Med pukor och trumpeter har så det fria vårdvalet lanserats här i Västra Götaland. Det hela började gälla från 1 oktober. Intresset är stort från diverse aktörer, hela 250 vårdcentraler har anmält sitt intresse. Av dessa är ca 100 nya, privata.  De allra flesta i stor-Göteborg. Det är inte konstigt, av två anledningar. Dels är det i Göteborg som primärvården fungerar som sämst, dels så söker sig privata alternativ alltid till storstäderna, oavsett vad det gäller för verksamhet. Om hälso- och sjukvård är en vara som ska fördelas enligt marknadsmässiga principer, som i vårdvalssystemet, så kommer etableringar alltid att ske där det lönar sig bäst. Intresset från medborgarna går att beskriva som måttligt (de allra flesta av oss har valt att stanna där vi var) och störst där det fungerat sämst, naturligt nog.

Det finns EN sak som är bättre med regionens plan än med Hallands och Stockholms motsvarigheter; det finns en social vägning som gör att vårdcentraler som får många vårdtunga patienter får kompensation. Det är en förbättring, men det räcker inte!

Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.

Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Redan sedan tidigare hade man rätt till att byta läkare om kemin inte fungerade. Argumentationen utvecklas bra av en f.d. direktör vid namn Karl-Henrik Pettersson. Läs gärna inlägget och andra på hans blogg. Jag håller inte med honom i allt, men grymt intressant med en blogg som fokuserar på hälsopolitik.

Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska - som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten - när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om bristen på läkare och annan personal… Det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens-kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.

Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i nio år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som "erbjöd" sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Svårigheterna att rekrytera trissade upp löner och förmåner till helt orimliga nivåer, även för nyutexaminerade läkare. Alternativet var/är ännu dyrare (och kvalitetsmässigt sämre) stafettläkare.

Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna ytterligare stärker sin position på arbetsmarknaden. Många arbetsgivare, få läkare… Det verkar som att man inte ser eller vill förstå att det inte går att trolla fram läkare ur en hatt. De har en lång utbildning vilket gör att en enkel ”tillgång och efterfrågan” formel på antalet läkare inte helt enkelt låter sig göras.

Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. En hälso- och sjukvård med allt fler privata inslag som etablerar sig där det lönar sig bäst leder till mer vård och fler läkare till rika och friska patienter och mindre vård och färre läkare till sjuka och fattiga. Det är en bakvänd politik! Ser också en risk i att det hela kommer att leda till en bristande helhetssyn och försämrat folkhälsoarbete. Hoppas jag har fel!

Mikael Wallgren

Mikael Wallgren är f.d. landstingspolitiker (V) i Västerbottens läns landsting. Han bloggar på Sic itur as astra.