Igår deltog vi på konferensen Cutting Edge Healthcare Quality for a Competitive Europe, som Västra Götalands-regionen anordnade i Bryssel. Dagen handlade om europeisk vård, om vårdens framtid och om att involvera patienter i högre utsträckning i vården.

Under dagen återkom gång på gång att det finns stora skillnader inom Europa och att det är problematiskt med kommunikation mellan länderna. Vårdsystemen ser olika ut i de olika länderna, det finns inget gemensamt vårdspråk, olika länder lägger olika vikt vid till exempel vårdkvalitet och kvalitetsutveckling. Dessutom är skillnaderna stora också inom länderna. Generellt är hälsoläget sämre för personer med lägre utbildningsnivå.

Samtidigt börjar det finnas en önskan hos befolkningen i Europa att kunna få vård på andra platser än i hemlandet och att vården ska vara rättvis igenom Europa. Cross border health care är ett begrepp som verkar vara stort i EU. Människor i Europas gränsområden söker sig gärna till närliggande länder, det börjar finnas ett intresse att få riktigt specialiserad vård i andra länder än i hemlandet.

Det var den problembeskrivning som målades upp, tyvärr närmade sig inte dagen någon direkt lösning. EU kan inte göra så mycket i dessa frågor, men de vill, verkade vara slutsatsen.

Ett annat tema under dagen var att involvera patienten i högre grad i vården. Det finns en del EU-projekt, som EU:s hälsoportal, som samlar hälsoinformation, både på EU-nivå och nationell nivå. Någonstans i portalen ska invånare också kunna ge feedback, annars handlar den mycket om att informera invånarna. Det finns också en övergripande patientorganisation, European Patients Forum, som ägnar sig mycket åt patientsäkerhetsfrågor.

Mest konkret var ett norskt projekt, Learning and Mastery Centres, som handlar om patientutbildning. Norska sjukhus ska erbjuda sina patienter utbildning och information på ett strukturerat sätt, för att därigenom involvera dem i högre grad i vård och rehabilitering. Projektet har hållit på i flera år, och resultatet är generellt positivt. Det var skönt att få höra ett konkret exempel, med påvisbara resultat, efter en dag av generaliseringar och policy-förslag. Ann Britt Sandvin Olsson, som berättade om projektet, var också den som fick mest frågor under frågestunden.

Mats Olsson från Kairos Future International pratade om vårdens framtid. Han pratade mycket om patienternas ökade krav på information och kommunikation, och olika sätt för vården att bemöta detta. Några spännande exempel var Mayo Clinic där patienter kan dela med sig av sina berättelser på en blogg och webbplatsen Patients like me, där du kan hitta andra patienter med samma sjukdom och profil som du själv. Patienten blir i allt högre grad aktiv och engagerad. För vårdgivare är det därför av allra största vikt att ta till sig de nya kommunikationsvägar som finns, för att var där patienterna är.

Konferensen var intressant, men den gav också en känsla att om vård på nationell nivå är svårt är det riktigt knepigt att göra något på EU-nivå. Även om det finns goda intentioner känns det som att projekt och initiativ blir för abstrakta eller för generella för att kunna göra någon verklig skillnad. Särskilt problemen med kommunikation återkom gång på gång, vilket kändes ganska hopplöst. Kanske är det bättre att uppmuntra småskaliga projekt än att försöka lösa allting, överallt, på en gång?

I torsdags höll vi tillsammans med Svenskt Forum för Vårdkvalitet och Svenskt Näringsliv konferensen Kvalitetsredovisning ur ett patientperspektiv på Polstjärnan i Stockholm. Till vår stora glädje kunde vi samla spännande talare från Storbritannien, Kalifornien, Nederländerna och Danmark samt från SKL, Vårdföretagarna och Socialdepartementet. Det perspektiv de gav på hur kvalitetsredovisning kan fungera var tankeväckande. Det finns mycket vi i Sverige kan lära oss av både goda och dåliga exempel runt om i världen.

I temat Vård i världen kan du utforska konferensen på alla möjliga sätt. Det finns intervjuer med talarna: Benno van Beek (European Society for Quality in Healthcare), Simon Jones (dr Foster), Adams Dudley (CalHospitalCompare) och Morten Freil (Danske patienter). Du kan också se de svenska talarnas och de internationella gästernas presentationer.

Några citat från dagarna var extra minnesvärda. Simon Jones är Chief Statistician vid dr Foster, en brittisk webbplats för vårdjämförelser. Dr Foster är en av de mest pedagogiska och genomarbetade jämförelsesidorna, som har kommit allra längst med att presentera svår data på ett förståeligt sätt. Det är ändå inte det Simon Jones är mest stolt över. Han berättade att det han var nöjdast med, det var att de låtit patienterna skriva kommentarer om vårdgivarna direkt på dr Foster. Vårdpersonalen och sjukhusledningarna hade naturligtvis blivit upprörda när de införde kommentarsfunktionen, men det visades sig att kommentarerna som kom in var kloka, konstruktiva och värdefulla. ”Ha förtroende för patienterna” var hans slutsats.

Simon Jones berättar om dr Foster

Morten Freil från Danske Patienter varnar för vad som händer om man inte involverar patienterna. De danska webbplatserna för att jämföra vård, Sundhed och Sundhedskvalitet, togs fram i all hast utan att patienterna tillfrågades. Resultatet blev webbplatser som å ena sidan var alldeles för förenklade, å andra sidan alldeles för komplicerade. Få patienter använder sidorna. Han hoppas därför på en vidareutveckling, där patienterna får en mycket större plats i utformningen av sidorna.

Morten Freil berättar om läget i Danmark

Konferensens gäster kom från alla möjliga vårdrelaterade områden, bland annat patientföreningar, Socialstyrelsen, landsting, vårdföretag och läkemedelsföretag. Tråkigt nog var de få av de som verkligen har möjlighet att påverka kvalitetsredovisning eller datainsamling där, vilka annars hade kunnat dra nytta av den information som gavs. Vi i Sverige har goda kvalitetsregister, och det finns planer på att från offentligt håll skapa offentliga redovisningar av sjukvårdsdata. Det finns ändå stora möjligheter att tänka annorlunda, och framför allt öppna upp för patienterna i mycket högra omfattning än vad som görs idag.

Ikväll 19.20 visas programmet AKUT på YLE:s TV2, som delvis kommer att handla om OmVård.se. Tyvärr är ingen här på kontoret finsktalande, men med hjälp av google translate har vi lyckats lista ut att de berättar att vi är en webbtjänst där du kan jämföra vårdgivare. De verkar också skriva om barnomsorg, att jämföra läkare och eventuellt att Svenskt Näringsliv står bakom siffrorna när de skriver om programmet.

Om det är någon som kan finska får ni gärna berätta mer exakt vad det står i YLE:s artikel och vad de säger i programmet, vi blir lite nyfikna!

Ortopedkliniken på Södersjukhuset har arbetat med projektet Lean Ortopedi sedan 2008. Projektet handlar om att arbeta med ständiga förbättringar i verksamheten, i allt från hur höftfrakturpatienter tas om hand till hur korridorer och pärmar organiseras. Igår och idag presenterade kliniken sitt utvecklingsarbete genom föredrag och posterutställning. En sån här dag fokuserar naturligtvis främst på de positiva effekterna och de goda exemplen, det blir också mycket uppmuntrande att lyssna på vad som går att göra.

Förbättringsarbete på SöS-ortopedin

Resultaten är goda, bland annat för höftfrakturpatienter. För tre år sen lyckades de operera 29 % av dessa inom 24 timmar efter att de tagits emot av vården, nu är de uppe i 79 %. Då har de dessutom gått från den enklare metoden att använda skruvar till proteser, som kräver mycket mer av vårdgivaren. Eftersom höftfrakturpatienter ofta är gamla och bräckliga betyder det snabbare omhändertagandet att fler överlever och kan komma tillbaka i rörlighet. Att de har kunnat få ner tiderna så mycket beror mycket på att de har utgått från patientens perspektiv, följt dennes väg från ambulans till färdigopererad, och gjort förbättringar som underlättar den resan.

Det finns mycket mer att berätta, som till exempel hur de har lärt av andra, både sjukhus och företag. De har bland annat tittat på hur Clarion Hotel jobbar med bemötande och hur Scania alltid utgår från kunden och involverar medarbetaren, och tagit in element från dessa in i den egna verksamheten.

Postervisning på Lean Ortopedidagen

Lätt att göra rätt

Det som gör mig lite mörkrädd är att inse på hur det var på ortopedkliniken innan de började arbeta med förbättringar, och hur det antagligen ser ut idag på många andra sjukhus och kliniker runt om i Sverige. Det ska vara lätt att göra rätt, men så verkar det sällan vara.

Höftfrakturpatienterna som fick vänta farligt länge på vård var ett exempel. Ett annat exempel var möbleringen i korridorer. Tidigare hade vagnar och grejer stått på båda sidor i korridoren, vilket gjorde att sängar och rullstolar hade fått kryssa mellan hindren, till fara för patienten och besvär för personalen. Ytterligare ett är information till patienterna. Idag har de strukturerat upp vad personalen säger till patienterna, så att de vet att patienten får rätt information och får tillgång till informationen också när de är hemma igen. Tidigare var det ingen som säkert kunde veta vad patienten fått veta.

Ortopedkliniken på SöS verkar vara på rätt spår, men hur ser det ut på andra ställen? Har de ens kraft att börja lägga märke till sina brister? Hur många förstår att ta intryck av fordonstillverkare och hotell för att förbättra sin verksamhet. Jag tvivlar inte en sekund att vårdpersonal jobbar hårt, och med patientens bästa för ögonen. Men jag har inget större förtroende för en vårdgivare som inte jobbar med ständiga förbättringar, som inte ifrågasätter sin verksamhet och sina rutiner.

Mer av SöS-ortopedens inställning i vården!

Nu börjar det dra ihop sig till utdelning av kömiljarden – i november ska 1000 miljoner kronor delas ut till de landsting som lyckas hålla vårdgarantin och erbjuder minst 80 % av sina patienter besök inom 90 dagar och behandling inom 90 %.

Positiva rapporter har regelbundet kommit in – landstingen blir bara bättre och bättre på att minska köerna i vården. Några landsting lyckas exceptionellt bra med att minska sina köer. Sveriges Radio kunde igår avslöja att siffrorna kanske inte är riktigt så bra som de ser ut. Flera landsting har en kö för de som frivilligt väljer att fortsätta vänta på ett specifikt sjukhus istället för att prova sin lycka på ett annat sjukhus. Även om dessa personer får vänta mer än 90 dagar räknas de inte in i kön – och vips så har köerna minskat!

Landstingsrådet Ulric Andersson i Värmland är mycket upprörd, enligt Nya Wermlands Tidningar. Han berättar att de inte greppat möjligheten att döpa om köerna, utan istället satsat på att faktiskt minska köerna genom att jobba hårt och höja skatterna. Sen har Värmland också påtagligt mycket färre i ”frivillig”-kön än till exempel Skåne, och samtidigt ett mycket sämre utgångsläge inför utdelningen av kömiljarden än Skåne. Också Dagens medicin skriver om Ulric Andersson.

Kösiffrorna är problematiska! Läser man regeringens dokument (här, här och här) om kömiljarden och deras sprudlande utvärderingar av kömiljarden hittar man inget om ”frivilliga köer”. Inte heller i den statistik som redovisas av SKL, bland annat på väntetider.se står det inte heller där något om att väntetiderna gäller de som ofrivilligt står i kö. Eftersom det frivilliga köandet inte nämns så mycket står det inte heller vilka förutsättningar som gäller för dessa köer. Hur länge får man vänta där? Vad har man för rättigheter om man frivilligt står i kö? Vilken information får de som väljer att stå i kö? Får man ändra sig och hoppa ur frivillig-kön?

Och viktigast av allt – hur kommer frivillig-köandet värderas av SKL och regeringen inför fördelningen av miljarden?

Nu kan du titta på Dagens medicins privatvårdsdagar på SVT24. Dagen behandlade vårdvalet ur många olika aspekter, vilket gör det intressant för alla som är nyfikna på privat vård och vårdval.

Klippen är ganska långa, men sevärda.

Klipp 1 – Dagens medicins nya chefredaktör Mikael Nestius hälsar välkomna

Regeringens utredare Toivo Heinsoo som berättar om slutbetänkandet i vårdvalsutredningen.

Klipp 2 - Fyra landstings berättar om sina erfarenhet av att införa vårdval

Filippa Reinfeldt – Stockholms läns landsting

Mats Eriksson – Landstinget Halland

Jonas Andersson – Västra Götalandsregionen

Ingrid Lennerwald – Region Skåne

Klipp 3 - Lagen om valfrihetssytem – Magnus Ehn, konkurrensverket

Strategier för en långsiktig hållbar utveckling av vårdvalssystem – Dag Fagerholm och Roine Gillingsjö, Öhrling PricewaterhouseCoopers

Klipp 4 – En kavalkad av talare om kvalitetsredovisning, verksamhetsperspektiv och hur man kan bedriva vård utan vinstintresse. Klippet inleds med Johan Calltorp, ordförande i vård medicinska råd som berättar om internationella erfarenheter av kvalitetsredovisning.

Övriga talare: Bo Nyström, Ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs, Björn Zackrisson, Praktikertjänst, Leif Karnström, Stockholms läns landsting, Elisabeth Wennlund, Stockholms sjukhem.

Tyvärr finns inte hela eftermiddagen på SVT24, bland annat filmades inte politikerdebatten som avrundade privatvårdsdagen. Den som vill veta mer om partiernas syn på vården och vad de vill göra efter nästa val får än så länge vända sig till respektive parti.

Nu har till slut vaccineringen inletts. Region Skåne var först, de startade igår med att vaccinera sjukvårdspersonal. De övriga landstingen kommer att följa efter. Varje landsting lägger upp sin vaccinationsplan själv, men samtliga kommer att börja med riskgrupper och vårdpersonal.

För att underlätta för dig som vill veta hur det ser ut i ditt landsting har vi samlat länkar till relevanta sidor här. Där finns också länkar till allmän information om influensan och vaccinet.

Idag har regeringen haft en presskonferens om vaccinet, skriver SvD. Intresset har åter ökat för vaccinet, fler ringer och frågar efter information, berättar folkhälsominister Maria Larsson.

Du kan se klipp från presskonferensen också på SVT:

Och vill du läsa om hur det verkar fungera rent praktiskt kan jag rekommendera några inlägg från en av mina favoritbloggar – ”Heja Abbe”. Det där med information är rätt svårt:

Svininfluensan och Det börjar klarna. Eller?

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst – skriver vi idag på Newsmill.

Idag presenterade SKL, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet den första rapporten om Öppna jämförelser på folkhälsoområdet. Ett lovvärt initiativ som kan stimulera smart utveckling inom folkhälsoområdet, om mottagarna kan se möjligheterna med jämförelserna och inte tar dem som något hotfullt eller orättvist.

Rapporten går igenom tre olika områden som är möjliga för kommuner och landsting att påverka: levnadsvillkor, levnadsvanor och hälsoeffekter, fördelat på kön och utbildningsnivå. Rapporten kan vara en guldgruva för kommuner som vill använda sina resurser smart och satsa på områden där de har lägre resultat än andra kommuner och landsting.

Genomgången erbjuder också möjlighet att hitta de kommuner och landsting som kan föregå med gott exempel och som kan ha metoder värda att titta på. Ett exempel är Arjeplog som har extremt låg andel gravida kvinnor som röker. De har jobbat aktivt med frågan, och tagit fram en fungerande metodik, men en Skånekommun skulle troligen inte komma på att fråga dem om råd utan en jämförelse som den här. Västerbotten är det landsting högst sammanräknat betyg, vilket Västerbottens-kuriren uppmärksammar. De har Vision 2020 – världens bästa hälsa, världens friskaste befolkning, som kanske kan vara intressant för andra landsting att kasta en blick på.

Öppna och publika jämförelser kan ses som råd och stöd för utveckling, i det här fallet för kommuner och landsting, i andra fall kan det vara sjukhus och kliniker som kan hitta förbättringsområden med hjälp av jämförelser. Tyvärr verkar rädslan för att orättvist bli ”sämst i klassen” ta över insikten att först med jämförelser går det att se vad som vinner mest på att förbättras.

Öppna jämförelser får en hel del kritik, bland annat i artikeln ”Kvalitetsregister och styrningen av de professionella” på Newsmill. Artikeln tar upp risker med att göra professionella till ”vanliga anställda”, faran med att förlora mjuka värden och det skadliga med skapande av nya maktrelationer. Det är också många ansvariga som väljer att förklara bort resultatet: ”Vi har svåra patienter”, ”En del grupper är mer missnöjda än andra” och så vidare.

Mätning efter mätning visar att vård och hälsa ser olika ut för olika grupper, din chans att överleva till exempel cancer och hjärtinfarkt beror på var du bor i landet, eller som i denna nya rapport: att en del kommuner lyckas med folkhälsoarbete medan andra ligger långt efter. Därför känns kritiken mot öppna jämförelser rätt tomma. Det är smart att mäta, det är smart att jämföra och det är smart att satsa på förbättringar där man är som sämst.

Och för enskilda individer är det smart att utvärdera sin vårdcentrals, sjukhus, kommuns och landstings resultat och fundera över hur man själv vill ha det.

Kent Persson skriver om rapporten bland annat utifrån Örebro-perspektiv och Christer Jonsson om läget i Kalmar.

Det omtalade influensavaccinet kommer att landa under morgondagen, packas om och levereras ut till landstingen under nästa vecka, skriver bland annat SvD. Sen till slut ska vaccineringen komma igång, då vi till slut får se hur många som kommer att vaccinera sig.

Nu har intresset varit lite svalare ett tag, när de sex patienter som vårdats med konstgjord lunga är utskrivna från ECMO-avdelningarna och den utlovade vågen i början av oktober verkar ha skjutits upp. Även medias intresse har varit mer avvaktande, med krönikor, artiklar och debattartiklar (alla tre exemplen från SvD) om misstänkta, hemliga vaccinavtal och en larmrapportering orkestrerad av läkemedelsindustrin och andra intressenter var syfte är att skapa en marknad för vaccinföretag.

Idag kom rapporter om Sörböleskolan i Skellefteå. 160 skolbarn har insjuknat i den nya influensen, i stort sett samtidigt, skriver SVT. Det är det första riktigt stora utbrottet, som verkar ha kommit samtidigt med kylan, precis som man har varnat för. Troligen kommer intresset för vaccinering att öka i och med utbrottet.

Det som dock står helt klart är att de flesta ändå får vänta ett tag på sin vaccinering. I första hand kommer de som hör till tidigare nämnda riskgrupper att vaccineras. Barn över tre år och deras familjer är också prioriterade, sen är det dags för resten. De flesta kommer inte att bli kallade, utan man får själv ta reda på vart man kan gå och när man kan gå.

Och medan man väntar kan man alltid titta på Agenda i SVT, där Inger Atterstrand på SvD diskuterar med Anders Tegnell på Socialstyrelsen under rubriken ”Dags för myndigheterna att tänka om?”

I några dagar håller de nationella kvalitetsregistren konferens med tema ”Patientupplevelse som grund för kvalitetsredovisning”.  Bakom namnen döljer sig idén att låta patientens upplevelse bli en del av registren. Utvecklingen är egentligen rätt enorm – från att bara titta på faktorer som ”Överlevde patienten eller inte” eller ”Höll protesen eller inte” börja lyssna på vad patienten egentligen tyckte om vården de fick.

Det har funnits en ganska stor skepsis mot att släppa in patienten i registren, de har setts representera ”mjuka, subjektiva” värden, till skillnad från läkarnas ”hårda, objektiva” bedömning. Därför ses patienternas berättelser inte som lika trovärdig.

Nu börjar allt fler inse att det ändå går att fråga patienter om deras uppfattning om vården och resultat på sätt som faktiskt gör det möjligt att dra vettiga slutsatser. Några eldsjälar går före, som Margareta Kristensson vid universitetssjukhuset i Linköping. Hon anser att självrapporterade utfall borde vara en självklarhet i de nationella kvalitetsregistren, att det är enda sättet att verkligen veta hur bra en behandling är.

OmVård.se har gjort avtryck i sjukvårdsvärlden. Håkan Sörman från SKL pratade om att det är dags att utnyttja kvalitetsregistren i högre grad. Han pratade också en del om OmVård.se, att han och andra delar vår ambition och att det måste matchas med en utveckling av datat.

En suddig bild på Håkan Sörman som pratar om OmVård

Annat som har hänt under dagen är att Socialstyrelsen har gjort färdigt sin undersökning av barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus och kommit fram till att inget fel i vården begåtts (se pressmeddelande). Åklagaren anser dock att Socialstyrelsens undersökning inte svarar på frågan som ligger till grund för brottsmisstanken, nämligen varför det lilla barnet hade så höga doser av narkosmedlet tiopental, och brottsmisstanken kvarstår. Socialstyrelsens utredning förklarar nämligen inte de höga doserna, skriver SvD. Någonstans har alltså något dåligt hänt, antingen det är en medveten överdos, en injektion efter det att flickan dött, eller en förorening av blodprovet innan det analyserades, och vad och hur måste ju förklaras. Särskilt som hela historien dragit med sig att läkare inte vågar ge tillräckligt smärtstillande till döende patienter, enligt en artikel i gårdagens DN. DN skriver också om Socialstyrelsens uttalande.