utmärkelse till Sveriges bästa mediesajt.

Här kan du se en intervju av mig och Tobbe, omtumlade efter prisutdelningen.

Andra som skriver om priset:

IDG.se, Vårdföretagarna, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet, Aftonbladet,

Och några bloggar:

Vår teknikleverantör Binero, vår kundtjänststjänst Kundo.se, vår samarbetspartner Netdoktor, Microsofts Peter Wissinger, Eva Westerberg på Timbro, The Jennie, Feber…

Vår finansiär, Svenskt Näringsliv, skriver också. Jag hoppas att de är glada och stolta idag!

Efter en omtumlande och fantastiskt rolig prisutdelning på Sturecompagniet försöker vi smälta faktumet att Internetworld utnämnde oss till Sveriges bästa sajt 2009! Alldeles fantastiskt roligt, oväntat och hedrande!

Omvård.se sammanfattar det mesta av det bästa just nu på nätet. En sajt som lyfter fram information för medborgarna, hämtat från offentliga datakällor på ett snyggt och informativt sätt. En förebild för väldigt många

skriver Magnus Höij, chefredaktör på Internetworld i ett pressmeddelande.

Tusen tack för den fina motiveringen! Vår målsättning är att fortsätta med det arbete vi har påbörjat, det finns mycket mer att göra! Framför allt vill vi ännu mer involvera användarna, Sveriges alla patienter, i utvecklingen. Genom att vi jobbar med snabba vägar mellan idé och implementation har vi alla möjligheter att lyssna på våra användare och utveckla sidan som ni alla vill ha den!

Kontoret nu på morgonen

Det enda tråkiga är att Pontus och Erik är på kurs den här veckan och missade prisutdelningen. Men vi får ta igen det nästa vecka!

Genom att använda fiffiga lösningar som Kundo, som gör det möjligt för användare kan lämna feedback överallt på OmVård har vi sen start fått veta vad som funkar och vad vi ska göra annorlunda.

Grattis också till Newsmill (Bästa debattsajten) där vi fick möjlighet att initiera en spännande debatt om kvalitet i vården och till mynewsdesk.se på plats 40, som har varit en alldeles utmärkt plats för vår externa information.

DN.se blev bästa nyhetssajt och SVT.se bästa mediesajten. Här kan du läsa hela listan.

Storbritannien har på många punkter en annorlunda vårdstruktur än Sverige, men delar idén med en stark offentlig finansiering. De har också en mångårig tradition av att vård ska vara gratis, lika för alla och med samma tillgänglighet för alla. Liksom Sverige har Storbritannien kämpat med långa vårdköer, och har genom åren provat olika grepp för att korta köerna, från att pumpa in mer pengar i vården till att erbjuda patienter valfrihet och släppa in fler privata aktörer.

Patienter i Storbritannien har idag rätt att få vård inom 18 veckor från de har fått remiss. I Sverige gäller behandling inom 90 dagar från remiss, vilket motsvarar nästan 13 veckor. Nu vill hälsoministern och den övriga labour-regeringen ge patienterna rätt att gå till en privat vårdgivare eller valfri annan NHS-klinik om det ursprungliga sjukhuset inte kan ge behandling inom rätt tid skriver BBC idag. NHS (National Health Service) är den offentligt finansierade vården i Storbritannien.

Förslaget påminner en del om alliansens förslag i Sverige, men i Storbritannien kommer protesterna från konservativt håll. De konservativas skugg-hälsominister tycker att förslaget är det senaste i en serie av ofinansierbara förslag som har mer med valrörelsen att göra än att förbättra NHS. De vill helst riva upp väntetidsmålen istället för att satsa ännu mer på dem.

Samtidigt med det här förslaget la hälsoministern ut en rad förslag på remiss hos allmänheten. De ska få berätta om de vill få laglig rätt att:

• Välja att dö i hemmet
• Få tillgång till NHS-tandläkare
• Ha en personlig hälsobudget
• Välja en allmänläkarmottagning med utökade öppettider på kvällar och helger
• Få diagnostiska test vid misstänkt cancer inom en vecka

Det blir intressant att följa det brittiska förslaget, om det går igenom och vad det i så fall kommer att innebära.

Förra veckan hölls konferensen HIV in Europe, som anordnades av en organisation med samma namn. Ämnet var Progress Towards Optimal Testing and Earlier Care. Här kan du se på föredragen från dagen. Tyvärr är det av filmerna och organisationens hemsida svårt att få överblick över vilka de är, vad de gör eller vad konferensen kom fram till.

SvD:s Inger Atterstam gick till hårt angrepp mot organisationen i en artikel strax innan konferensen. Enligt Atterstam var hela konferensen ett PR-jippo köpt av läkemedelsföretag, där Sveriges handelsminister, framstående forskare samt det svenska ordförandeskapet i EU har utnyttjats för att ge trovärdighet till en lobbyverksamhet.

Inger Atterstam har i flera tidigare artiklar varit misstänksam mot läkemedelsindustrins lobbyverksamhet, något vi har tagit upp i inlägget Gemensam cancerstrategi. Det verkar som att hon tycker att läkemedelsindustrin ska hålla sig borta från politiker, forskning och patientföreningar. Hon har dock en poäng i att vi alla ska kunna kräva öppenhet av samtliga inblandade.

Samverkan är bra. Det är givande om till exempel läkemedelsindustrin samarbetar med patientföreningar för att hitta vilka biverkningar som patienterna ser som mest allvarliga. Eller om läkemedelsföretag kan stötta konferenser och informationskampanjer för att samla och sprida kunskap. Det är också väldigt bra om fler med HIV/AIDS diagnostiseras tidigare eftersom de då blir mindre svårt sjuka, vilket är kostnadseffektivt för samhället.

Det är inte alls bra däremot om Cancerfondens insamlade pengar inte går till forskning. Eller om människor överdiagnostiseras eller lockas att äta läkemedel utan att det egentligen är nödvändigt, som DN:s Hanne Kjöller tagit upp i flera artiklar, till exempel här och här.

Att misstänkliggöra all inblandning från läkemedelsföretag och lobbyorganisation kommer däremot att leda till mindre öppenhet vilket gör det svårare att få förståelse för vad som ligger bakom beslut och händelser. Därför hoppas jag att HIV in Europe berättar mer om sin verksamhet, och i ännu högre grad än i dag redovisar på vilket sätt läkemedelsföretagen bidrar till deras verksamhet. Och jag hoppas att de lyckas med sitt mål – att hjälpa fler HIV-sjuka till en tidig diagnos. Och jag hoppas att kritiska journalister fortsätter granska läkemedelsföretag och politiker och varnar när det sker verkliga felaktigheter och missgrepp.

Konferensen och Inger Atterstams artiklar hittade jag genom Prärietankars inlägg Journalist karaktärsmördar AIDS-forskare.

Det är inte bara i Sverige det är svårt för patienter att välja. I Storbritannien har man statsat hårt på att möjliggöra patienters val av vårdgivare, något man hoppas ska höja kvaliteten på sjukvården generellt. Vi har i månadens tema här på OmVård.se skrivit om en del av det system som finns till för att möjliggöra ett patientval i Storbritanninen. En färsk undersökning visar dock att det är få som faktiskt utnyttjar sin valmöjlighet att välja sjukhus. Om detta beror på att man som patient inte vill välja, eller inte vet att man har rätt att välja, eller hur man väljer ger undersökningen inte svar på. Däremot visar det sig att de viktigaste anledningarna till att man väljer ett visst sjukhus för sin behandling är egna tidigare erfarenheter samt rekommendation från sin husläkare.

Att jämföra olika dimensioner av vårdkvalitet ligger fortfarande ganska långt bort för de allra flesta, trots att det engelska sjukvårdssystemet NHS har lagt ner mycket arbete på att möjliggöra jämförelser för patienter. Utredningen är en del av en större studie som kommer att presenteras under våren som också kommer att innefatta vård vid vårdcentraler. Vi ser med spänning fram emot resultatet.

Igår kom till slut det fjärde och sista delbetänkandet i Socialdepartementes utredning Patientens rätt i vården. Utredning har letts av Toivo Heinsoo och har pågått nästan två och ett halvt år.

Det första delbetänkandet kom i april 2008 och handlade om vårdval i primärvården. Den delen av utredningen har redan blivit lag. Det andra delbetänkandet handlade om att stärka patientens ställning, och det tredje handlade om rehabiliteringsgarantin.

Det fjärde delbetänkandet tar upp frågan om etableringsfrihet inom specialiserad öppenvård, d.v.s. specialistkliniker som tar emot besökande patienter och utför dagkirurgi, men inte verksamhet där patienten ”läggs in” och spenderar natten på ett sjukhus/klinik. Utredningen är en nätt skrift på 261 sidor där det centrala förslaget är att införa en nationell etableringsplattform som delvis vänder på perspektivet. Istället för att landstingen ska gå ut med ett uppdrag som ska utföras ska det vara upp till vårdgivaren att föreslå en verksamhet som ska bedrivas, med förhoppningen om att detta ska stimulera innovationskraft och nya lösningar som bättre möter patienternas behov. Man lyfter också fram att ”sammanhållna vårdprocesser för patienterna” ska premieras.

Detta låter ju alldeles lysande, då det är många idag som berättar om trassliga vårdkedjor och om att man som patient skickas fram och tillbaka mellan olika läkare och behandlingar.

Frågan är väl bara om etableringsplattformen verkligen kommer att innebära ett större fokus på sammanhållna vårdprocesser. En vital del av plattformen är att både staten, i form av en tillsynsmyndighet, och landstinget ska godkänna nya vårdgivare som vill etablera sig. Dessutom lämnas det ganska stora möjligheter för de enskilda landstingen att påverka avtalens utformning samt ersättningsnivåer. Det kommer definitivt leda till en mängd olika lösningar, vissa bättre anpassade till patienterna än andra. Visionen om en jämlik vård oavsett var i landet man bor kommer knappast att kunna uppnås med den här modellen heller. Men att man åtminstone försöker reglera delar av systemet och möjliggör en etablering baserad på patientens behov är ju positivt.