På söndag den fjärde oktober är det den Europeiska donationsdagen och The World Day of Organ Donation. Det kan vara ett passande tillfälle att ta ställning kring organdonation och diskutera beslutet med sina anhöriga, tipsar Donationsrådet.

Det är många som väntar på transplantation. 1 juli i år stod 594 personer på väntelistan, flera av dem är barn. I Sverige har 6 av 10 personer fattat ett aktivt beslut om organdonation och nu hoppas donationsrådet på att ännu fler tar ställning. Det är viktigt, då det är mycket få som blir aktuella för donation, endast de som avlider på en intensivvårdsavdelning under pågående respiratorbehandling. Av de 100 000 som avlider varje år är det bara 200-250 som kan donera.

Det finns tre sätt att göra sin vilja känd:

• Anmäl till donationsregistret, www.donationsradet.se
• Berättar för anhöriga vad du vill
• Fyll i ett donationskort och bär med det

Det beslut den avlidne har tagit gäller, annars är det de närstående som får tolka vad den avlidne hade velat.

Det finns många myter om organdonation, som att anhöriga bestämmer om det ska bli donation eller inte, att man kan bli för gammal för att donera eller att hela kroppen dissekeras om man säger att man vill donera organ eller vävnader för medicinska ändamål. Inget av det här stämmer – den avlidnes uttryckta vilja gäller och det är organens och vävnadernas kondition som avgör om donation är möjlig. Medicinska ändamål innebär att mindre vävnads-, blod- eller cellprover används för specifika forskningsprojekt.

Mer myter och svar finns på Donationsrådets hemsida.

Om du är astmatiker är det viktigt att få hjälp att hålla sjukdomen under kontroll. En välinställd astma, där man tar rätt mängd medicin vid rätt tillfällen, låter bli att röka, rör sig och på andra sätt tar hand om sig själv, är oftast rätt oproblematisk för den drabbade. Däremot kan astma som inte tas om hand på rätt sätt vara besvärlig. Personer som inte får rätt hjälp och vård har högre sjukfrånvaro och kan till och med få bestående skador. Astma- och Allergiföreningen i Stockholms län har kartlagt hur bra vårdcentralerna i Stockholms län är på att följa de nationella och regionala riktlinjerna för god astmavård – och kan därigenom rekommendera vårdcentraler som passar astmatiker bättre än andra.

Nu kan vi till vår stora glädje erbjuda den informationen till OmVårds besökare! På vårdcentralerna har det fliken Astma och allergi kommit till. Under den kan du se hur bra vårdcentralen är inom fem områden:

• har vårdcentralen en särskild astmamottagning,
• finns det specialutbildad personal,
• genomför vårdcentralen rekommenderad behandling och uppföljning,
• erbjuds patienterna utbildning att hantera sin astma och
• är miljön tillgänglig för människor med astma

Precis som för övrig information på OmVård.se kan du också jämföra vårdcentraler med varandra.

Den kartläggning som redovisas på OmVård.se genomfördes hösten 2008. Alla vårdcentraler i länet fick en enkät med sammanlagt 31 frågor om i hur hög grad de följer de nationella och regionala riktlinjerna för astmavård. 86 % av vårdcentralerna svarade på enkäten. Sakkunnig i studien var Victoria Strand, med. dr. och specialist i allergisjukdomar vid Astma- och Allergimottagningen på S:t Göransgatan i Stockholm.

Om du vill läsa mer finns det information på vår sida på MyNewsdesk.se.

Apropå astma – i Vietnam har de upptäckt att inälvsparasiten hakmask minskar benägenheten att utveckla allergi mot kvalster. Enligt Expressen hoppas forskare på att upptäckten kan leda till metoder för att minska allergiska besvär och eventuellt också astma.

Här kan du också läsa om hur det är att ha astma i Bryssel – Blom bloggar i Bryssel berättar.

Sverige är duktiga på att ta hand om barncancer. Dessutom ser vården för barn med cancer lika ut över hela landet. Det spelar ingen roll om du bor i Östersund eller i Växjö, vården ser i stort sett likadan ut överallt, berättade Sveriges Radio i slutet av sommaren. Ett verktyg som barncancervården har är ett gemensamt nationellt kvalitetsregister, där diagnos, behandling och resultat redovisas i detalj. Genom detta register har läkarna möjlighet att välja ut den bästa behandlingen för alla sjuka barn.

Cancervården för vuxna ser däremot mycket olika ut i landet. Tidigare i somras visade en studie i Skåne att det finns stora skillnader i överlevnad beroende på var i länet du bor. Göran Hägglund har lagt fram ett förslag för att höja kvaliteten och utjämna skillnaderna. 227 miljoner ska under de närmaste åren satsas på att genomföra en nationell cancerstrategi, med mer central styrning som ska utgå från några regionala cancercentra, skriver SvD.

Förslaget har fått mothugg från flera håll, framför allt för att det påminner starkt om förslag som Cancerfonden har drivit under många år. SvD:s Inger Atterstam ställer sig frågan om inte Göran Hägglund har gett efter för ett omfattande lobby-arbete, som läkemedelsföretagen ligger bakom. Borde man inte snarare satsa på hjärtsjukdomar, undrar Inger.

Det finns definitivt sjukdomar som har mer skickliga lobbyister och lyckade kampanjer bakom sig än andra. Cancerforskningen och cancervården omsätter enorma summor varje år. Men att Göran Hägglunds förslag sammanfaller med Cancerfondens strävanden medför inte att idén automatiskt är dålig. Det finns självklart också stora behov i andra vårdområden än bara inom cancervården – det medför heller inte att förslaget självklart är dåligt. Däremot skulle det vara intressant om det går att ta fram verkliga invändningar mot en nationell cancerstrategi – om man till exempel kan misstänka att vården blir sämre, mindre effektiv, mer kostnadskrävande eller om färre sjuka skulle få vård på grund av den här typen av satsningar. Eller om man visar att satsningen skulle finansieras genom nedskärningar i till exempel hjärtvården.

Rimligare vore väl snarare att uppmuntra flera satsningar av det här slaget, för att vården ska se lika ut över landet och för att kunskapsutbyten över landet ska kunna öka. Förhoppningsvis tjänar vi alla på det.

En av de mest använda vårdsajterna i Sverige är Netdoktor.se. De har en stor kunskapsbank med artiklar om sjukdomar, behandlingar och hälsa. Ett av de mest uppskattade inslagen är möjligheten att skicka in frågor om hälsa och få svar från läkare inom det området.De har också ett intressant nyhetsbrev.

OmVård på Netdoktor.se

Från och med igår kan du söka OmVårds väntetider direkt från Netdoktor.se. Till höger på sidan finns widgeten ”Hitta rätt i vården” där du får se aktuella väntetider för ditt ingrepp och har möjlighet att söka efter väntetider för andra ingrepp.

Vi planerar att finnas på andra platser där vår information kan vara relevant för läsaren. Tipsa oss gärna om du har tänkt på någon plats där du skulle vilja komma snabbt till OmVård eller få information från sidan.

Uppgifterna om väntetider på OmVård.se hämtas från SKL:s webbplats Väntetider.se. Denna data uppdateras en till två gånger per månad. Vi har tyvärr inte haft möjlighet att uppdatera lika ofta, eftersom vi just nu måste gå in på varje väntetid för samtliga vårdgivare och ändra manuellt. Det är inte så vi vill ha det. Därför har vi skickat en förfrågan till SKL om att kunna göra automatiska överföringar från Väntetider till OmVård.se, så att de väntetider vi presenterar är så aktuella som möjligt.

Just nu tittar SKL på vilka som äger datat, om det är varje enskilt landsting eller om det är SKL. Förhoppningsvis är det här frågor som kan lösas. Vi vill erbjuda en rykande aktuell tjänst!

Olika vårdvalssystem införs i Sverige på löpande band just nu. 1:a september drog Östergötland igång och nästa vecka är det dags för grannen i Väster. I dag har Västra Götalandsregionen presenterat hur många listade patienter varje vårdcentral har lyckats skrapa ihop. Säga vad man vill om vårdval, men det går inte att ta miste på att patientens ställning har stärkts när vårdgivare nu tvingas konkurrera med varandra om sitt patientunderlag. Kan man inte tillgodose sina patienters behov, vilket kanske främst märks genom låg tillgänglighet till vård, så är det mycket större sannolikhet att patienten faktiskt kan välja en annan vårdcentral idag än de kunde tidigare. Förhoppningen är givetvis att kvaliteten utöver tillgängligheten inte kommer att försämras, vilket en del skeptiker menar inte alls är omöjligt.

Hela 64 nya vårdcentraler kör igång verksamhet i regionen. Frågan är väl snarast hur många som kommer att överleva, både bland de nya och de som funnits sedan tidigare. Någon form av utslagning lär väl ändå ske? Och kommer detta påverka patienterna positivt genom att en ny vårdcentral ersätter en gammal som inte fungerade bra nog, eller kommer det bara att innebära att vårdcentraler klappar ihop utan att ersättas av en ny och att valfriheten blir lika begränsad som den var tidigare?

Dagens Medicin skriver om vilka ”vinnarna” är i det nya systemet, i alla fall om man räknar antalet nylistade patienter. Alla de vårdcentraler som nämns är privata och glädjande nog är det flera mindre företag som lyckats bra, och inte bara ”vårdkoncernerna” som fått ta emot en hel del kritik på sistone i DN. Återstår att se om gräset verkligen var grönare på andra sidan.

Det brittiska sjukvårdssystemet, NHS, ligger ständigt i framkanten vad gäller att redovisa information om sina vårdenheter. Utöver att man driver sidan NHS Choices där patienter kan ta del av en mängd olika mått för att skaffa sig en bild av kvaliteten på enskilda vårdenheter, och att kunna jämföra dessa mot varandra, har två förslag på senaste tiden väckt viss uppmärksamhet. I augusti rapporterades det att Department of Health planerar att utöka patienters möjligheter att kommentera och dela med sig av sina erfarenheter inte bara om sjukhus, utan även om allmänläkarpraktiker (motsvarande svenska vårdcentraler). Förslaget har väckt uppmärksamhet då många allmänläkarpraktiker har få anställda doktorer, och att man menar att det är stor risk att enskilda doktorer kommer att kunna identifieras via patienternas feedback, vilket det brittiska läkarfacket British Medical Association inte tycker är en bra idé. Tjänsten ska lanseras i oktober.

Nu kommer nästa förslag kring information för jämförelser för patienter. Hälsominister Andy Burnham vill att läkare och övrig personal inom sjukvården ska få säga sitt om sin arbetsgivare och att detta data ska publiceras. Han menar att det behövs ett större fokus på medarbetartillfredsställelse, och att detta ska analyseras tillsammans med patienttillfredsställelsen för samma vårdenheter. Chefsekonomen vid King’s Fund, en organisation som arbetar med förbättringar av det brittiska sjukvårdssystemet, John Appleby, svarade ministern att han helst av allt skulle vilja se hur villiga anställda på sjukhus och vårdcentraler skulle vara att själva vårdas på den enhet där de arbetar. Snacka om dynamit.

Samtidigt berättade minister Burnham att man planerar att låta brittiska patienter fritt välja allmänläkare i hela landet. Vårdval är alltså långt ifrån enbart en svensk företeelse. Återstår att se vilket land som hittar den bästa modellen.

I måndags och tisdags var jag på resa i södra Sverige, träffade kommunikatören Katarina Otz på Hälsovalskontoret i Region Skåne, Siw Lindberg som håller i uppbyggnaden av Skånes enda nystartade landstingsdrivna vårdcentral, Vårdcentralen i Limhamn, och Mats Perkmar som tillsammans med sin kollega driver Familjeläkarna i Söderbro/Skrea.

Det var en lärorik resa, vården ser verkligen olika ut i olika delar av Sverige, beroende på befolkningens sammansättning, på vårdvalssystem, på traditioner inom landstingen och mycket annat. Det är märkbart när man åker runt, och det ska bli roligt att åka till ännu fler ställen senare.

I Skåne finns tio sjukhus och vårdcentralerna har ofta haft begränsade öppettider. Det har fått till följd att invånarna har sökt sig till akutmottagningar snarare än till vårdcentralerna. Sjukhusen har också mer och mer byggt upp parallellorganisationer till vårdcentralerna, med öppenvårdsmottagningar av olika slag. Nu ska primärvården ta ett helhetsgrepp om patienten, vilket kommer att bli en stor omställning för både sjukhus och vårdcentraler.

Limhamns vårdcentral är fortfarande under uppbyggnad, här visar Siw en av lokalerna. Intrycket är ljus och rymd.

Halland var först med att införa vårdval. Det är också där namnet kom till, istället för nånting i stil med ”Nytt ersättningssystem för primärvård nånting nånting”. Hallands vårdvalsmodell är extremt enkelt upplagd. Vårdcentralerna får ersättning för varje listad patient. Ersättningen är åldersviktad, små barn och mycket gamla patienter medför högre ersättning. Om patienterna söker vård på andra vårdcentraler än den där man är listad får den egna vårdcentralen betala. Vårdcentralerna måste ta emot alla patienter som vill lista sig där.

Familjeläkarna ligger på Skrea strand i Falkenberg, med en strålande utsikt ut över havet.

Systemet fick svidande kritik av Lars Brune i Sveriges Radio Halland förra veckan. Lars Brune är läkare och vårdentreprenör i Halland, och han hävdar att systemet tillåter vårdgivarna att ”taktikplacera” vårdcentraler så att de får friska patienter som ger hög ersättning. Han gillar klart bättre systemet i Västra Götaland där ersättningen viktas utifrån många fler parametrar än ålder, bland annat beroende på hur sjuk patienten är.

Mer om besöken kommer i artiklar längre fram.

I fredags eftermiddag hade Indikator, företaget som utformat den nationella patientenkät som just nu besvaras av patienter i hela Sverige, bjudit in till föreläsning i Stockholms Läns Landstings lokaler på Södermalm. På agendan stod en presentation av ett brittiskt verktyg för att hantera den så kallade case mix-problematiken. Case mix innebär helt enkelt den ”mix” av olika svårighetsgrad på patienter som ett visst sjukhus eller vårdgivare har. De flesta är t.ex. överens om att universitetssjukhusen i Sverige har den tyngsta case mixen, alltså de ”svåraste” fallen för en given patientgrupp. Hur pass svåra dessa är i förhållande till ett annat sjukhus patienter och hur man ska kunna jämföra dessa två är dock svårt att uttala sig om. Detta är bland de största invändningar som kritiker av OmVård.se har idag, och som vi också försöker göra användare uppmärksamma på under sidan ”Jämföra vård”.

Det brittiska företaget presenterade en modell som bygger på 25-års arbete med att identifiera vilka variabler som påverkar sannolikheten för ett vårdtillfälle att drabbas av en komplikation. Från att ursprungligen ha innefattat 65 variabler har man successivt kunnat reducera antalet variabler till dagens 18; 12 stycken som rör patientens fysiologi och 6 stycken som har med svårighetsgraden av ett ingrepp eller åtgärd att göra. Med en avancerade matematisk modell, som kallas POSSUM, kan man sedan räkna ut förväntat utfall och sätta det i relation till faktiskt utfall för ett visst sjukhus eller klinik. Detta göra att man i praktiken kan jämföra två sjukhus med helt olika förutsättningar var gäller patientmix, eftersom det hela tiden är relationen faktiskt utfall/förväntat utfall som mäts.

Än mer praktiskt är att läkaren får ett mycket bättre underlag att diskutera med sin patient innan det beslutas att ett visst ingrepp skall göras. Får du som patient t.ex. veta att du med 50 % sannolikhet kommer att drabbas av en komplikation och att du har en statistisk sannolikhet på 20 % att avlida till följd av ingreppet kan du tillsammans med din doktor avgöra om ett visst ingrepp ska genomföras eller inte. Detta menar britterna är till stor hjälp för både patient och läkare, och att det i flera fall har inneburit att ”onödiga” operationer med stor risk för komplikationer har kunnat undvikas.

I Sverige har ortopedkliniken på Karolinska i Solna kört en pilotstudie av programmet med gott resultat. Dock vill man gärna fortsätta utvärdera metodiken framöver innan man är helt övertygade. Hur som helst är det väldigt spännande och skulle innebära ett stort steg framåt för alla typer av öppna jämförelser av vårdens kvalitet. Ska vi äntligen kunna ge oss på den förlamande case mix-problematiken som kritiker av öppna jämförelser gömmer sig bakom?

Det pågår flera parallella vårddebatter idag. En initierades av Uppdrag granskning genom programmet om hyrläkare den 26:e augusti och läkarbristen den 2:a september.

I programmet den 26:e augusti gick de bland annat igenom antalet Lex Maria-beslut som involverat hyrläkare. Resultatet var 54 fall av skador eller dödsfall, i 27 fall hade människor dött till följd av felaktigheterna. Ofta är det brist på kontinuitet som är problemet – patienterna får träffa läkare efter läkare utan att någon gör en grundligare utredning av varför de mår dåligt. I några fall hinner sjukdomar gå så långt att patienterna inte överlever.

Det jag saknar i programmet är information om hur många Lex Maria-beslut som gjordes totalt under den här perioden.

På Socialstyrelsens hemsida kan jag hitta att Socialstyrelsen avslutade 1637 anmälningar 2008. Det går också att hitta en studie kring hur många som skadas inom den somatiska slutenvården. Varje år får 100 000 patienter en skada eller sjukdom på grund av brister i svensk hälso- och sjukvård. För 3000 av patienterna kan skadorna ha medfört eller bidragit till att de avlidit.

Siffrorna i Uppdrag Gransknings program säger helt enkelt frustrerande lite. Skadas fler människor av att träffa hyrläkare än av att träffa fast anställda läkare?

Något som återkommer är faran med bristen på kontinuitet – det är farligare att träffa olika läkare än att träffa samma läkare. Det är ju rimligt att det är bättre att träffa samma läkare flera gånger, läkare som kan följa upp det som påbörjats, som kan lägga märke till försämringar.

Men vad händer om läget inte tillåter att man träffar samma läkare varje gång. Om Sveg har svårt att få fast anställda läkare därför att ingen är beredd att flytta dit. Eller om du själv flyttar runt, och därför byter vårdgivare? Eller om du går till en stor vårdcentral med många olika läkare, och därför får träffa olika läkare varje gång?

Borde inte fokus i debatten ligga där – vid hur överlämningar och provtagningar kan fungera oavsett om du får träffa samma läkare hela tiden eller inte. Hur du kan ha förtroende för vården oavsett vem du träffar. Och vad du kan göra om du inte känner dig nöjd med den behandling eller diagnos du får.

Henrik Almkvist, som är överläkare på upphandlingen i Stockholm har kloka synpunkter på hur landsting kan ställa krav för att höja kvaliteten och patientsäkerheten – läs hela inlägget på Newsmill.