Borg-kommissionen väcker liv i en av de grundläggande politiska diskussionern: Ska vi ha en gemensamt finansierad välfärd eller ska var och en stå för sin egen vård och omsorg?

Rapporten presenterades under ett seminarium i Almedalen. Redan där uttryckte Ylva Johansson (S) skarp kritik mot att släppa in privata pengar inom den offentliga verksamheten. Genom att ha en gemensam "lägsta-nivå" och en möjlighet att köpa till tjänster kommer vi att få en tvådelad vård - bra för de som har råd, dålig för alla andra. Hennes lösning är istället att vård och omsorg fortsättar att helt finansieras av gemensamma medel. Vill man lägga till något extra - till exempel en extra dusch - får be anhöriga eller hyra in någon extern.

Maria Larsson (KD) välkomnade och höll med om kommissionens resultat, men lyfte fram att regeringen redan är medvetna om problemet och arbetar för att lösa det, framför allt genom produktivitetsförbättringar i vården och omsorgen. Hon stänger dock inte dörren för tilläggstjänster.

På bloggar har diskussionen varit omfattande. Många vänsterbloggare har varit mycket kritiska. Bengt Silfverstrand (S) tycker att frågorna om välfärd ska behandlas inom ramen för den vanliga politiken, inte av "självvalda kommissioner". Liknande tankar uttrycker Röda Berget (S). Ivar Jimmy Svensson (MP) tycker att Borg-kommissionen är ett "kreativt sätt att lura till sig pengar" och att det är ärligare med skatter. Hayek-Institutet Sverige tycker att hela utgångspunkten för diskussionen är felaktig, välfärdsstaten borde inte bevaras.

Friedrike Gerlach (MP) håller med om problemet med finansiering, men anser att lösningen är skatter. Den hälsosamme ekonomisten (M) tror inte att det blir något större problem, och att fokus bör ligga på att få fler i arbetet. Dick Erixon (C) tror på effektiviseringar. Mer odelat positiva är Konservativa tankar och Saco-bloggen.

Diskussionen kommer definitivt att fortsätta.