Våren 2007. Danmarks hälsominister Lars Løkke Rasmussen proklamerar i direktsänd tv att landet ska få ett nytt system för att bättre kunna jämföra vårdkvaliteten hos landets sjukhus - inom bara några månader. För Danmarks nationella hälsostyrelse, de som ska utföra arbetet, är detta en nyhet. Det blir bråttom. Men ett halvår senare lanseras webbplatsen sundhedskvalitet.dk, med jämförelser baserade på redan befintlig statistik.

Så beskriver Morten Freil, ordförande för patientföreningarnas paraplyorganisation i Danmark, orsaken till att deras system inte fungerar särskilt bra.

– Alla gillar att öppenheten och jämförelsesystemet finns, men alla är också överens om att den här första versionen behöver utvecklas för att bli användbar. Som det är nu är informationen varken förståelig eller korrekt, säger han.

På sundhedskvalitet.dk värderas varje sjukhus med ett antal stjärnor baserat på hur de låg till i statistiken. Fördelen med den nya webbplatsen var att den för första gången gav patienterna en helhetsbild av vad statistiken pekade på hos varje sjukhus, till skillnad från de komplicerade och ofta interna Internettjänster som redan fanns. Nackdelen var att det blev lite för enkelt, och att statistiken bakom stjärnorna handlade väldigt lite om dödlighet och andra medicinska kvalitetsindikatorer. Istället presenterades statistik på hur många handfat som fanns på varje sjukhus, för att bedöma kvaliteten på hygien.

– En del sjukhus plockade fram gamla uttjänta handfat och kopplade dem till vattenledningssystemet nere i källaren för att få upp statistiken, säger Morten Freil och skrattar.

Han efterlyser ett större samarbete med patienter för att bestämma vilka faktorer och indikatorer som ska mätas och presenteras. Den paraplyorganisation han företräder, Danske Patienter, bildades 2007 framför allt i syfte att underlätta en sådan dialog mellan patienter och experter.

– Hälsostyrelsen tyckte att det var för svårt att sammankalla representanter från alla patientorganisationer för att diskutera kring indikatorerna. Nu behöver de bara fråga oss, som representerar alla patientgrupper. Men vi jobbar också på att få med de direkt berörda patienterna på diskussionsmötena. Patienterna behövs ombord för att säkra att det du mäter är viktigt ur ett patientperspektiv.

Organisationen Danske Patienter rekommenderar också att sjukvårdspersonalen hjälper patienten med information i valet av vårdgivare. Något som redan tillämpas i Norge men som där kritiserats av sjukvårdspersonalen för att det blir en extra arbetsbörda som inte hinns med.

– Så är det även i Danmark, och så länge jämförelsesystemet fungerar dåligt så förstår jag att de inte vill lägga tid på det. Men det borde inte vara en ursäkt för att inte ha den här typen av system och dialog, säger han.

För många patienter i de länder som har infört fria val av vårdgivare är avståndet viktigast. Även om ett sjukhus eller en vårdcentral presterar bättre, statistiskt sett, vill eller kan man inte åka för långt för att få vård. Men i Danmark är avstånden mellan sjukhusen inte särskilt stora.

– Om pålitlig statistik talade om att ett annat sjukhus hade bättre resultat tror jag att de flesta skulle välja det sjukhuset.

Tror du att personalen på ett sjukhus kommer att rekommendera en patient att gå till ett annat sjukhus om det är bättre, statistiskt sett?

– Det fungerar inte så idag och det kommer att ta år innan det gör det. Men än en gång, om vi får bättre data så skulle det underlätta. Vi behöver ändra kulturen, och vi jobbar på det.

Har patienterna en väldigt stark ställning inom arbetet med hälso- och sjukvård i Danmark?

– Nej, inte än. Danmark beskrivs visserligen i en EU-rapport som det land som är bäst på patienträttigheter och på att involvera patientorganisationer i beslut som rör hälso- och sjukvården. Men vi har mycket kvar att göra. I Australien, till exempel, är man enligt lag tvungen att involvera patienterna i utvecklingen av nya riktlinjer för vården. I Danmark är det väldigt slumpartat, så min önskan är att vi också får till en lag om det.